Gästkrönika: Är han den utvalde?
Juvesupportern Arman delar med sig av sina tankar kring de senaste åren - och förväntningar och förhoppningar inför framtiden.
Allvaret börjar dra ihop sig. Det är snart dags för världens mest dramatiska liga att dra igång och ju mer dagarna närmar sig, desto mer ökar spänningen. Många frågor kretsar runt i många Juve-huvuden. Är truppen redo för det som väntas komma? Är Juventus tillräckligt bra för att kamma hem scudetton? Kommer skadelistan vara större än i fjol? Man kan ifrågasätta sig själv hur länge som helst med liknande frågor, men en fråga som lär vara den svåraste frågan att besvara i förhand är ifall Luigi Del Neri är rätt man att leda laget?
Didier Deschamps var namnet på den gamla Juventuslegenden som ställde upp för laget då de behövde det som mest. Han valde att ta över Capellos plats efter skandalen. Trots poängavdrag i Serie B, lyckades Deschamps att uppfylla sina krav och flytta upp Juventus där de hörde hemma, nämligen i Serie A. Efter uppflyttningen hade den lojala Deschamps gjort det han var tillsagd att göra och kunde utan några problem lämna Juventus och fortsätta sin framtid som tränare i Marseille. Deschamps kommer för dessa anledningar att alltid betraktas som en legend hos Juve, både ur ett spelar- respektive tränarperspektiv.
Claudio Ranieri var näste man att återuppta det som Deschamps hade avslutat. Ranieri ville visa att han var den rätta mannen för denna uppgift och började redan i början att fixa och dona. I premiärmatchen mot Livorno vann Juventus med hela 5-1, vilket förbryllade många av oss. Efter den matchen fick många av oss uppfattningen att Juventus var här på allvar och ingenting annat. Med tanke på alla konsekvenser Juventus fick uppleva under skandalen och alla spelarförluster, samt ekonomiska förluster med mera. Så förväntade ingen sig att Juventus skulle imponera på det sättet de gjorde. Juventus slutade trea den säsongen, vilket innebar att de senare avancerade sig till Champions Leauge och var på god väg mot sin standardnivån.
Något som dessutom är värt att notera var att Juventus lyckades inte bara sluta trea i Serie A, utan de lyckades besegra alla storlag i ligan med, vilket inkluderar lag som Inter, Roma och Milan. Inte nog med det. Alessandro Del Piero vann skytteligan med sina 21 mål och David Trezeguet kom tvåa med sina 20 mål. Säsongen 07/08 blir en oförglömlig säsong, och att vara medveten om att Claudio Ranieri var mannen som låg bakom det gjorde att man som Juventusfan kände sig optimistisk inför den kommande säsongen.
Claudio Ranieri hade fortfarande Juventus och fansens förtroende. Eftersom man då visste vad han var kapabel till och vilka potentiella samt intellektuella förmågor han hade så förväntade sig alla en ännu bättre säsong för den gamla damen. Många fans förväntade sig att vinna scudetton redan då, men många av oss visste att det inte fanns en stor sannolikhet att göra det, eftersom rivallaget Inter var fortfarande långt före oss i den processen. Silly season hade fungerat bra. Juventus hade värvat ett par spelare med ett högt anseende och truppen såg en aning starkare ut än i fjol. Många av dessa nyförvärv var sensationella, speciellt Amauri och Sissoko.
Säsongen 08/09 visade sig vara en ännu bättre säsong än den föregående. Det uppstod några momentum för laget då man vann fem matcher i rad i ligan och motståndarna började att frukta Juventus. I Champions Leauge var Juventus helt otroliga. Jag tror ingen människa på jorden trodde på att Juventus skulle vinna gruppen med de lag som befann sig i den, nämligen: Real Madrid, Bate Borizov och Zenit. Visst trodde man på avancemang, men att Juventus skulle håna Real Madrid genom att vinna på hemmaplan med 2-1 och på bortaplan med 0-2 skulle inte ens komma in i tanken.
Juventus fick senare otur i lottningen och fick möta det engelska laget Chelsea i åttondelsfinalen. Vi som avgudar Juventus känner till deras tendens att spela mot engelskt motstånd och historien upprepade sig även denna gång. Juventus åkte ut ur turneringen med rätt så små marginaler och i ligan började stämningen att mörkna. Juventus som under många omständigheter krigade mot Inter om förstaplatsen började att spela sämre och tappa sin vinnartradition.
När det var endast nio matcher kvar av säsongen, så verkade det som att "The Thinkerman" hade tappat förståndet helt. Juventus vann inte en enda match i sju matcher, utan matcherna bestod av 6 oavgjorda och en förlust. Med endast två matcher kvar, och ett Milan som flåsade bakom ryggen på Juventus om andraplatsen så blev Juventus tvungna att sparka Ranieri och förlita sig på en annan tränare som skulle hoppa in emellan och rädda Juventus andraplats.
Ciro Ferrara var namnet på nästa tränare. Ferrara vann de båda kvarstående matcherna med 2-0 mot både Siena och Lazio och tilldelade legenden Pavel Nedved en ceremoni som han sent kommer att glömma. Gud vad jag saknar hans närvaro än idag. Ferrara skulle egentligen inte stanna kvar en säsong till utan han hoppade in som en preliminär tränare. Trots det valde Ferrara att fortsätta och det hade ingen någonting emot. Juventus hade värvat ännu mer spelare med höga anseenden som Melo och Diego, och med dessa brassar i laget trodde man på en större möjlighet för scudetton. När man kommit trea första säsongen och tvåa andra, så kändes det som att det fanns en placering kvar att nå, närmare bestämt förstaplatsen. Men man slutade sjua. Juventus gjorde sin värsta säsong på väldigt lång tid, och när man såg Roma komma tvåa med Ranieri på spetsen så undrade man ifall det verkligen var rätt beslut att sparka Thinkerman?
Ciro Ferrara förstörde sitt rykte i Juventus totalt. Han startade säsongen väldigt bra genom att vinna fyra matcher i rad men sen tog det stop. Han kommer nog inte bli ihågkommen som den slipande diamanten han var i backlinjen i Juventus, utan som den misslyckande tränaren som skämde ut sig totalt. Jag hoppas ni föredrar det förstnämnda. Detta visar att vara en spelare är inte samma sak som att vara en tränare, Alan Shearer är nog det bästa exemplet.
Efter Ferraras bedrövliga period så var det tid för nästa man. Ferrara fick sparken redan i drygt mitten av säsongen och Alberto Zaccheroni fick ta över hans plats. Fansen förväntade sig åtminstone en fjärdeplacering så man kunde avancera sig till Champions Leauge, men så blev det inte. Zaccheronis formationer var lika Ferraras och man såg ingen förbättring i spelet alls. Juventus var i obalans och det visade sig klart och tydligt i statistiken. Zaccheroni var en pajas för Juventus och det mest skämmiga av allt var nog säsongsavslutningen mot Milan som slutade med en förkrossande förlust med hela 3-0.
Luigi Del Neri, mannen som ska vägleda Juventus mot det gamla vanliga. Juventus har återvänt till sin naturliga 4-4-2 formation och köpen av spelare har sett bra ut, speciellt i backlinjen. Många av dem har även imponerat på träningsmatcherna. Vilka spelare man köper in och vilka man använder på planen har inte verkat spela någon så stor roll för Juventus längre. Efter den förkrossande säsongen 09/10 så kan man nästan tro att Salihamidzic lyckas göra bättre ifrån sig än vad Diego kan göra i vissa omständigheter. Huvudsaken är att man vinner matcherna. Det är resultaten som kommer att spela roll i slutändan och inte prestationerna på planen. Jag har inget emot att gå tillbaks till den gamla goda tiden då Juventus vann matcherna komfortabelt baserad på tråkig fotboll, bara man vann!
Handen på hjärtat så tror jag att Luigi kommer att lyckas med Juventus. Jag trodde på Ranieri och tycker att han förde Juventus framåt på ett positivt sätt. Luigi Del Neri har så som Ranieri rutiner från föregående klubbar. Del Neri har imponerat under sin tid som tränare i både Atalanta och Sampdoria. Säsongen 07/08 lyckades han att placera Atalanta på en åttondeplacering och säsongen därefter en niondeplacering. Den senaste säsongen lyckades han med att leverera en fjärdeplacering för Sampdoria ! Vilket innebar spel i Champions Leauge, men den gav han upp för Juventus, och det visar tecken på att han är här för allvar.
Till skillnad mot de andra föregående tränarna i Juventus så har han svårt att behålla lugnet. I vissa fall kan man tro att han har aggressionsproblem när han sparkar på vattenflaskorna och slår på avbytarbåsen. Det har visat sig att det inte räcker med att knipa käft som tränare för att få igång spelarna utan det behövs det lilla extra och det har Mr Luigi. Jag hoppas att han hittar en lösning i Juventus så snarast som möjligt och att segertåget börjar rulla redan i början.
Forza Juventus e Del Neri!
Värt att notera: Capello, Trapattoni och Del Neri har alla en gemensam nämnare och det är att de kan få utbrott när man minst anar det. Snacka om underhållning i sidan om planen.
