Gästkrönika: Den lilla prinsen kan bli kung
"Vi kan ha fått en tränad mittplansgeneral. Vi kan också ha fått en förlorad och skadebelägen talang."
Resan började i Rom, där en då 15-årig Alberto försökte arbeta sig upp genom AS Romas ungdomssystem. När han var 16 blev han erbjuden kontrakt av både Arsenal och Chelsea, men valde som bekant att stanna i den eviga staden. Han representerade Italiens landslag på alla nivåer, från U-15 till U-21, och var tidigt sedd som en enastående talang.
Debuten i Serie A kom som 18-åring under Capello, även om det krävdes en påföljande utlåning till Triestina innan han var redo att på allvar utmana om en plats i startelvan för Roma. Sedan återkomsten från lånet var han mer eller mindre ordinarie, och hade ingen anledning att blicka tillbaka. En stor, lång, och framgångsrik karriär låg runt hörnet.
Spola framåt några år och Aquiliani är en 26-årig skadebenägen mittfältare med en brokig och i vissa avseenden ifrågasatt potential. Efter över hundra matcher för klubben från huvustaden blev intresset från England för stort, och den gången kunde bolltrollaren inte säga nej. Tyvärr blev äventyret knappast som han hade förväntat sig. En allvarlig skada gjorde det svårt för honom, och väl skadefri förklarade nya tränaren att han gärna ville låna ut spelaren.
Den 21 augusti i år slog bomben ner. Aquilani till Juventus. Dessutom hade den gamla damen använt sin absoluta favoritmetod när det gäller värvningar 2010; ett lån. Prinsen förklarade dock att han inte hade för avsikt att återvända till de regniga öarna utan istället ville satsa på att ta tillbaka sin plats i Italiens landslag. Inte mig emot.
Men vad har vi egentligen fått? Tyvärr är det omöjligt att veta i nuläget. Vi kan mycket väl ha fått en mittfältsgigant kapabel att tävla med de allra bästa på alla plan, vecka in och vecka ut. Men vi kan även ha fått en spelare som du har störst chans att se om du ställer dig på vägen mellan omklädningsrummet och rehab. Hade Aquilani varit den Aquilani som lämnade Roma ifjol hade han med största sannolikhet inte varit i Juventus i år. Samtidigt är det möjligt att Mr Hodgson bestämde sig för snabbt, och att den italienska ligan helt enkelt passar bättre för Alberto.
Vi kan ha fått en tränad mittplansgeneral. Vi kan också ha fått en förlorad och skadebelägen talang. Alla som sett killen spela är väl medvetna om hans kapacitet, skadad eller ej. Alla borde veta hur mycket han kan komma att betyda för klubben,speciellt i år när alternativen är få. Men, och det är ett stor men, allting kommer att avgöras av hans fysiska status.
Får vi en skadefri Aquilani är jag övertygad om att han kan uträtta storverk. Kanske är jag lite blåögd och naiv i mitt tänkade, men Romsonen i par med Melo tycker jag har oerhörd potential. Båda har fått kritik, i vissa fall till och med blivit bespottade. Visst måste de vilja ta revansch? Inte bara på medier och nej-sägare, utan på sig själva? Visst måste dom båda i sommar ha laddat batterierna och gett sig fan på att saker och ting ska bli annorlunda i år? Om så är fallet kan hösten bli riktigt intressant.
Låt oss hoppas att Melo tar flera steg i år och visar hur bra han faktiskt är. Dunga har ju sagt att det kommer hända, så man vet aldrig. Och låt oss hoppas att mannen som fick sitt smeknamn för att Romborna såg honom som en kopia av Giuseppe Giannini* är redo att uträtta underverk.
Aquilani-Melo. PANG BOOM. Kan fan bli hur bra som helst.
*Giuseppe Giannini var en framstående mittfältare för Roma under -80 och tidigt 90-tal, och synonym med klubben precis som Totti är idag. En bollsäker, teknisk och intelligent spelare som var älskad av fansen.
