Juve straffade ut Inter
Inter kvitterade i matchens sista sekund, men det hjälpte inte. Alla utom Vieri satte sina straffar och Juventus spelar final i Coppa Italia mot Lazio, efter en fantastisk match på San Siro.
Det blev ett nervkittlande äventyr på San Siro, Adriano gav Inter ledningen. Tudor kvitterade och Del Piero nickade in 1-2. Vi det laget var Inter reducerade till tio man, men det hjälpte inte, Juventus kan tydligen inte vinna på San Siro. I matchens sista sekund kvitterade en framflyttad Adani och matchen gick till förlängning.
Lippi mönstrade inte bästa laget fram första början. Han gav Maresca chansen från start, lät Tudor spela på mittfältet och litade fortsatt på Di Vaio och Miccoli i anfallet. Trots det blev det en fantastiskt underhållande match.
Precis som i Turin för en vecka sedan började matchen på sämsta möjliga sätt, Legrottaglie missade offsidefällan, Chimenti var inte beslutsam nog och Adriano kunde enkelt rulla in bollen i öppet mål. Efter det var det dags för Maresca att ta över det mesta. Hans sökte sig ut på högerkanten, i och med Camoranesis frånvaro såg han säkert sin chans att spela in sig i startelvan. Hans raider tillsammans med Zambrotta på högerkanten skapade inom kort varsel fem hörnor till Juve, alla resultatlösa, Tudor var högst upp en gång men fick inte nicken på mål.
Istället var det Inter som tog vara på sina möjligheter. Efter dryga kvarten blev Adriano felaktigt avvinkad för offside, ett par minuter senare klickade offsidefällan igen och Vieri rann igenom på vänsterkanten, avslutet var dock inte bättre än att det hittade stolpen.
Inter fick sällan tag i bollen under kontrollerade former. Appiah, och framförallt Tudor vann alla bollar på mittfältet och satte igång snabba attacker framåt regisserade av Maresca eller Zambrotta. Juventus var nära att kvittera när Maresca slog en fin utsida fram mot Di Vaio som sköt direkt på volley, dock strax utanför Fontanas stolpe. Juventus skapade ett koppel av halvchanser, utan att på allvar hota Fontana. Di Vaio hade en boll strax utanför efter trettiofem minuter efter att Maresca bjudit på ett konstverk till inlägg, direkt på volley på Miccolis krossboll slog han ett stenhårt inlägg till Di Vaio, som dock inte kunde förvalta chansen.
Juventus mål kom dock till slut, helt logiskt. Ett inlägg från höger såg ut att passera alla, men lille Miccoli gjorde en fantastisk nedtagning i bortre delen av straffområdet. Han vände om och sköt direkt, bollen studsade på Interben och rullade i knapp styrfart parallellt med mållinjen. På bortre stolpen dök Tudor upp och rullade enkelt in 1-1 i den 40:e minuten. Det blev det sista Tudor gjorde i matchen, han ersattes av Trezeguet direkt efter målet.
Som bekant skulle inte 1-1 räcka för Juventus, som var tvungen att fortsätta satsa framåt. Första halvleken var riktigt bra, Inter kunde inte hålla uppe spelet på mittfältet och Juventus kunde relativt enkelt vinna de flesta bollarna. De gånger de fick fram bollarna till Adriano och Vieri kändes det dock livsfarligt, försvaret är inte stabilt ännu, trots att både Montero och Legrottaglie var mycket bättre ikväll än mot Roma.
Den andra halvleken började som den första, med en stor Interchans. Vieri nådde högst på ett inlägg från vänster, och jag trodde 2-1 var ett faktum. Men Inters målskytt är född förlorare, han missade målet med en meter.
Sedan var det dags för Juventus igen. Maresca hade tagit över Tudors roll som defensiv mittfältare, eller regista, och skötte även detta med bravur. Hans passningar startade nästan varenda anfall. Di Vaio och Pessotto fick ganska snart lämna planen till förmån för Del Piero och Nedved. I den 67:e minuten blev det riktigt dramatiskt, efter ett mönsteranfall kom Nedved ren mot straffområdet, men Cordoba fällde honom bryskt. Det röda kortet var självklart, och Inter var precis som förra veckan reducerade till tio man. Interspelarna blev sura, främst för att de ville ha en frispark i ett tidigare läge.
Ett par minuter senare var det dags för Inter-spelarna att bli upprörda igen. Emre bröt in i straffområdet och Montero stod iväg, straff trodde jag och kommentatorerna på Rai. Domare Pellegrino blåste dock inte straff, och repriserna gav honom rätt. Emre slängde sig, något som Montero sannolikt upptäckte för han satte ner sitt ben i backen istället för att sträcka sig efter bollen. Vaket av domare Pellegrino.
Tio minuter senare trodde jag att matchen var avgjord. Juventus fick sin tionde hörna, när flaskorna regnat färdigt över Miccoli slog han en perfekt hörna som en helt omarkerad Del Piero mötte vid den första stolpen, han gjorde absolut inga misstag utan satte säkert 1-2 bakom en chanslös Fontana. Inte skulle väl Inter kunna replikera med tio man?
Jag hade fel, Juventus hade dock ett antal chanser att avgöra matchen på. Men Adani och Helveg som spelade mittbackar i Inter efter att Cannavaro fått lämna planen tidigt i den första halvleken gjorde en fantastisk match. Trezeguet och Legrottaglie hade bra nickar som smet utanför, respektive räddades av Fontana.
Juventus såg dock säkra ut, de spelade runt bollen lugnt och säkert och väntade på slutsignalen. I den femte övertidsminuten hände dock det som inte fick hända, Appiah tappade bollen på mittfältet. Stankovic kom runt på högerkanten och slog ett inlägg som nådde Vieri, han förlorade höjdduellen med Legro, som dock inte fick undan bollen. Den landade framför fötterna på en överraskad Adani som kunde rulla in bollen i mål.
Fortsätt till förlängning och straffläggning
