Först vrede, sen tålamod
Efter en genant fjolårssäsong har vi sett Juventus med rätta helt förvandlats till vad förhoppningsvis blir något bättre och något mer likt det vi vill se. Ger vi det bara tid kommer det att fungera.
Marotta och Del Neri lär ha haft sina diskussioner om vad sommaren skulle gå ut på. Exakt vad de kommit fram till går bara att gissa. Baserat på vad som faktiskt hänt går det ju att spekulera. Ska det byggas nytt ska det göras ordentligt. Allt som kan bytas bör bytas. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. Gränsen för sunt förnuft är passerad sedan länge. Halva truppen är förnyad.
Marotta och Del Neri trodde de hade fått tag i ett renoveringsobjekt. Ju mer de renoverade, desto tydligare blev det att det var lönlöst. Det måste byggas nytt, från grunden. Ut med all skit. Synd att det skulle ta två månader för dem att inse det.
I en drömvärld är mercaton klar i början på juli, sen siktar man mot ligapremiär. I Juves fall har hela sommaren varit en oroshärd där spelare kommit och gått varannan dag. De enda som kan ha känt sig trygga är nyförvärven. Och de är ju lyckligtvis i det här fallet ganska många.
En möjlig förklaring till den vansinniga aktiviteten är att det är lika bra att göra så många nödvändiga förändringar som möjligt direkt för att förhoppningsvis bara behöva göra 2-3 nästa sommar. Tyvärr talar affärerna inte riktigt för det. Det ska mycket till för att Marotta ska slanta upp för samtliga de spelare han skaffat option på. En eller två av dem kommer enbart vara kortsiktiga lösningar med endast förhoppning om jättesuccé. Om inte skickas de tillbaka dit de här hemma.
Under säsongen kommer Marotta sondera marknaden och hitta billiga spelare, gärna Bosman. Då kan han spara stora pengar på att inte köpa loss alla han kan köpa loss.
De spelare han tagit in passar emellertid utmärkt in i den riktiga Juventus-mallen. Den där man köper oetablerade spelare och utvecklar dem till riktiga campioni. Krasic faller inte in där, men han är ännu inte etablerad i de största sammanhangen. Vi lär aldrig få se någon ny Di Livio, Ravanelli eller Amoruso, men Pepe, Bonucci, Martinez med flera duger tills vidare. Det är i alla fall något helt annat än Moggis sentida jättevärvningar som Thuram, Nedved och Vieira.
Charmen med att värva stora namn kommer jag aldrig riktigt begripa. Det är bara ett namn, som möjligen ger laget större chans att vinna liga och annat. Ska det verkligen vara så enkelt? Det är en desperat åtgärd där man erkänner att man inte kan få fram spelare själv. Skulle det verkligen vara så tillfredsställande att köpa in all världens bästa spelare, sätta på dem en Juve-tröja och vinna Champions League?
Jag tycker inte det. Det är inte på riktigt. Juve skulle vinna med andras spelare. Teorin förkastar hela mercaton och tjusningen med stora värvningar, ändå föredrar jag att se små spelare utvecklas till stora. Det är intelligentare, billigare, intressantare.
Avundsjuka? Vi har haft våra supervärvningar vi också. Det blev inte roligare för det. Däremot när vi var nykomlingar och charmade oss upp i toppen direkt, det blir svårt att toppa.
Att som supporter tämjas med hjälp av en dyr stjärnvärvning är snudd på förödmjukande. "Här får du din glass, håll käften sen." Det finns en anledning till att de är de egna spelare som blir de mest omtyckta och de mest respekterade. Hellre en Marchisio än en Gerrard. Om det handlar om Juventus. Snackar vi Liverpool är det givetvis precis tvärtom.
Tills drömmen om ett nytt Juventus a la 1997 blir sann accepterar jag den aggressiva hållningen på marknaden och hoppas det är i förebyggande syfte för att kunna ta det varligare nästa sommar. Byter vi ut tio gubbar då också är det kört. Juve är idag ett "köplag" (till skillnad från...?) men har man usla spelare så har man inte så mycket att välja på. Såvida man inte kommer över en tidsmaskin på eBay.
Vi ska inte börja skrika om Del Neris avgång när det tar emot. Han kommer behöva hela säsongen på sig, och mer därtill. Hans filosofi handlar om taktisk struktur.Det ska inte fungera första dagen.
