Andrea Barzagli - Den tysta ledaren
Efter många års sökande efter en svartvit mittbacksgeneral verkar det nu som att man äntligen har hittat honom.
I somras gick det inte en dag utan att det surrades om vem Marotta skulle värva in som den den där ledaren till Juventus mittförsvar. Den där ledaren man saknat sen Cannavaros glansdagar i Turin. Många var tidigare övertygade om att Giorgio Chiellini skulle växa ut till den. Så blev det inte. Nu var det alltså dags igen, dags att försöka hitta rätt man för att styra upp den osäkra backlinjen. Marotta ryckte i alla möjliga trådar. Det pratades om allt i från Chelseas Alex till Zenits Bruno Alves. Tiden rann iväg för Marotta och det blev till slut ingen av dem. Den så efterlängtade ledaren anlände aldrig. Orosmolnet spred sig snabbt över Turin. Hur skulle Juventusförsvaret klara sig nu? Skulle det fortsätta läcka från den svartvita försvarslinjen? Vem skulle ta tag i taktpinnen och styra detta försvaret? Det var frågor som många juventini ställde sig.
Idag, den 21 november, tio omgångar in i säsongen är Juventus ligaledare och dessutom obesegrade. Försvaret ser väldigt stabilt ut, nästan som det gamla Juventus där försvarsspelet brukade vara en garanti. Att laget har släppt in endast sju mål hittills, vilket är näst minst i ligan talar sitt tydliga språk. En stor anledning till detta stavas enligt mig Andrea Barzagli.
Redan sommaren 2006 jagades Barzagli av Juventus. Detta var samma sommar som han var med och vann VM med Italien. Då sågs han som en av italiens främsta mittbackar och värderades till över 100 miljoner kronor. 2008 gick flyttlasset till Tyskland och VfL Wolfsburg för italienaren. Under hans tid i Tyskland sjönk hans rykte i Italien kraftigt, vilket innebar att han tappade sin landslagsplats. I Januari 2011 visade Juventus återigen sitt intresse för mittbacken från Fiesole i Florens. Det slutade med att Juventus värvade Barzagli för ynka 3 miljoner svenska kronor, ett pris som en ganska bra allsvensk spelare kan kosta idag. Barzagli imponerade direkt och visade det där lugnet som försvaret tidigare hade saknat.
Ändå var man inte helt övertygade i somras och letade febrilt efter en ny försvarsgeneral. Alla glömde helt bort Andrea Barzagli. Den här säsongen har han såhär långt varit fullkomligt lysande. Han har varit en av Juventus och ligans bästa spelare och till och med återvunnit sin plats i landslaget. När man ser Barzagli första gången ser man kanske en rätt klumpig och osexig mittback. Han är inte den där klassiska eleganta italienska försvararen som Alessandro Nesta eller Fabio Cannavaro. Andrea känns som en typisk Juventusspelare, en spelare som håller låg profil vid sidan av planen och alltid jobbar stenhårt. När man hör honom i intervjuer får man inget intryck av en stor ledargestalt. Väl på plan styr han däremot försvaret oerhört bra med små medel. Han är inte den som skriker och gormar. Istället utstrålar han ett enormt lugn som smittar av sig på sina backkollegor. En annan styrka hos Barzagli är hans förmåga att göra sina lagkamrater bättre. Även detta är något som brukar känneteckna en typisk Juventusspelare. Under förra säsongen innebar hans inträde under januari att hans partner Chiellini förbättrades. Nu märker man det samma med Bonucci.
Mittbacksgeneralen som många först trodde fanns i ryska Zenit eller Chelsea i Premier League fanns i själva verket mycket närmare än så. Andrea Barzagli är ledaren Juventus saknat, han är den tysta ledaren. Den förre Palermo-backen symboliserar det nygamla Juventus. Ett lag utan starka profiler men med spelare som jobbar på i det tysta och som gör sina medspelare bättre. Contes Juventus börjar likna det tidigare så framgångsrika Juventus som Conte själv spelade i och Barzagli är en stor anledning till detta.
