Att hänga i sportbaren
Sportbarer har under de 10 senaste åren blivit allt vanligare i vårt avlånga land. Vart du än bor, en liten såväl som mellanstor stad, så finner du en i stadens centrala delar.
Det är en kulen lördag i oktober. Jag befinner i sportbaren i min medelstora hemstad (vilken spelar mindre roll). Lördagen till ära har jag valt att byta ut lugnet i tv-soffan mot pubens sorl. Jag har slagit mig ned vid ett bord iklädd Juventus-halsduk och med en öl i handen. Matchen jag följer är Juventus bortamatch mot Milan. Ställets övriga gäster som följer (med kraftigt varierande intresse) matchen är en för sportbarer så typisk publik, en brokig skara av olika typer, klasser och åldrar.
Undertecknad tillhör den minoritet som är där just för matchen. Vid det här tillfället är det jag och några ynglingar, samtliga med Milan-sympatier, min svartvita halsduk möts från deras håll av lätt ogillande. I övrigt brukar ofta ett stort gäng medelålders män med väl tilltagen promillehalt tillhöra gästerna. Männen har tillsammans spelat på stryktipset och blivit kvar sedan eftermiddagen, skeptiskt följer de nu den italienska stormatchen. I deras ögon är det ovdikommande om det är en italiensk eller spansk match, de har en avog och ganska fördomsfull bild av sydeuopeisk fotboll. I deras ögon består den enbart utav "filmande kärringar". Under matchens gång ljuder ett och annat glåpord från den aningen åldrade och tämligen rundlagda pöbeln: "jävla diva", om det la ned lika mycket tid på att spela fotboll, som på att raka benen", etc.
Tiden går, klockan passerar halv tio. Känner mig nöjd, trots den skräniga tipsextramaffian, Juventus leder överraskande med 1-0 i halvtid. Jag sköljer ner ölen, lutar mig tillbaks och surrar med Milankillarna. Samtidigt gör ett par lite äldre damer entré, damer vars röster tenderar att bli fruktansvärt gälla bara de doftar på det simpla vinet som beställs i baren. Fotbollen ägnar de inte en sekund åt, dricka vin och prata karlar är vad som gäller. Lite i skymundan befinner sig också ett par som är på någon slags dejt. Att just fotbollsbaren föll dem i smaken kan bero på killens blygsel, med en fotbollsmatch pågående kan han låtsas visa intresse för matchen och därmed undvika jobbigt prat.
Andra halvlek drar igång. Zlatan skapar en farlighet inledningsvis men missar. Någon i tipsextramaffian skrönar: "fy fan, det där ska vara Sveriges bästa fotbollsspelare". Klockan passerar tio, nu anländer ett gäng ynglingar som inte kommer in på någon krog och ser en möjlighet att dricka lite öl på lokal just här. Deras jämnåriga tjejkompisar har större lycka med dörrvakterna men grabbarna hoppas få stämma träff med dem vid stängning. Matchen rullar på, Milan dominerar men Juventus lyckas göra 2-0 genom evigt unge Del Pierio. Frustration hos Milan-killarna, bubblande glädje hos mig. Tipsextramaffian börjar nu lämna stället, ett visst lugn börjar infinna sig. De äldre damerna har också lämnat sportbaren och sökt sig till nästa pub. Kvar är vi hardcore-fans, dejtande duon (som nu vågar hålla varandras händer) och de förväntansfulla ynglingarna.
Matchen går mot sitt slut, Milan reducerar genom Ibra men Juventus håller undan. Slutresultatet blir 2-1 till Juventus och det känns så bra. Rättar till min svartvita halsduk och ställer undan de tomma ölglaset framför mig. Milan-killarna är besvikna men respektsfulla. Vi utbyter några ord innan vi skijs åt. De ska till någon krog, jag beger mig hemåt. Kvar blir de unga drömmarna och dejtduon som nu blivit riktigt närgångna. Personalen plockar glas i den nu halvtomma lokalen, skärmen visar slutet på en spansk match. Ger mig ut i den skoningslöst mörka oktoberkvällen, huttrar åt kylan men är varm inombords. Juventus slog Milan på San Siro, det känns så jävla bra.
