Möte med Ibra
En av våra svartvita bröder hade äran, och turen, att stöta ihop med Zlatan Ibrahimovic i Köpenhamn. Här återger han sin berättelse kring mötet och avlivar samtidigt några myter.
Ciao!
Med anledning av mitt möte med en av världens (enligt mig) bästa anfallare och mest nerskrivna och feltolkade, av bland annat aftonbladet, skall jag försöka återge och dela med mig till er Juve-fans, samt övriga fotbollsälskare, min personliga uppfattning av Zlatan "Ibra" Ibrahimovic. Detta möte utspelades i Köpenhamn, närmare bestämt på ströget.
Denna synnerligen vackra midsommardagskväll då jag och min fästmö hade valt ett något stillsammare midsommarfirande kunde inte ha slutat lyckligare för en sann Juventino. Hursomhelst, där satt vi och njöt av solen, människorna och bara den underbara atmosfär som Köpenhamn kan erbjuda. Då fick jag syn på honom, Zlatan alltså. Men för ett ögonblick for det genom huvudet att han ser man ju bara på TV. Jag måste sett fel, men där kom han gåendes pratande i mobilen, i egen hög person.
Nu uppstod ett tillfälle som varenda fanatisk fotbollsfan bara drömmer om, och en scoopjagande (aftonbladsreporter) skulle kunna lura i buskarna i timvis för. Jag måste bara få snacka med honom. Men jag tänker inte oartigt, ouppfostrat och oprofessionellt överrumpla honom utan snällt vänta på att han fick prata färdigt sitt samtal. Med bestämda steg närmade vi oss honom denna 1.95 m långa malmöpåg. Det måste ha sett komiskt ut tänkte jag snabbt, fan jag är ju inte mycket längre än Inters stjärnback Cordoba och han föll ju likt döende svanen på San Siro, här gäller det att stå stabilt. Ja, jag erkänner att lite handsvett hade jag allt när våra händer möttes i ett fast handslag. "Tjena Zlatan, grattis till ligaguldet". Som en jätte till längden och med sitt TV-smile sneglade han ner på mig och svarade ödmjukt "Tack! Är ni Juvefans?". Och så var konversationen igång.
Vi stod där i ca: 15-20 min medan han glatt berättade om hur bra han trivdes i Italien, sitt nya boende på 300 kvm! Vilka han umgås mest med i laget, transfers till klubben inför kommande säsong, vad han tycker om aftonbladet bland annat (skratt), om Moggi (skratt igen), Stockholm (ännu mer skratt) osv. Det hela var helt enkelt ett kodakmoment. Zlatan imponerade på mig, han var artig, ödmjuk och förhoppningsfull inför kommande säsong. Mycket positiv inställning.
Det fanns inte någon tillstymmelse alls till vad kaxighet beträffar, högfärd eller några som helst divalater. Zlatan är sig själv, han vet om att han är en duktig fotbollsspelare och en välbetald sådan, men vill behandlas med respekt, och jag kan bara instämma att man måste skilja på privat och vad man gör professionellt. Jag menar bara det, att han hade lätt kunnat avfärda oss efter signering av våra "tillfälliga medlemskort" (Juventus club Svezia) men han tog sig tid, och visade en sida som har såå feltolkats av svensk media. Avslutningsvis hälsar han till alla fans och hoppas vi snart ses på Delle Alpi. "Denna säsongen skall vi vinna Champions League lovar Zlatan och med ett fast handslag och ännu större TV-smile avslutas pratstunden".
Jag är i skrivande stund mycket stolt och lyrisk över det faktum att ha fått turen att träffa en av världens bästa spelare, i en av världens bästa ligor.
Forza Juve!!!
