En haverikommission, tack!
Utvärdering och analys - inte nyförvärv - borde stå högst upp på klubbledningens dagordning.
Igår tog äntligen den italienska säsongen 2009-2010 slut. Objektivt sett har den varit intressant, inte minst för att ligan hölls vid liv ända till säsongens sista halvlek. Uppstickarna Sampdoria, Palermo och Napoli har stabiliserats och utgör ett reellt hot mot topplagen - inte bara i enstaka matcher, utan även sett till hela säsongen. Nedflyttningskandidaterna Parma och Bari har gjort sanslöst starka säsonger, och det ska bli intressant att se om de kan fortsätta utvecklas. Claudio Ranieri kom loserstämplad till Rom och gjorde underverk med ett traumatiserat Roma. Och The Special One har nästan varit mer speciell än vanligt och fört sitt Inter till två titlar och Champions League-final. Och mitt i detta italienska myller av välpresterande lag och individer hittar vi ett skinande undantag. Ett lag som vandrat veligt och förvirrat, men ack så beslutsamt, på en krokig väg mot fiasko. Den Gamla Damen. Juventus!
Som supporter tänker jag välja den enkla vägen och bara glömma säsongen. Har redan googlat "hypnos" och noterat att det kan finnas vissa möjligheter, och inom traditionell traumabehandling finns också massor av erfarenhet att dra nytta av. Klassisk förträngning och ett okontrollerat intag av sprit eller droger är också alternativ att överväga.
För Juventus klubbledning är däremot inget av ovanstående alternativ aktuella. Juventus behöver en haverikommission som går till djupet med klubbens problem. Faktum är att ett rejält fiasko långsiktigt kan vara ganska positivt för en organisation, om man bara ser till att utvinna kunskap och erfarenhet ur det. Jag hoppas att klubben inte sparar på utvärderingskrutet och hoppas därtill att man, för sin egen skull, offentliggör en stor del av resultatet. Om jag vore ledare för ett så monumentalt misslyckande skulle jag vara mer än angelägen att upplysa supportrar, sponsorer, publik och spelarorganisation om att jag analyserat situationen och har en tydlig bild över vilka åtgärder som måste vidtas. Det är inget större problem att hitta lämpliga frågor att fokusera på:
* Varför har nästan inget av de senaste årens nyförvärv klarat att prestera på toppen av sin förmåga i Juventus? Flera av spelarna har gett intrycket "isolerat socialt vrak" efter ankomsten till Turin. Hur trivsamt är det egentligen att vara nykomling i Juventus?
* Varför har vi tappat ledningen i så många matcher? Varför fungerar inte vår försvarsorganisation, som ju huvudsakligen består av ganska kompetenta individer?
* Varför har vi kategoriskt misslyckats att vända matchbilden när det börjat gå emot? Varför klarar inte karaktärsspelare som Del Piero, Buffon och Chiellini att gjuta mod i sina kollegor när de har det tungt på planen?
* Varför går nästan alla våra spelare skadade under halva säsongen?
* Varför har så få av våra talanger tagit det sista steget från löfte till fullfjädrad klasspelare? Varför har inte spelare som Paladino, Criscito, Giovinco och De Ceglie (för att nämna några) blivit den tillgång för klubben som vi hoppades?
* Varför skämmer våra fans ut sig på läktarna? Varför slåss de och uppför sig som rasistiskt patrask istället för att stötta sitt lag och uppträda med värdighet?
För egen del ser jag gärna två-tre klassiga nyförvärv under sommaren, men ska klubben återta sin position som europeiskt topplag så bör analys och åtgärder kring ovanstående frågor stå högre upp på dagordningen.
- - -
Till sist: Även i de mörkaste stunder finns det alltid något att glädjas över. Real Madrid köpte spelare för ungefär 300 miljoner euro förra sommaren. Vi spenderade inte ens en tredjedel av den summan, men lyckades ändå vinna lika många titlar. Det kan diskuteras ifall skadeglädje verkligen är sann lycka, men det är åtminstone ett himla fint substitut!
