I huvudet på Luigi Del Neri
Diego är såld så här i mercatons elfte timme. Till mångas besvikelse och förfäran, mannen som skulle föra oss till nya titlar är borta! Undertecknad är inte lika skeptisk och fösöker sig på en analys av hur Luigi Del Neri resonerat.
När Luigi Del Neri gjorde entré som ny mister på Juventus bänk blev det omedelbart frågetecken kring Diegos fortsatta förehavanden i svartvitt. Sampdorias förre coach är en förespråkare av ett rakt 4-4-2 där mycket av spelet utgår från kanterna. Att använda en trequartista var per automatik uteslutet. Dock trodde man Diego skulle bli kvar och ges en ny chans när han användes som en tillbakadragen forward under försäsongen. En roll som påminde en del om Cassanos dito i Samp, under just Del Neri.
Diegos insatser på försäsongen får betraktas som lite upp och ned, många fans var dock mer än nöjda med brassen. Denna ganska stora skara reagerade närmast i bestörtning när det den gångna veckan framgick att han var på väg att säljas! Han som varit så bra och till en så oansenlig summa (jämfört med priset han köptes för). I mina ögon känns det som han borde fått en chans till men det är helt enkelt så att Del Neri sett tillräckligt. Diego passar inte som en av två forwards enligt hans sätt att se på saken.
Det finns flertalet orsaker till detta. Exempelvis vid omställningar, Del Neri vill ha en snabb boll på löpande yttrar vid dessa situationer. Med Diego på planen blir det dock problem, brassen söker sig gärna nedåt och vill alltid ha bollen i just sådana lägen. Följden blir ett långsammare spel där Diego söker en mötande forward. Ett annat skäl till Del Neris beslut beror på Diegos ineffektivitet i och utanför boxen. Han saknar klass i avslut, framspelningar och inlägg, till råga på det är han relativt osnabb. Kvalieteter som är nödvändiga om man ska fungera som forward.
Utöver Diegos egna eventuella brister så tycker nog tränaren att de saknas rätt typer av anfallskollegor åt brassen. Anfallare som går i djupled är en bristvara. Iaquinta är den enda i truppen som har intentioner åt det hållet, men han gör det inte tillräckligt bra. En snabb djupgående forward hade möjligen underlättat det hela. Förmodligen kändes det föga lönsamt att göra sig av med någon av övriga anfallare. Det enkla var att göra sig av med Diego.
Som jag skrev innan så borde han nog fått en chans till i klubben. Men jag tror inte klubben kommer bli lidande för detta. Det man förlorar i individuell skicklighet vinner man istället i fart och i kollektiv styrka. Hans "ersättare" Fabio Quagliarella känns på intet sätt som en optimal lösning men jag tror ändå han tillför en del. Han är bra på djupet och har klass i det moment som Diego inte riktigt behärskar (avgörande lägen i och kring boxen).
Vi var många som trodde mycket på Diego när han signades förra sommaren, men vi kan idag krasst konstatera att han inte riktigt besitter den klass vi trott. Dock är det inget snack om att det är en duktig fotbollsspelare. Hur som helst så är inte Juventus klubben som står och faller med enskilda spelares vara eller inte vara. På detta finns det många glimrande exempel. År 1995 såldes Roberto Baggio, året efter vann Juventus Champions League. Sommaren efter Cl-vinsten såldes de tunga anfallsparet Ravanelli och Vialli, följden blev två raka scudettos. Några år senare (2001) såldes Zidane i den dittills dyraste affären någonsin. Också detta gav frukt i form av två raka scudettos!
Jag ser fram emot säsongen och tror på årets upplaga av Juventus. Man kanske inte kommer räcka till ligaseger men väl vara med i toppen. Säsongen ska bli ett första steg i en ny framgångsrik era, det är ingen säkerhet att så blir fallet men potential för ändamålet finns! Det främsta skälet till att jag är optimistisk är Luigi Del Neri, vi har äntligen en tränare som har en tydlig bild av hur laget ska spela och i Beppe Marotta har han en perfekt klubbdirektör.
Forza Juventus!
