Bokslut & Framtidsanalys
Tankar kring en säsong som börjar lida mot sitt slut samt lite reflektioner om framtiden.
Säsongen är långt gången, endast fem omgångar återstår, de mål som Juve satte upp inför säsongen sköts i sank i ett relativt tidigt skede. Om inte något häpnadsväckande inträffar i Coppa Italia så kammar Juve hem noll och ingenting vad det gäller titlar under 03-04. (Jag väljer något obarmhärtigt att inte räkna in den rätt meningslösa supercupen som spelades i början av augusti. En tid då de flesta spelare fortfarande befinner sig i ett zombieliknande tillstånd och mest springer omkring som yrvakna höns på plan). Besvikelsen i Juventuslägret är tveklöst mycket stor över de uteblivna framgångarna. Med Juvemått mätt får säsongen läggas till handlingarna som ett mellanår. Till en början kände jag en upprördhet över hur uselt vi spelat mot framförallt topplagen, men denna ilska som senare övergick i någon sorts frustration har i dagsläget stillats helt. För ju längre säsongen fortskridit så har följande insikt blivit fullständigt glasklar; Juve saknar många nödvändiga lagingridienser 03-04. Nuvarande trupp är helt enkelt inte kapabel till att plocka de tunga titlarna. Trots av Juve brukar kunna uppnå mycket goda resultat med betydligt mindre stjärnspäckat och brett manskap än sina konkurrenter, är skillnaderna för stora i år. Andra storlag är betydligt homogenare sett över alla lagdelar. Skadorna har naturligtvis gjort sitt men det har absolut inte varit avgörande, någonting saknas.
Inför säsongen kändes Juves spelarsammansättningen som en av de mest kompletta årgångarna någonsin, även Lippi gick ut och sa att det var den starkaste trupp han förfogat över. Ack så fel vi hade! Vår slagstyrka är inte ens i närheten av det lag som spelade hem ligan förra säsongen och som tog sig till final i CL. Ändå har inte truppen förändrats i några större drag, men vissa spelare har definitivt gjort det till det sämre, och de som anslöt i förhoppning om att förstärka truppen ytterligare, har hittills inte alls motsvarat förväntningarna (jag har dock inte gett upp hoppet!). Dessutom är vår kedjerökande tränare inte alls att känna igen, gnistan har försvunnit. Det intryck jag får är att han redan befinner sig någon annanstans i sina tankar även om Maresca för en tid sedan försäkrade att Lippi "Inte arbetar som en tränare som packat sina väskor". Jag är dock inte alls övertygad om den saken.
Med ovanstående faktorer i beaktande så känner jag ingen enorm besvikelse över hur saker och ting blivit. Är i fullt samförstånd med Umberto Agnelli då han säger "Sett till hur Juve spelat är det ett under att vi skrapat ihop så många poäng". Även om man aldrig kan vara nöjd med hur säsongen utkristalliserat sig, får det faktum att vi är med i kampen om en andraplats ses som ganska bra under rådande omständigheter. Egentligen är det rätt otroligt att vi ligger där vi gör. Och hur gärna vi fans än vill se en konstant högpresterande lagmaskin måste även Juve få visa upp en mer sårbar sida emellanåt. De svart-vita har levererat i en nästan osinad ström under hela 90/2000-talet (sin existens för den delen!) och kommer så också göra i framtiden. Men just nu är Juve inne i en generationsväxling, det gamla gardets blod har rusats sig trött. Framförallt backlinjen behöver restaureras med fräscha och hungriga spelare som kan axla manteln som stöttespelare.
För ca 10 år sedan ställdes vi inför ungefär samma situation som nu. In kom då spelare som Ferrara, Tacchinardi, Deschamps och Del Piero slog sig på allvar in i seniorerna. Säsongen/erna innan hade Di Livio, Conte, Torricelli, Peruzzi, Ravanelli och Vialli anlänt. Två år senare anslöt Vieri och Boksic (som ersättare för silverräven och Luca), Zidane stärkte upp mittfältet och till backlinjen kom Iuliano och Montero. Bara som en liten parantes kan det nämnas att Juve 96-97 hade tio (!) italienska landslagsmän i truppen; Ferrara, Conte, Di Livio, Pessotto, Torricelli, Peruzzi, Del Piero, Vieri, Padovano och Lombardo. Om årets upplaga av Juve inte är i närheten av laget anno 02-03, så är vi definitivt ljusår från den söndermalande vinstmaskin som då utgjorde Juve och som satte skräck i motståndarna. Men om Moggi sköter sina kort rätt kan en ny vinnarcykel inledas om inte en alltför avlägsen framtid, förhoppningsvis redan nästa säsong fast det mer troliga är om kanske två till tre år. Visserligen har vi en någorlunda stabil grund att stå på men det krävs väldigt mycket om vi ska kunna vända på den negativa trenden redan till nästa säsong, trots nya ansikten eller kanske just på grund av så många nya ansikten. Sånt här brukar normalt ta lite tid, om det bär frukt redan "första" säsongen får det ses som en stor bonus.
Vi kommer med all säkerhet inte få se en spelarrevolution alá Ancona, Juve arbetar inte på det sättet och det med all rätt. Oftast förstör bara sådana omfattande förändringar för en själv i slutändan och ett turbulent Interkaos klarar vi oss gott utan. Att rätt omfattande förändringar ändå är på gång råder det dock inga som helst tvivel om. Tyvärr insåg inte Moggi allvaret redan inför den här säsongen utan nöjde sig med några få nyförvärv och litade kallt på att "de gamla" inte skulle göra bort sig mer än föregående år (med undantag för Ferrara som var lysande 02-03).
De spelare som Juve väljer att lägga sina pengar på till nästa säsong blir avgörande för våran närmaste framtid. Självfallet är det viktigt att "träffa rätt" varje gång det värvas spelare (många bäckar små...) men det känns mer avgörande nu än på mycket länge eftersom ett nytt lag håller på och ta form. Vissa kanske anser att vi ställdes inför samma scenario 01-02 då Buffon, Nedved, Thuram och Salas köptes in på ett bräde, jag skulle dock vilja hävda att detta är ett ännu större vägskäl. Så det vill till att värvningsansvariga Moggi och hans utsända scouter plockar fram den berömda fingertoppskänslan igen. Fattas fel beslut kommer det få ganska ödesdigra konsekvenser eftersom många äldre spelare har levt på konstgjord andning en länge tid, andra är på klar nedgång. Juve har inte längre så många spelare som kan gå in och göra ett stabilt jobb om nyförvärven inte motsvarar förväntningarna, det finns inget riktigt fungerande skyddsnät. Av följande anledning måste spelarna som inhandlas gå direkt in i startelvan (i dagsläget skulle nog rätt många göra det iofs...), vi måste veta vad vi får. Låter nästan som ett konsumenttest, men fattas bara att vi står där som en annan Sverker Olofsson i slutet av säsongen och ställer frågan "Ska det va så här? Jamen svara då? Är dä så?".
Läs fortsättningen...
