Del Piero och Springsteen - slående lika och evigt populära
Jag har två intressen mer än andra. Det ena är musik och det andra är fotboll. Inom dessa områden finns två personer som varit stora förebilder för mig under lång tid, Alessandro Del Piero och Bruce Springsteen!
Det kan tyckas märkligt att överhuvudtaget nämna Bruce Springsteen i en krönika på en fotbollssida, men Ney Jerseys store rockikon hör hemma överallt. Har ni förresten noterat hur lik Del Piero blivt den ärrade rockern? Näsan, frisyren och de välansade polisongerna. Slående lika helt enkelt. Undertecknad la märke till det för något år sedan och har sedan dess upptäckt fler beröringspunkter hos ikonerna än deras yttre. Båda har varit väldigt populära i en evighet, båda har haft samma följeslagare under lång tid. Alex i Juventus och Springsteen i sitt E Street Band.
Bruce Springsteen slog igenom för en bred publik med sin nu legendariska skiva Born to run 1975. Alessandro Del Piero slog igenom, vill jag påstå, en decemberdag 1994 med ett numera legendariskt matchvinnande mål mot Fiorentina. Del Pieros karriär kan kännas futtig jämfört med Springsteens, men 16 år är en häpnadsväckande lång livslängd på en anfallare. Så här en evighet efter sina respektive genombrott är båda ärrade, men alltjämt aktiva och högt älskade inom sina områden. Skulle man förresten göra en film om Alex lysande karriär vore titeln Born to Run inte tokig.
En unik hängivenhet till sitt yrke och en ojämförlig popularitet bland sina fans kan också sammanfoga Alex och The Boss. Jag tror ingen fotbollsspelare är så älskad av sina supportrar som Alex är av Juventus fans. I musikvärlden finns ingen vars fans är så lojala och så dyrkande som Springsteens. Även utanför "familjen" av fans så är det två högt aktade åldermän. Den i musikbranschen som inte respekterar Springsteen existerar inte, detsamma gäller för Juventus kapten inom fotbollen. Det är två gentlemän i två världar där gentlemän inte längre finns. Det kommer även i framtiden komma fram stora fotbollsspelare och riktiga rockstjärnor; men, ingen som Alessandro del Piero och ingen som Bruce Springsteen!
Att se ett av Del Pieros många ödödliga mål är som att höra någon av de odödliga låtar som Springsteen skrivit och framfört genom åren. När jag går in på Youtube och återser Del Pieros konstmål mot Viola för snart 16 år sedan (det jag nämnt i inledningen) får jag fortfarande rysningar, målet är ren konst och ett fint bevis på Alex kärlek till fotbollen. Liknande känslor väcks i mig när jag lyssnar på exemplvis No surrender (från skivan Born in the USA, från 1984) av Springsteen, man får rysningar. I varenda strof, i varenda ackord kan man höra hans kärlek till rockmusiken. Ren konst alltså!
Musiken och fotbollen kommer vara två, inte intressen, snarare passioner under resten av mitt liv. Med eller utan Del Piero och Springsteen kommer det förbli så, fast utan dessa verkliga ikoner och gentlemän så blir inte rockmusiken och fotbollen fullt lika äkta och kärleksfull. Jag kommer dock för all framtid bära med mig dessa hjältar i mitt hjärta. Jag känner genuin kärlek till båda två. I min värld lämnar aldrig Del Piero sin dam och i min värld lämnar inte heller Springsteen sin scen!
