Årtiondets sämsta nyförvärv
I takt med att ännu ett decennium närmar sig sitt slut är det dags att blicka tillbaka och granska de spelarköp som gjorts. Många har varit genomtänkta, andra mindre bra. Här följer en lista över klubbens sämsta värvningar de senaste 10 åren.
Innan summeringen börjar vill jag att ni ska förstå min syn på ett dåligt nyförvärv. Det är främst de spelare vars övergångsumma och omkostnad inte motsvarar varken prestationer på plan eller de förväntningar som fansen och klubben hade på dem. Bosmansspelare med låg lön som inte var tänkta som annat än truppmaterial (Läs: Salihamidzic, Grygera och Giannichedda) har således svårare att nomineras.
10. Diego Ribas da Cunha - 2009
Hur mycket man än älskar Diego kan man inte säga annat än att han är blev en flopp. Prislappen på 24.5 miljoner € och den sambafotboll han visade upp i Werder Bremen gjorde att förväntningarna på honom blev skyhöga. Han kunde helt enkelt inte motsvara dem. Det lilla spelgeniet hade svårt att acklimatisera sig till den italienska spelstilen och lyckades sällan finna enkla och effektiva vägar i anfallen. Försäljningen till Wolfsburg för 9 miljoner mindre än det ursprungliga priset innebar att köpet av brasilianaren blev ett stort misslyckande.
9. Stephen Appiah - 2003
Hämtades från Parma efter en strålande lånesejour i Brescia. Fick den otacksamma uppgiften att efterträda Davids som inte längre var önskvärd i klubben. Axlade de högt ställda kraven på ett lovande sätt under sitt första år i klubben men rasade samman den efterkommande säsongen Skador och dålig form innebar att han förlorade förtroendet och endast fick spela tolv ligamatcher. Såldes vidare till Fenerbahce sommaren 2005.
8. Patrick Vieira - 2005
Värvades av Luciano Moggi för 20 miljoner € för att bilda världens bästa innermittfält tillsammans med Emerson. Fransmannen motsvarade de högt ställda förväntningarna under inledningen av säsongen men förlorade både form och inställning i takt med att kylan knackade på dörren. Det såg trögt och förutsägbart ut när den hårdföre mittfältaren klampade fram under våren och en onödig utvisning i kvartsfinalen mot Arsenal i Champions League satte punkt för en misslyckad säsong. Såldes för mer än hälften av vad han köptes in för ett år tidigare när Inter hostade upp 9.5 miljoner € sommaren 2006.
7. Christian Poulsen - 2008
Vi hoppades på Xabi Alonso. Vi fick Christian Poulsen. Den provocerande dansken hade svårt att acklimatisera sig till den italienska fotbollen och lyckades aldrig hålla någon jämn nivå. Med en årslön på 3.3 miljoner € som innebär att man är en av de bättre betalda spelarna i laget ska man vara ordinarie. Poulsen förlorade sin plats och blev överflödig. Vi tackar Liverpool som tog emot honom och erbjöd oss ett års lån med köpoption av Aquilani tillbaka.
6. Sergio Almiron - 2007
Hyllades som den nya Verón efter en strålande säsong med Empoli. Secco nappade och hostade upp 9 miljoner €. Ranieri blev inte övertygad av argentinarens prestationer och lånade ut honom till Monaco efter bara ett halvår. Fiorentina blev nästa anhalt innan han slutligen lånades ut för tredje gången till nykomlingen Bari. Där hittade han äntligen tillbaka till sitt fina spel från tiden i Empoli. Att han användes som delbetalning för Bonucci gör att han i motsats till exempelvis Tiago slutligen blev användbar på marknaden.
5. Ruben Olivera - 2003
När Moggi plockade med sig tjugoåriga Olivera hem från Sydamerika skröt han vitt och brett om hur han funnit Sydamerikas största talang. Nu har sju år passerat och vi väntar fortfarande på ett genombrott från den temperamentsfulla spelfördelaren. Lånesejourerna har avlöst varandra där varken Atletico Madrid, Sampdoria eller Genoa imponerats. Idag har han hunnit fylla 27 och håller till i Lecce utan att göra större väsen ifrån sig.
4. Tiago - 2007
Köptes in från Lyon för 13 miljoner € inför återkomsten till Serie A. Vi räknade med en passningssäker innermittfältare som skulle bli vårt ankare på mitten under flera år. Vi fick istället se hur tre olika tränare bänkade Portugisen som inte imponerade på varken träningar eller matcher. Relationen till klubben blev ännu frostigare när han satte stopp för en försäljning till Everton och senare låste in dåvarande klubbdirektören Giovanni Cobolli Gigli på en av träningsområdets toaletter. Den färglösa mittfältaren är nu inne på sin andra lånesejour i Atletico Madrid på grund av att ingen ville eller kunde köpa honom.
3. Amauri - 2008
En av få spelare på listan som fått frekvent med speltid under mer än en säsong. Av samma anledning förväntar man sig oändligt mycket mer av en spelare som kostade 22.8 miljoner € och drar in 4.2 miljoner € i årslön. En strålande höstsäsong med 12 mål 2009 räcker inte. Inte när han bara hittat nätet 8 gånger under två år efter det. Den underpresterande anfallaren som fyller 31 i sommar har sänkt sitt ursprungliga marknadsvärde med åtminstone två tredjedelar under tiden på Olimpico. En av klubbens sämsta investeringar någonsin.
2. Jorge Andrade - 2007
Vem var ansvarig för läkarundersökningen på Portugisen? Värvades från Deportivo La Coruña för 10 miljoner € när förstahandsvalet Milito skrev på för Barcelona. Hann med att spela fyra omgångar i svartvitt innan en allvarlig knäskada höll honom borta från spel resten av säsongen. Det lilla hopp som fanns kvar om att han skulle komma tillbaka dog ut när han slog upp samma skada under försäsongsträningen året därpå. Klubben bekräftade en ekonomisk förlust på 6.8 miljoner € innan man kom överens om att bryta kontraktet och gå skilda vägar under sommaren 2009.
1. Marcelo Salas - 2001
Odiskutabel etta. Marcello Lippi skeppade iväg Inzaghi till Milan och betalade 120 miljoner plus Kovacevic till Lazio i en affär värderad runt 250 miljoner kronor. Tanken var att han skulle ge anfallet en ny dimension tillsammans med någon av Del Piero eller Trezeguet. Det blev inte riktigt så. Under de inledande två säsongerna på Delle Alpi spenderades mer tid i sjukstugan än på planen och de sista två åren lånades han ut till River Plate. Det blev sammanlagt 14 matcher och 2 mål för ”El Matador” som återvände till Chile som bosman 2005. Klubbens klart sämsta affär genom tiderna både ur ett sportsligt och ekonomiskt aspekt.