Zalayeta avgjorde gigantkampen
Det är något visst med den 115:e spelminuten, Marcelo Zalayeta och spanska lag. Precis som mot Barcelona för två år sedan avgjorde Zalayeta på övertid och sköt Juventus till kvartsfinal.
Foto: Bildbyrån
Den förra matchen lagen mellan på Delle Alpi är en klassiker i många supportrars ögon. Real Madrid, som då stod på sin absoluta topp, blev utspelade och krossade av ett brilliant Juventus i en av 2000-talets hittills bästa fotbollsmatchen. Kvällens drabbning blev inte lika spektakulär, det handlade mer om kamp, fysik och vilja, men kan visa sig bli en lika stor klassiker.
Efter matchen i Madrid för två veckor sedan var pressen på Juventus när de stegade in på ett fullsatt Delle Alpi tidigare ikväll. 1-0 var visserligen ingen säker ledning för Real Madrid, men dock en ledning. Capello valde, precis som väntat att satsa med tre anfallare från start. Trezeguet fick dock inte plats i startelvan utan Zalayeta valdes framför honom. Dessutom fick Pessotto lite överraskande chansen till vänster på mittfältet istället för Tacchinardi.
Även om Real Madrid hade ett hyfsat utgångsläge stod de för en tuff uppgift, inget lag hade tidigare mäktat med att ta poäng eller ens göra mål mot Juventus på Delle Alpi i Champions League den här säsongen.
Matchen inleddes i högt tempo och det var Juventus som tog tag i taktpinnen direkt, redan efter fyra minuter skapades den första fina möjligheten. Camoranesi kom runt på högerkanten, levererade ett långt inlägg bort mot Zlatan på den bortre stolpen som nickade ner bollen till Del Piero. Del Piero, som inte hade någon av sina bättre dagar på jobbet, försökte sig på ett svårt volley-avslut på uppstuds men fick ingen träff och Real-försvaret kunde rensa undan.
Ett par minuter senare borde Juventus tagit ledningen. Zalayeta och Emerson stod för förarbetet till Zlatan som kom helt fri med Casillas. Som så många gånger för den här säsongen gick Zlatan på kraft helt fri med målvakten och Casillas kunde mirakulöst nog hålla bollen, som dock i ärlighetens namn sköts rätt i famnen på honom.
Strax efteråt var det Camoranesis tur att pröva lyckan. Men distansskottet smet en meter utanför Casillas målbur.
Efter den tempofyllda inledningen stannade matchen av efter ungefär en kvart. Real Madrid fick hålla i bollen mer och mer och valde att dra ner tempot ganska drastiskt. Juventus koncentrerade pressen på Figo och Zidane varpå Gravesen, som inte är snabbast med fötterna, fick ha mycket boll på mittplanen.
Real kom inte till några riktiga avslut inledningsvis. Raul var påfallande osynlig, och även om Ronaldo var ett hot framåt fick han aldrig några fina lägen. Både Ronaldo och Zidane hade dock mindre lyckade avslutsförsök från distans, utan att testa Buffon nämnvärt.
Juventus var pigga och de tre anfallarna skapade ofta oro i Reals försvar. Ibrahimovic vann mycket i luften och beredde väg för både Zalayeta och Del Piero. Den senare hade ett bra avslut i den första halvleken, hans distansskott studsade märkligt precis framför målet och tvingade Casillas till att tippa ut bollen till hörna.
Real Madrids enda riktiga farlighet i den första halvleken kom fem minuter från slutet. Ronaldo fick fri passage längs vänsterkanten, bröt in mot straffområdet och sköt ett hårt, skruvat skott mot den bortre stolpen som dock missade målramen.
Zlatan avslutade den första halvleken med ett distansskott på volley som missade mål med ett par meter. Det stod fortfarande 0-0 i paus, men Juventus hade både mer boll och de flesta och de bästa chanserna. Dock var det inte många klara chanser. Real gjorde ett bra jobb på kanterna, bara Camoranesi lyckades ta sig förbi sin bevakare vid ett par tillfällen. Hos Raul Bravo och Beckham på Zambrottas kant var det allt som oftast tvärstopp. Trots det gjorde Juventus en mycket bra halvlek, den bästa på länge.
Capello verkade ha givit order om ökad försiktighet inför den andra halvleken, för Juventus tog lägre utgångspositioner och släppte in Real i matchen mer än i den första halvleken. När Ronaldo träffade stolpen i den 51:a minuten efter en fantastisk rush över halva planen vaknade dock de svartvita till igen. Zalayeta, som var riktigt bra matchen igenom, testade Casillas strax efteråt.
Trezeguet gjorde entré, men inte som alla väntat sig på bekostnad av Zalayeta, utan mot en osynlig Del Piero. Ett byte som skulle visa sig lyckat. Matchen öppnade upp sig rejält efter en timme ungefär, men Juventus såg oerhört solida ut bakåt och var även det lag som skapade chanserna framåt. Camoranesi var nära från distans, men hans stenhårda skott styrdes ut till hörna av Samuel. Strax efteråt fick Figo utrymme utanför straffområdet, men fick inte fart på bollen utan Buffon kunde enkelt rädda.
I den 66:e minuten missade Zlatan sitt andra öppna läge, han klackade snyggt med sig bollen med fick felträff med vänstern och missade målet med en meter. Sekunderna tidigare brände Pessotto ett liknande läge. I den 74:e minuter byts Zidane ut, och får applåder från Juventusklacken, sekunderna senare fick Juventus äntligen utdelning.
Camoranesi slår ett inlägg mot bortre delen av straffområdet, där nickar Zlatan ner bollen till Trezeguet som med ryggen mot mål cykelsparkar in 1-0 i nättaket. Ett oerhört vackert mål som påminner en hel del om Trezeguets mål sist Real var på besök. Det var Trezeguets första mål 2005, och ett av de viktigaste han gjort i den svartvita tröjan.
Real som inte försökt anfalla och som skapat oerhört lite blev lite tagna på sängen men lyckades trots det resa sig och pressa på lite mot slutet. Ronaldo hade en boll över mållinjen men blev korrekt avblåst för offside. Innan full tid hann Zlatan med att missa ännu ett fint läge och Camoranesi fick ett fint läge att nicka på efter att Zlatan haft lekstuga med Gravesen ute på kanten. Zlatan fick även två bra frisparkslägen i den andra halvleken. Det första försökte han skruva in bakom Casillas, men fick inte ner bollen och den andra gången gick han på kraft men träffade muren.
På tal om frisparkar. Reals nästa bästa chans under ordinarie tid kom på just en frispark. Roberto Carlos fick drömträff från 35 meter, Buffon var på väg åt fel håll men lyckades få upp en näve och värja sitt mål.
När Markus Merk blåste av matchen efter 90 minuter var det dödläge, och förlängning väntade. Så långt får man nog säga att det var rättvist, båda lagen var betydligt bättre än det andra på respektive hemmaplan och vann rättvist. Förlängningen skulle som vanligt bli passiv och avvaktande, men den skulle även bjuda på heta känslor, målchanser och fina prestationer.
Läs fortsättningen...
