Juventuslegend: Dino Zoff (del 2)
"Världens bästa målvakt genom tiderna? Många anser nog Gordon Banks, en del Lev Yashin. Jag säger Dino Zoff!"
Under Napolitiden gör han även sin första landskamp för Italien. Debuten sker i EM-kvartsfinalen mot Bulgarien den 20:e april 1968 då Italien är arrangörsland. Zoff får spela på hemmamark i dubbel bemärkelse då matchen spelas på San Paolo stadium i just Napoli. Inför publiksiffran 76 815 lyckas han hålla nollan, slutresultatet skrivs till 2-0. Zoff får sedan fortsatt förtroende i den resterande delen av det dramatiska mästerskapet. I semifinalen mot Sovjet slutar mötet 0-0 och det hela avgörs med den grymma metoden slantsingling som går i italiensk favör. I finalen mot Jugoslavien på Stadio Olimpico i Rom slutar matchen 1-1. Den här gången tillämpas dock omspel för att utse en vinnare. I andra mötet håller han nollan och Italien går segrande ur finalmatchen med 2-0 efter mål av Riva och Anastasi. Zoff var en hårsmån ifrån att ståta med ytterligare en otrolig bedrift då han kunde ha vunnit EM även som coach. EM 2000 i Holland/Belgien vanns dock som bekant av Frankrike med 2-1 efter förlängning. Ironiskt nog var det den kommande Juventusspelaren David Trezeguet som gjorde det avgörande målet.
När Juventus 1972 beslutar sig för att köpa Dino Zoff, är han en etablerad och erfaren målvakt som hunnit bli 30 år. Ännu har han inte vunnit en enda titel i klubblagssammanhang men de skulle komma. Den närmast obligatoriska Scudetton inkasseras redan första säsongen. Denna årgång av Juventus är för övrigt den som Zoff minns med störst glädje. Ett lag som hade alla ingredienser för att lyckas "talang, snabbhet, kreativitet och dynamik" Zoff. Det är lätt att förstå varför med åtta italienska landslagsmän i laget; Anastasi, Capello, Causio, Furino, Marchetti G, Morini, Spinosi och han själv. Dessutom återfanns tysken Haller och den kommande landslagsmannen Bettega i laget. Vid ytterligare fem tillfällen skulle Zoff få titulera sig "Campione d`Italia"; 1975, 1977, 1978, 1981 och 1982.
Från det att Zoff anländer till Juventus säsongen 1972/73 tills att han lägger skorna på hyllan säsongen 1982/83, står han alla 330 matcher i Serie A. Missar inte en enda match! När Zoff säger att spelare "känner efter lite väl mycket idag" är man beredd att hålla med (de senaste dödsfallen inom fotbollen är dock djupt tragiska). För att spä på machostämpeln ytterligare kan nämnas att han 1977 mot Manchester City fick en allvarlig fraktur på ett finger på höger hand. Tydligen inte tillräckligt allvarlig eftersom han efter lite läkarvård spelade vidare och sedan stod för ett antal kvalificerade räddningar.
Parallellt med att framgångarna i Juventus avlöper så inleds ett fantastiskt rekord i landslagströjan. Zoff släpper inte in något mål på 12 landskamper. Från den 73:e matchminuten i mötet mellan Italien-Jugoslavien den 20 september 1972 till den 46:e minuten av mötet Italien-Haiti (!) den 15:e juni 1974 håller han nollan i ofattbara 1142 minuter! Att han var i kanonslag under den här perioden vittnar även insatserna i den svart-vita tröjan om. I nio matcher i rad mellan den tionde december 1972 till den elfte februari 1973 håller han nollan för Juventus i 903 minuter. Det rekordet skulle stå sig i drygt två decennium ända till Sebastiano Rossi 1994 slog det (929 min.).
Trots att titlarna med Juventus duggade tätt under Zoffs tid så föll man på mållinjen vid främst två tillfällen. 1973 och 1983 hade Juve chansen att bli krönt som "bäst i Europa" men föll båda gånger i finalen av den Europeiska Cupen (nuvarande CL) med 1-0, Ajax respektive Hamburg stod för motståndet. (Om Zoff hängt med ytterligare någon säsong hade han vunnit den åtråvärda titeln 1985). Helt lottlös från Europeiska cupframgångar skulle han dock inte bli eftersom Juventus tog hem UEFA-cupen 1977. I första mötet hemma på Stadio Comunale inför 61000 åskådare vinner Juve med 1-0 efter mål av Tardelli. I andra mötet borta på San Mamés stadion i Bilbao slutar matchen 2-1, Bettega målskytt. Juventus vinnare i kraft av bortamålsregeln. 1990 vinner Zoff även UEFA-cupen som coach för Juventus efter 3-1 mot Fiorentina i finalen.
Den absoluta höjdpunkten i hans fantastiska fotbollskarriär kom i landslagströjan VM 1982 som hölls i Spanien. Zoff får då som kapten lyfta VM-trofén mot skyarna som nykorad världsmästare, 40 år gammal. Den äldste spelaren att vinna ett VM. Känsloyttringarna utåt sett var som vanligt rätt återhållsamma från Zoffs sida, men inombords bubblade han säkert av lycka. Detta skulle också innebära att en målvaktsikons karriär snart var till ända. 1983 blev hans sista säsong som burväktare och säkerligen var det inte bara Boniek som minns det avskedet som ett av de mest känsloladdade ögonblicken i Juventus.
Titlar (som spelare):
VM: Guld 1982
EM: Guld 1968
Italiensk mästare: 1973, 75, 77, 78, 81, 82
UEFA-cupen: 1977
Italienska-cupen: 1979, 83
