Juventus - Sampdoria 3-3 - En galen match!
Förväntningarna var höga inför matchen. Juventus mot Sampdoria, en het match där hemmalaget hämtat sin tränare, sportchef och läkare från just gästande Sampdoria. En match där hemmalaget också kände viss press att revanschera sig inför hemmapubliken efter den tveksamma förlusten i ligapremiären mot Bari. Jämfört med den matchen blev det klara fall framåt men det står också klart att Luigi Del Neri har en del att jobba med. Inte minst försvarsmässigt.
Turin visade sig från sin allra mest soliga sida. Inför matchen bjöd supportrarna på ett litet tifo som en hyllning till David Trezeguet, fint och värdigt en av klubbens främsta målskyttar genom tiderna. Det gav en extra kick inför avspark, att dessutom skymta Pavel Nedved bland åskådarna gjorde det än bättre.
Juventus (4-4-2): Storari; Motta, Chiellini, Bonucci, De Ceglie; Krasic, Felipe Melo, Marchisio, Pepe; Del Piero, Quagliarella
Sampdoria (4-4-2): Curci; Zauri, Gastaldello, Lucchin, Ziegleri; Semioli, Palombo, Dessena, Koman; Cassano, Pozzi
Resultat: 3-3 (Pozzi 36, Marchisio 43, Pepe 50, Cassano 64, quagliarella 67, Pozzi 73)
Första halvlek.
Matchen inleds med ett par tuffa dueller från vardera sida. Det märks att man vill sätta sig i respekt omgående. Första farligheten svarar gästerna för genom Antonio Cassano. geniet /galningen Cassano lyckas dock missa mer eller mindre öppet mål och alltjämt mållöst. Tiden som följer är Juventus något mer bollförande men uddlösa och visar tecken på bristande kreativitet. Sampdoria är farligare när man väl får chansen, bjuder på bra passningsspel och finessrikt anfallsspel
Matchbilden är ganska intakt längre in i matchen. Quagliarella försöker iscensätta ett anfall efter en kvart i vad som får betraktas som damens första försök till målchans. Det hela rinner dock ut i sanden. Juve försöker behålla kommandot. Efter 20 minuter ser ett nonchalant centralt hemmamittfält hur bollen via en förrädisk studs når en helt fri Pozzi. Denne hindras i sista sekunden av en utstormande Storari. Med tanke på denna chans och Cassanos miss i inledningen ska Juventus vara glada över att man ännu håller nollan.
Tiden går, ännu inga mål. Från hemmalaget känns det statiskt. Man försöker men är inte tillräckligt kreativa. Quamire är dock framme efter 27 minuter och snurrar friskt med Zauri. Nyförvärvet slår ett skapligt inlägg som Krasic inte kan göra rättvisa åt. Annars är det Sampdoria som visar klass framåt, Cassano briljerar med klacksparkar och fina nedtagningar som den artist han är. I matchminut 36 ska också gästerna få utdelning på sin fina anfallssfotboll. Ett samarbete mellan mittfältsgeneralen Palombo och just Cassano leder fram till Pozzi. Strikern avslutar denna gång kliniskt i boxen, 0-1 och tämligen rättvist.
Slutet av halvleken är dramatsik. Juventus försöker öka tempot. Milos Krasic visar mycket vilja, är snabb, ofta spelbar och försöker bryta sig fram genom motståndarnas försvar. Han hinner med ett par halvlyckade avslut. Minuterna före halvtid ska däremot hans vilja resultera i mål. I en snabb kontring nickar han föredömligt bollen snett inåt bakåt till en djupledslöpande Claudio Marchisio. Denne avslutar underbart med en yttersida och kvitterat till 1-1! Ett mål som fastställer halvtidsresultatet och ger Juventus förnyat hopp och nyvunnet självförtroende inför rond 2.
Andra halvlek
Det märks omgående att Luigi Del Neri inte är nöjd med vad som presterats i första halvlek. Större rörlighet, mer aggressivitet och bättre passningsspel. Redan 4 minuter in på andra halvlek smäller det. Milos Krasic slår ett fint inlägg som snuddar vid Quagmire och några gästande backar, till slut petas bollen in vid bortre stolpen utav Pepe, 2-1! Juventus fortsätter dominera och målskytten Pepe avlossar ögonblicken efter sitt mål en tung volley som knockar en av gästernas backar. Sampdoria är tagna av Juventus snabba ledningsmål och damen tar över helt.
Om inledningen var till Juventus favör så är det bara början. Anförda av yttrarna Krasic och Pepe ser man ut att gå mot en enkel seger. Inte minst Krasic går från klarhet till klarhet, villig att utmana, blixtrande snabb, med en säregen förmåga att byta kant och göra sig spelbar. Efter en timme visar han sin klass, Serben bryter sig genom hela bortaförsvaret. Enbart ett taskigt avslut hindrar Milos Krasic från att göra ett riktigt drömmål. Minuterna efter dribblar Alessandro Del Piero strax utanför straffområdet och fälls, frispark i gyllene läge. Alex skruvar den strax utanför Curcis vänstra kryss. Allt annat än en hemmaseger känns så här långt in i matchen otänkbart.
Fotboll är emellertid väldigt sällan logisk och det bevisar Samp i matchminut 64. Via en misslyackad offsidefälla (utan press) vrickar Antonio Cassano elegant in 2-2. Målet är bortalagets första anfall på hela halvleken men sänker inte Juve. Bara minuterna efter replikerar man. Pepe bryter in från vänster, skjuter i stolpen och på den efterföljande returen kan Quagliarella göra 3-2. Det ska tiläggas att Sampdorias backlinje är frapperande passiv här.
Juventus fortsätter föra spelet och dominera, Milos Krasic har en fot med i det mesta av anfallsspelet. Ännu en kalldusch ska dock komma. Med drygt en kvart kvar lyckas Pozzi kvittera på nick. Undertecknad ställer sig frågande till Bonuccis agerande, borde han inte nått högre och hindrat kvitteringen? Målet får hur som helst Del Neri att vidta chansartade åtgärder. Ut med lyckade yttrarna Krasic och Pepe, in med Aquilani och Iaquinta. Del Neri bytte även formation, från 4-4-2 till 4-3-3.
Att byta ut båda yttrarna, kanske lagets bästa spelare idag, är i mina ögon väldigt anmärkningsvärt. Trots detta fortsätter Juventus att äga spelet. Strax efter kvitteringen skapar man 2 jättelägen inom loppet av 30 sekunder. Först är Quagmire framme och sedan Iaquinta, inhoppande Iaquintas chans leder desutom till en väldigt farlig hörna. Efter detta intensiva skede så avtar hemmapressen något. Av förståeliga skäl är spelarna trötta efter det höga tempot och den rent galna andra halvleken. Slutresultatet blir 3-3 och det känns lite surt ur Juventus aspekt med tanke på dominansen i andra.
Sammanfattning
Som jag var inne på i ingressen så var det ett fall framåt, inte minst andra halvlek. Pepe tog gruvlig revansch på insatsen mot Bari, Alex och Quagliarella fungerade bättre ihop och Krasic var matchens gigant. I andra halvlek såg man inte ut att brista så mycket kreativt, det fanns tillräcklig rörlighet och hyggligt passningsspel. Dock lämnar försvarsspelet en del att önska. Mittbackarna lämnades ibland farligt ensamma och två av målen orsakades av rena försvarsmisstag. Så får det inte se ut. Jag är även skeptisk till Del Neris byten för andra matchen i rad. Stora delar av första halvlek kan vi nog också glömma. Förhoppningsvis blir det bättre i takt med att laget får spela ihop sig.
