Sommaren är kort - härligt
Sommaren lider mot sitt slut. Den värsta värmeböljan är över och det normala, svenska, vädret är tillbaka. Idel mörka moln på himlen?
Känslan av att ha förlorat något otroligt värdefullt när sommaren lider mot sitt slut infinner sig obönhörligen varje år. Precis som när man var åtta, nio år gammal smyger sig en känsla av ångest och oro alltför nära inpå. Den totala friheten kommer snart att bytas mot vardag med allt vad det innebär. Det finns dock hopp – även i denna tunnel finns det ett ljus i slutet.
Mitt liv har från och med denna månad kommit att förändras en hel del. Jag har avslutat mina universitetsstudier och fått mitt första, riktiga, jobb. Javisst, sommarjobb och sådant är också riktiga jobb, men de var alla endast en hållplats i resan ”på väg mot något”. Nu är jag här. Nu har jag fått ett jobb som kan räknas som ett sådant jag ska få efter den utbildning jag har genomgått. Friheten, dels den som sommaren innebär och dels den som student, har bytts mot 40-timmars arbetsvecka.
Ny stad, ny lägenhet, en massa väggar att måla, en massa papper att fixa – kort sagt: allt är uppochner och jag vet inte riktigt hur lång tid det kommer att ta innan jag känner att jag har fått en någorlunda balans i mitt liv igen. Just nu är listan över saker jag längtar efter enorm:
- den första lönen (listan på saker som saknas i mitt hem är enormt lång)
- den första helgen (är redan helt slut och i stort behov av sömn)
- en långweekend till någon häftig världsmetropol, NY kanske?
- har jag skrivit den första lönen?
Det är dock en sak jag längtar efter mer än alla de andra sakerna tillsammans – jag längtar efter Juventus och Serie A.
Jag tillhör det där släktet som faktiskt uppskattar hösten – och då menar jag inte de där evigt gråa och regntunga dagarna i oktober och november utan de där friska och soliga septemberdagarna med cirka tio plusgrader. Jag mår som bäst under mina cykelpass när löven har börjat bli gula och röda men ännu inte börjat falla av. Detta tillsammans med känslan av att sätta sig ner för att titta på Juventus i början på säsongen är bland det bästa jag vet. Bara jag tänker på det så infinner sig en skön känsla i hela kroppen.
Det är alltid något speciellt med de första omgångarna varje säsong. Alla förväntningar och förhoppningar som ännu inte haft någon som helst chans att grusas. Alla nyförvärv som man fortfarande hoppas ska bli nästa storstjärna och att drömmen om en perfekt säsong fortfarande alltid finns där. Se bara på den förra säsongen – hur bra mådde man inte när Juventus verkade vara sitt gamla jag samtidigt som de även kunde spela ut och vinna med mer än ett eller två mål?
Sedan gick det som det gick. Ferrara och Zaccheroni försökte och försökte. Amauri såg mest uppgiven ut och Melo fick psykbryt efter psykbryt. Grande Grosso såg man inte mycket av och inte Diego heller för den delen. Denna säsong kan väl ändå bara bli bättre? Delneri har ett tungt arbete framför sig men något säger mig att han är en tränare som på ett bättre sätt än sina två föregångare passar in med sin tränartyp - 4-4-2 med en tydlig strategi passar normalt Juventus bättre än diverse andra taktiska experiment.
Än är det fortfarande ett tag kvar till dess att Serie A drar igång. Än är det ett tag kvar innan vi får se det Juventus som kommer att gälla säsongen 2010/2011. De första riktiga matcherna är dock spelade och visst kommer Den gamla damen att traska vidare i EL. EL är inte CL, men ändå mer än vad de allra flesta lag, så väl i Italien som i England och Spanien, någonsin kommer att spela i. Det är inte nog för Juventus – men det får vara okej för denna säsong.
Snart är det höst – äntligen!
