Inte den här gången heller
Lippi får lämna Juventus utan titel, efter att Juventus förlorat sin andra Coppa Italiafinal på tre säsonger. Ikväll var det dock riktigt nära, Juventus hade Lazio i ett järngrepp i en dryg timma.
Efter den första matchen i Rom stod det klart att det behövdes någonting alldeles extra för att Juventus skulle kunna vända på steken och knipa sin tionde titel i turneringen. Lippi ville avsluta sin andra sejour i Juventus på ett snyggt sätt, med sin fjortonde titel för klubben, och spelarna sa sig vara sugna att på något sätt försöka gottgöra en på det hela misslyckad säsong.
Mittfältsproblemen till trots var det nära ikväll, slutsiffrorna skrevs till 2-2 men Juventus hade matchen i ett järngrepp och hade ledningen med 2-0 en bra bit in i den andra halvleken. När Lazios reducering kom var dock loppet kört och luften gick ur Juve, ett typiskt syndrom den här säsongen. Innan matchen var över hann givetvis Stefano Fiore med att göra sitt obligatoriska mål mot Juventus. Syndabocken ikväll, som så många gånger den här säsongen, Nicola Legrottaglie, vars misstag bjöd in Lazio i matchen.
Lippi hade problem på mittfältet inför matchen, vilket innebar att Pessotto fick spela från start, på mitten, tillsammans med Zambrotta och Maresca. Birindelli fick tjänstgöra som vänsterback och Del Piero gjorde Trezeguet sällskap i anfallet.
Juventus startade matchen piggt, trots en man mindre på mittfältet. Birindelli och Ferrara tog mycket höjd i försvarsspelet och vägde upp för det numrera underläget på mittfältet. Det såg mycket bra ut spelmässigt i den första halvleken, spelarna hjälpte varandra och såg ut att hitta sina roller på ett sätt som Juventus inte har gjort under vårsäsongen.
Efter ett par halvchanser i matchupptakten genom Nedved och Trezeguet, kom ledningsmålet logiskt efter drygt tjugo minuter. Birindelli gjorde som Zambrotta brukar göra. Han slet sig loss från Oddo som inte hängde med i svängarna och levererade ett perfekt inlägg till Trezeguet som avslutade med en mycket snygg och välplacerad nick, helt otagbart för Sereni.
Målet ökade Juventus självförtroende, medan Laziospelarna såg ut att bli lite osäkra, ett mål till skulle räcka till förlängning. Publiken på Delle Alpi bjöds dock inte på några flera heta chanser innan halvtid.
Efter paus klev Appiah in på Pessottos position, något som Lippi gott kunde väntat med. Juventus kantspel var en behållning i den första halvleken. Zambrotta höll låda på högerkanten och Pessotto och Birindelli kombinerade fint ute till vänster vid flera tillfällen.
Juventus kunde dock inte fått en bättre start på den andra halvleken än man fick. Efter bara tjugo sekunder var det kvitterat, 2-2 sammanlagt. Trezeguet sköt ett hårt skott som Sereni inte kunde hålla och Del Piero kunde enkelt slå in bollen i ett tomt nät.
Ganska omgående efter 2-0 gjorde Mancini ett byte som kom att förändra matchbilden helt och hållet. Han bytte ut en osynlig Roberto Muzzi och introducerade en pigg och löpvillig Simone Inzaghi som inte gjort annat än skapade problem under den sista halvtimmen.
Legrottaglie bjöd Corradi på två chanser, som han mirakulöst nog brände. Någon stor målskytt är han inte den gode Corradi. Likväl var det han som skulle göra målet som avgjorde tillställningen. Lazio fick en hörna, Mihajlovic levererade den perfekt till Corradi som snyggt nickade bollen förbi Chimenti. I och med målet var förlängning utesluten och Juventus var tvungen att göra två mål till för att vinna cupen. Lippi gjorde vad han kunde, han bytte in Di Vaio och Miccoli istället för Maresca och Del Piero, men trots att Juventus ryckte upp sig var det kört. Spelarna insåg det, publiken insåg det och Lippi på bänken insåg det.
Med tio minuter kvar blev vi alla varse om att det faktiskt var Lazio som stod för motståndet, Fiore gjorde nämligen sitt obligatoriska mål mot Juventus. Inzaghi nickade ner bollen och Fiore dundrade in bollen från knappt tjugo meter och fastställde därmed slutresultatet till 2-2, sammanlagt 2-4 till förmån för Lazio.
Det är bara att gratulera Lazio, sett över två matcher var det välförtjänt, även om Juventus verkligen visade att de ville vinna ikväll, i alla fall under en dryg timme. Legrottaglies misstag öppnade för Lazio, som obönhörligen högg när tillfälle gavs. Jag hade önskat Lippi en fjortonde titel, som kronan på verket, innan han drar sig tillbaka. Tyvärr avgår han nu med glorian lite på sned, men trots det glömmer vi inte vad han gjort för klubben.
Nu återstår bara en tämligen betydelselös match mot Siena innan spelarna får ta ledigt, ladda batterierna och ta nya tag inför nästa säsong. Redan i slutet av juli ska laget vara i matchform igen för att kvala till Champions League, en uppgift som kan vara nog så tuff. Då lär vi dessutom få se ett annat Juventus än det som visade upp sig för hemmapubliken ikväll. Ett par spelare gjorde säkerligen som Lippi, nämligen sin sista hemmamatch på Delle Alpi.
