Aquilaniresonemanget

Jag har för vana att nästan dagligen besöka vårt svartvita forum för att stämma av om det är någon duktig skribent (för det finns några stycken) som bidrar med intressanta nyheter och åsikter.  Men det finns en hel del som inte verkar tänka enligt logikens lagar. Efter väldigt många säsonger av frustration och besvikelse postas det ett flertal åsikter och synpunkter på vilka spelare vi ska värva till sommaren. Igår så läste jag någonting om värderingen av Aquilani som en avgörande faktor för om vi skall värva honom eller icke. Helt befängt om du frågar mig. Jag skrev ett kortare inlägg kring detta ämne på forumet igår [3 maj], och blev sugen på att vidareutveckla en aning.
 

Den snygge Albertos utköpsklausul sägs ligga på €16 miljoner, vilket motsvarar cirka 165 miljoner SEK och de flesta av oss tifosi hävdar att han absolut inte är värd den summan. Vad är han då värd? Om vi får bestämma, då är han värd ungefär €11 miljoner. Samtidigt så kräver vi framgångar så snart som möjligt (gärna igår) och världsklassförvärv som ska ta oss till våra drömmars mål. Hur går det här ihop egentligen? Först hävdar vi att Aquilani inte alls är så bra som 160 miljoner SEK talar om för oss att han är, men samtidigt kan vi tänka oss att ha honom i laget (i den s k ”startelvan”) om Marotta lyckas få honom till ett ”rabatterat pris”, €11 miljoner. Som jag skrev på forumet igår: 

Är det prislappen som bestämmer hur bra en spelare är, eller är det hans kvalitéer? Visst, Aquilani för 10 miljoner euro är kanonbra, men inte kommer han att spela bättre än vad han gjort i år bara för att vi fick honom billigt (om det nu är billigt, vilket det är enligt de flesta). 

Är det då inte bättre att skippa Aquilani och gå all in på en innermitt av rang för typ 20 miljoner?

Enligt ert (ni som förespråkar en värvning av Aquilani för €11 men inte för €16) resonemang borde Luca Toni vara en drömvärvning då vi fick honom gratis samt att Jorge Martinez är sämst i historien bara för att hans prislapp hamnade på €12 miljoner. Ponera att vi fått Martinez för €5 miljoner istället, hade ni då ändå velat ha kvar honom i laget? Inte jag. Missförstå mig rätt, jag anser att en spelares prislapp är en enormt viktig faktor i om man ska värva honom eller ej, men kvalitéerna hos spelaren i fråga går före värderingen av priset. Det är sällan man tycker ett pris är 100% rättvist när man signar ett avtal. 

För att göra det än mer aktuellt kan vi blanda in mittfältseleganten Pirlo in i ekvationen också. Fortsätter vi med att följa Aquilanilogiken borde en eventuell värvning av Pirlo vara som en gåva från ovan, då han förmodligen inte kommer kosta något i övergångssumma. Det enda jag kan se på rak arm som skiljer Alberto från Andrea åt är prislappen. Rent kvalitetsmässigt så är de, överlag, ganska lika – förutom att Pirlo besitter bättre psykiska egenskaper. Vi kan sedan diskutera vem som egentligen är bäst av de båda, men jag nöjer mig med att konstatera att de är ungefär lika bra. Om de nu är lika bra, då borde valet hamna på den som är billigast. Voila, jag väljer Pirlo före Aquilani. 

Kvalitet går före kvantitet. Kvalitet går också före prisvärderingen. Jag väljer hellre Evra på vänsterbacken för 200 miljoner SEK än Molinaro (upp med en hand som lyckats förtränga honom!) för 10 miljoner SEK. Men eftersom Molinaro troligtvis är värderad kring 50 miljoner SEK borde vi, enligt Aquilani-resonemanget, värva Molinaro istället för Evra, därför att Molinaro har en rea-lapp i örat.

Ett annat klockrent exempel är sommaren 07, då vi värvade både Almiron och Tiago för en sammanlagd summa av €20-21 miljoner istället för att värva EN spelare, låt säga Xabi Alonso, för €20-25. Alla här vet att det hade varit bättre med det sistnämnda. 

Så nu får det räcka med alla B-värvningar, där vi nöjer oss med en spelare som uppenbarligen besitter det vi söker, så länge han inte kostar alltför mycket. Nej tack till Aquilani (som ”startspelare”), men också nej tack till Pirlo. Det är dags att sluta snåla. Sluta handla euroshopper-spelare och börja handla kvalitet istället.