Optimism inför framtiden
Gott om positiva besked i matchen mot Lazio.
Kommentarerna efter gårdagens match präglades av en synbar optimism. Lippi var uppenbarligen både nöjd och lättad efter att äntligen fått en vinst mot Lazio och därmed också åtminstone något förbättrat resultatet mot de fyra stora (Inter, Lazio, Milan och Roma) den här säsongen.
Buffon hyllade lagets moral och den gamla damens eviga förmåga att aldrig ge upp. "Även om målet dröjde fanns det aldrig någon anledning till oro och tvivel. Vi spelade med stort hjärta och det var en stor tillfredsställelse att vi slutligen också lyckades vinna matchen."
Pessotto hyllade sin lagkamrat på vänsterkanten; Zambrotta.
"Han (Zambrotta) har en unik förmåga att kunna spela på nästan vilken position som helst och han rör sig över enastående stora ytor. Det är en ära och förmån att få spela med tillsammans med en så komplett spelare".
Och personligen skulle jag vilja hylla Juliano, vilket inte hör till vanligheterna. Många gånger förut har man tänkt på Juliano som den mest ojämna galenpanna i laget, men i och med Legrottaglies intåg i truppen så har Juliano fått sin överman när det gäller misslyckade offsidefällor, bakåtpassningar och allmänna felsteg. I matchen mot Lazio var Juliano tryggheten själv. Och när kände man så senast?
"Aldrig" ligger nära till hands som svar, men faktum är att Juliano och Legrottaglie även tidigare under säsongen lyckats märkligt bra tillsammans. I matematiken är det ju så att om man multiplicerar två negativa tal med varandra så får man ett positivt tal. Kanske är det ungefär det som händer när man kombinerar Juliano och Legrottalige...
