Andrea Pirlo, vår nya regista?
Tiago Mendes, Diego och Alberto Aquilani. Vad har dessa herrar gemensamt? Egentligen ingenting förutom en sak, alla tre har spelat i Juventus och varit tilltänkta som playmakers. De ska styra spelet och slå de avgörande passningarna.
Efter calciopoli har Juventus arbetat med att bygga upp laget igen och man har letat efter en spelare som kan styra mittfältet. Först ut var portugisen Tiago Mendes som köptes från Lyon. Han skulle axla ansvaret som Juventus playmaker men vi alla vet hur det slutade. Han lyckades aldrig leva upp till rollen.
Näste man på tur var Diego från Werder Bremen, en spelfördelande brasse som visade upp stor potential. Var han mannen som skulle fylla rollen på mitten och ta Juventus till nya storhetstider igen? Skulle han blomma ut till den världsstjärna han hade potential att bli?
Diego gjorde i och för sig inte någon direkt dålig säsong i Juventus, tvärt om så tycker jag personligen att han var rätt bra i juvetröjan. Men han passade inte riktigt in i spelsystemet och hittade aldrig sin roll i laget. Han var inte den playmaker som väldigt många Juventinos hade hoppats på. Det blev bara en säsong i Juventus för den gode Diego och ledningen fick leta vidare i jakten på en spelfördelare av klass.
Valet inför förra säsongen landade på Romasonen Alberto Aquilani som kom på lån från Liverpool där han fått sparsamt med speltid. Skulle han vara lyckosammare än sina två föregångare på positionen? Han hade förutsättningarna för att lyckas, efter åren i Roma var han van vid den italienska fotbollen och borde inte ha några problem att acklimatisera sig. Frågan var bara om han skulle få vara fri från skador en hel säsong, skadebenägen som han är.
Han gjorde en del fina framträdanden i den svartvitrandiga tröjan men han var alldeles för ojämn. I vissa matcher kunde han falla bort och vara helt osynlig. Vilket även de ynka 5 assist på 31 matcher i serien vittnar om. Det är för lite för en playmaker i ett storlag.
Inför denna säsong lovade Marotta ett par värvningar som skulle tillföra klass och i mitten av maj i år släpptes bomben: Andrea Pirlo klar för Juventus!
Mannen som styrt Milans mittfält i 10 år var nu klar för ”den gamla damen”. Rösterna var många om Pirlo, genidrag eller idiotvärvning? Formen hade sviktat på senare dagar, skulle han ha något kvar att ge?
Många här på forumet var skeptiska till värvningen av en ålderstigen Pirlo som hade sett sina bästa dagar. Andra var mer positiva och trodde att han nog skulle kunna göra det rätt bra ändå. Jag måste själv erkänna att jag tillhörde skaran som var aningen skeptiska till Pirlos ankomst. Men allt eftersom tiden närmade sig ligapremiär blev jag allt mer och mer övertygad. Han såg riktigt bra ut i landskamperna för Italien och det verkade som att han fått den nytändning som han var i behov av. Strejken lät oss vänta ännu längre på att få se vårt Juventus igen, denna gång med Pirlo i laget. Men den 11 september var det så dags. Juventus – Parma stod på spelschemat, Juventus skulle spela efterlängtad premiär på vår nya storslagna arena. Det var nerver och spänning i luften, vilket Juventus skulle vi få se? Hade Conte lyckats sätta sin offensiva prägel på laget?
Jag själv har nog aldrig varit så nervös som när jag satt där i soffan iklädd juvetröja och juvehalsduk och spänt väntade på att matchen skulle börja. Men oron släppte allt eftersom matchen gick och efter ca en kvart spred sig ett lugn inom mig. Det här var inte det Juventus vi har vant oss vid att se dem senaste säsongerna. Det här var ett helt nytt lag som spelade offensiv fotboll, pressade högt och verkligen ville vinna. När Pirlos underbara passning nådde Lichtsteiner som rundade målvakten fick grannarna stå ut med oavbrutna glädjerop från min sida. Vår nya regista hade presenterat sig och det med råge. Resten av matchen var en uppvisning från Juventus sida. Vi fick se underbara passningar, årets snyggaste mål och spelare som gav allt för att vinna. Jag är medveten om att motståndet knappast var det bästa men det gör inte Juventus prestation sämre för det. Hur var då Pirlo denna match? Många nämner honom som matchens bästa spelare. Jag är lite försiktigare än så, han var bland de bästa på plan och stod för två fantastiska assister men jag tycker att det är lite för tidigt att ta ut segern i förskott. I första halvlek hade han väldigt mycket boll och det mesta gick genom honom. Jag tycker dock att han försvinner lite i andra halvlek. Förutom passningarna till målen och den till Del Piero så gör han egentligen inte så jättemycket. Missförstå mig inte nu, även jag tycker att han gjorde en riktigt bra match men jag tycker att vissa tar i lite i sina hyllningar. Det var ju som sagt bara en match mot Parma men han gör det som förväntas av honom och styr spelet på ett väldigt bra sätt. Jag tror att han har potential att växa ytterligare under Conte och blomma ut till den playmaker vi länge har längtat efter. Jag hoppas det i alla fall, för det behöver vi.
Hur det går till slut, det kan bara tiden utvisa men det ser väldigt lovande ut, det måste man erkänna.
Gästkrönikör: Alex Skepastianos alias juvealex på forumet
