Observerat
Vi går på det, varje gång.
Vad är det med Juve och inledningen av viktiga matcher? Man har självförtroende nog att påstå att man ska vinna allt som går att vinna, men man har inte självförtroende nog att stå upp i början av matchen. Liverpool gjorde en fantastisk första halvlek och kanske gick det inte att stå emot, men det var inte första gången Juve lagt sig på rygg och låtit sig köras över. Ingen kan förneka att Juve ska vara bättre än de flesta av de lag man möter, ändå gör sig samma fenomen påmint gång efter gång.
Om man i mitt i ett brinnande krig sitter i en stridsvagn och möter hundra Kalashnikovbärande soldater, inte låter man väl dem skjuta först för att se hur många de kan ha ihjäl? Inte ens i deras egen hemmaöken.
Fast jag kanske har missuppfattat allting. Juventus kanske har ett så grymt självförtroende att man lämnar en halvlek åt motståndarna för att se hur stort försprång de lyckas skaffa sig. I så fall får de gärna meddela oss tittare så att vi kan få lite harmoni i själ och hjärta. Vi går på det, varje gång.
:::: :::: ::::
Av ovanstånde anledning hade det varit bättre att börja hemma. Då finns inte plats för en halvleks uppvärmande och efterkännande. Det hade även varit bättre med ett på papperet svårare mostånd. Då kanske man inser att klubbnamnet inte ger några gratismål eller gratissegrar. I Europa, måste man väl tillägga för att inte bli lynchad...
:::: :::: ::::
Spontant kändes matchen som en grov besvikelse. Efter lite sömn och lite eftertanke klarade vi oss ruggigt bra. 3-0 var nära och då hade vi säkerligen varit borta. Ska man vara extremoptimist kan man tycka att en 2-1-förlust är det bästa resultat vi kunde fått. Vi leder inte men behöver bara göra ett mål för att göra det, vilket innebär att vi måste framåt. Inget liggande på ryggen inte.
Tack till Scott Carson för hans sjabbel. Han var väl tvungen att utjämna sin insats efter räddningen på Del Pieros friläge.
Även om vi fortfarande är favoriter till att gå till semi känns det faktiskt som att det kvittar. Våra chanser mot Chelsea på Stamford Bridge känns minimala. 0-4 i paus, typ.
:::: :::: ::::
Varför är det så populärt att påpeka att Del Piero inte är så bra som han var tidigare? Spelar det någon roll? Han har varit bäst i världen (i en Juventinos ögon) men inte är det längre, innebär det per automatik att han är en usel spelare? Han håller fortfarande lika hög klass som de flesta av sina lagkamrater, måste man då påpeka hur bra han var för några år sedan? Han har varit outstanding i ett par matcher under säsongen, matcher som även Emerson, Zambrotta och Zlatan deltagit it.
Det vimlar av spelare som passerat bäst-före-datum och det verkar vara helt normalt. När det däremot gäller Del Piero kan man slentrianmässigt döma ut honom genom att säga att han blivit sämre. Med ett sådant resonemang kan man lika gärna säga att Milan kan lägga ner all verksamhet eftersom man inte längre är så abnormt överlägsna som man var under 90-talet.
:::: :::: ::::
Högmod går före fall. Jag tror sällan på Juveseger i viktiga matcher, men i tisdags gjorde jag verkligen det. Innerligt. Det var likadant före förödmjukelsen i Rom förra säsongen så man borde kanske se ett svagt mönster.
:::: :::: ::::
Synd att Glenn Hysén inte kunde vara professionell som så kallad expertkommentator. Det hade väl å andra sidan ingen förväntat heller. Få har nog några krav överhuvudtaget på honom längre.
Jag kanske är precis lika subjektiv fast åt andra hållet, men hur stor skillnad var det på Del Piero och Zlatan? Hysén ansåg att Zlatan var klart bättre än sin kollega. Jag vet inte om han använde sitt paraduttryck om "klasskillnad" men någon form av synonym var det. Han betonade att Zlatan "åtminstone jobbade". Som om det automatiskt innebär att man gör en bättre match än någon annan. Man kan jobba hur mycket man vill, jobbar man inte på rätt sätt är det meningslöst. Vet Hysén att det handlar om fotboll och inte 3000 meter hinder? Strömblad ifrågasatte till och med sin partners objektivitet i frågan vilket borde vara en fingervisning om hur det egentligen såg ut.
Glenn Hysén är ingen expert, han är en av alla hundratusenstals andra med en åsikt. Varför har tv-bolagen fått för sig att det är så intressant med någons åsikter? Jag förstår det inte. Varför är Bojan Djordjics och Zoran Lukics åsikter så mycker mer värda än någon annans?
Själv tycker jag det är oerhört mycket mer intressant med en expert som kan förklara varför Juves djupledsspel är obefintligt, varför Cannavaro alltid är på rätt plats vid rätt tillfälle och varför Trezeguet aldrig märks utom när han gör mål.
Jonas Wirmola må vara en rookie men där finns mycket för många att ta efter. Ingen orddiarré, bara korta och sakliga kommentarer som förklarar och förhöjer detaljer i spelet. Matchen i fokus, inte snackarna.
:::: :::: ::::
Om jag var lagt åt det hållet skulle jag fria till Fabio Cannavaro.
:::: :::: ::::
I returen tippar jag 2-2, för säkerhets skull.
