Bokslut av 2011 och förväntningar inför 2012

Juventus avslutar 2011 som tvåa, på samma poäng fast med sämre målskillnad, efter Milan. Jämfört med tidigare säsonger är det ett rejält framsteg.

År 2011 får läggas till handlingarna som ett paradoxernas år. Våren var en enda misär ur alla tänkbara aspekter.Hösten får ses som en enda stor återuppståndelse. Våren bestod av skador, en maktlös Del Neri, Felipe Melos vara eller icke vara och ett Juventus helt utan glöd. Hösten har varit vårens totala motsats. Exempelvis: Antonio Conte med sitt stekheta engagemang, ett hysteriskt genombrott från Marchisio, få skador och ett pånyttfött lag med grinta i massor. Det har gått så pass bra den här hösten att en andraplats får mig att känna viss besvikelse. Otroligt, vid säsongsstarten kunde jag inte ens drömma om en andraplats vid årskiftet. Jag drömde förstås om att damen skulle slåss om en plats i Champions League, men tvåa? Det fanns liksom inte på kartan.

Hur kunde en så misslyckad vår bli till en så framgångsrik höst? Finner många förklaringar. Klubben har äntligen en tränare som omedelbart haft en tydlig bild av hur Juventus ska spela. Sedan så kräver Conte oerhört mycket av sina spelare. Det är en viktig del. Varenda närkamp ska du gå in i med målet att vinna, varje löpduell gäller livet. Om det så står 4-0 i slutskedet så är det inget annat än 100 %. Dessa tendenser har vi inte sett skymten av sedan Deschamps år som tränare. Därutöver så får vi inte glömma att klubben fått spelartyper man tidigare saknat. Lichsteiner är ytterbacken vi saknat sedan Zambrotta, i Pirlo har vi fått speluppläggaren med det lilla extra och så får vi inte glömma Arturo Vidal. Chilenarens hänsynslösa glöd påverkar hela laget. Sist men inte minst så måste Marchisio omnämnas, vilken lirare, vilket genombrott! Här har ni några förklaringar till hur ett lunkande Juventus uppgivet parkerande på sjätte-sjundeplats förvandlats till ett krigande lag med drömmar om guld. Känns rätt bra att sammanfatta de motsägelsefulla 2011 så.

Med ett och halvt dygn kvar på året så kan blicken riktas mot 2012. Kan klubben fortsätta på samma nivå som under hösten? Tror det är viktigt att anhängare och folk runt klubben behåller fötterna på jorden. Att utmana Milan om scudetton tror jag i längen blir bökigt. Betänk att det bara är grunden som lagts och att klubben är i ubbyggnadsfas. Juventus saknar viss spets offensivt, stolpe in kan lätt bli stolpe ut och hur gör vi vid skador på nyckelspelare? Är klubben rustade vid skador på Barzagli, Chiellini, Pirlo eller Marchisio? Tillåt mig tvivla. Dock tror jag den fina höstsäsongen krattat gången för möjligheterna att nå en plats i Champions League. Just det var väl också målet inför säsongen. Trots att det gått över förväntan och många hoppas på scudetton så vore ett avancemang till Cl en väldig framgång. Inte sant?

Januari står för dörren och månaden innebär inte bara ett nytt år utan även att transferfönstret öppnas. Vad vågar vi hoppas på för eventuella förvärv? Senaste tiden har det flitigt ryktats om namn som Caceres och Boriello. Det framstår i media som enbart små detaljer återstår innan duon är i Juventus ägor. Beträffande detta så är jag kluven. Caceres ser jag mer än gärna, men absolut inte Boriello. Vi behöver en försvarsförstärkning och uruguayanen är ett ypperligt alternativ. Vad gäller den senare så är det som bekant redan överfullt på anfallssidan och ett flertal mindre önskvärda namn bör söka nya klubbaddresser. Ska det förstärkas offensivt så ser jag bara ett riktigt klassförvärv, en spelare som kan bli avgörande. Roma-forwarden besitter knappast den kalibern. Ser isåfall hellre att Toni stannar som fjärde-alternativ. Enligt mig så behövs en back (och det blir troligen Caceres) samt en central mittfältare som kan avlasta Pirlo. Skulle klubben lyckas förstärka de positionerna är jag nöjd.

Slutligen några rader om Eljero Elia. Den oslipade diamanten köptes in sent och får betraktas som en chansning. Men jag vet vilken otrolig potential han har och trodde han redan i höst skulle få chansen att visa den. Ni vet hur det blivit med den saken. Under höstens sexton omgångar har den förre Hamburg-yttern bara getts chansen vid två tillfällen. Dessa fördelade på en halvlek och ett kort inhopp. Lite smolk i glädjebägaren är det allt. Elia borde ha fått mer speltid. Conte är säkert av uppfattningen att holländaren jobbar för dåligt - vid sidan av slitvargar som Giaccherini, Estigaribia och Pepe ska man dock kunna nyttja hans förtjänster. En snabb och kreativ ytter kan bli skillnaden i jämna matcher och förvandla ett oavgjort resultat till seger. Många säger, "han har bara spelat en halv säsong, ha tålamod".Det snackas om att han måste acklimatisera sig till klubben och Italien etc.Jag köper inte det resonemanget överhuvudtaget. Hur acklimatiseras en spelare som inte får speltid?.Elia köptes för nio miljoner men har bara spelat en knapp timme på hela hösten. Med tillgång till ett sådant facit så drar jag den krassa slutsatsen att holländaren inte ingår i Contes planer. Trots frågetecknen kring Elia så tror jag på ett bra 2012 och önskar er Juvefans och alla andra ett gott nytt år!

Till sist: Om ni inte läst Zlatans bok så gör det genast. Den är väldigt bra, ger en komplex bild av Zlatan och en hel del om tiden i Juventus. Bland mycket annat så berättas hur David Trezeguet serverade svensken några shots för mycket vid firandet av ligaguldet 2005. Vi får förmoda att svenskens nyårsfirande i Dubai imorgon blir av lugnare art!

Felice anno nuovo