Juve straffade ut Inter, del 2
Inter kvitterade i matchens sista sekund, men det hjälpte inte. Alla utom Vieri satte sina straffar och Juventus spelar final i Coppa Italia mot Lazio.
Förlängning och Silver Goal väntade. Inter såg ut att vänta på straffar redan från första sekund, de backade hem med alla utom Adriano. Till och med Vieri jobbade stundtals hårt i defensiven. Trots ett massivt bollövertag uteblev chanserna under förlängningarna. Del Piero var på väg igenom ett par gånger. Evighetsmaskinen Zambrotta snurrade dessutom friskt på sin kant, men Trezeguet fick inte nickarna på mål. Till sitt försvar verkade han ha i sitt vänstra lår redan när förlängningen började. Som kommentatorn Agostinelli på Rai träffsäkert kläckte ur sig under den andra förlängningskvarten, som stundtals var Zambrotta-show "Alla är trötta, utom Zambrotta". Nämnde Zambrotta drog dock på sig en varning innan det blev dags för straffläggning, han sparkade fult mot Emres huvud. Appiah och Miccoli hade bra distansskott, men Fontana styrde ut till hörna vid båda tillfällena.
Matchen avslutades med en Interhörna, som aldrig fick slås, och straffar väntade framför Inter-klacken.
Inter fick efter lottdragning förmånen att börja straffsparkandet, där det märktes att det inte var Buffon och Toldo som vaktade målen.
Farinos var först ut, han visade stor kyla och rullade enkelt in bollen vid den högra stolpen efter att Chimenti gått åt fel håll, alldeles för tidigt. För Juventus del började, lite förvånande, Del Piero. Som vanligt gör han inga misstag från elva meter, han hängde säkert straffet i det vänstra krysset. 3-3 efter den första omgången.
Den andra omgången inleddes av Adriano, även den här gången gick Chimenti alldeles för tidigt. Adrianos slog straffen hårt, och bra placerat vid den vänstra stolpen. Maresca replikerade, stenhårt i nättaket och kvitterade därmed till 4-4.
Fontana och Chimenti hade vid det här laget inte var nära att ta någon straff. Stankovic inledde den tredje omgången, med en mycket dålig straff i brösthöjd, mitt i målet. Men det spelade ingen roll för Chimenti hade redan slängt sig åt höger. Turen kom sedan till Nedved, som bjöd på kvällens stora delikatess. Han gjorde som Zidane gjorde mot Portugal i EM 2000. Stenhårt, stensäkert i vänstra krysset, bollen var två millimeter från stolpen, och tog i ribbans underkant, Fontana hade inte tagit den om han hade stått där, den hade gått rätt igenom händerna. Nedved var märkbart lättad och glad efter att straffen seglat in i nätmaskorna.
Danske Helveg, som kanske var planens bästa spelare sett över hela matchen rullade snyggt in 6-5 till vänster om en strandad Chimenti, som chansade åt höger. Nästa Juve-spelare att slå straff var Legrottaglie, som bjöd på stor kyla när han enkelt rullade in bollen, på samma sätt som Helveg, i samma hörn. Fontana låg strandad på andra sidan målet, 6-6.
Den sista omgången inleddes av Inters kelgris Vieri, vars psyke dock inte pallade för trycket. Han slog en mycket dålig straff, i rätt höjd som Chimenti mer eller mindre kunde klistra. Miccoli kunde avgöra, och som han gjorde det. Han förnedrade Fontana, som gick på Miccolis kroppsfint i ansatsen, varpå han enkelt kunde rulla in bollen bakom en besegrad Fontana och därmed skjuta Juve till final i Coppa Italia.
Jämfört med matchen mot Roma var detta ett klart fall framåt, försvaret visade inga mästartakter men skötte sig hyfsat. Bortsatt från de missade offside-fällorna i den första halvleken finns det inte mycket att klaga på. Maresca och Zambrotta var strålande bra i 120 minuter, plus även för Appiah och framförallt Tudor. Dessutom hjälpte mittfältet till i försvaret bra för första gången på länge.
På söndag väntar Reggina, en match som Juventus tämligen enkelt bör vinna. Fram till dess får vi njuta av att vi tagit oss till årets första final, Lippi och spelarna verkade helnöjda med detta. Lazio är nu det enda som står mellan Juve och den tionde cuptiteln. Icke att förringa heller att vi slagit ut Inter, trots prekärt läge inför matchen, och trots att Milanolaget säkerligen var måna om att nå finalen, kvällens match var ett styrkebesked av ett till en början reservbetonat Juventus mot det bästa Zaccheroni kunde ställa på benen.