Brescia - Juventus 1-1: Omotiverat Juve utan hjärta
Quagliarella och Diamanti blev målskyttar i en match där lagen fick dela på potten. Det enda som lär minnas från matchen är den senares mål som var en riktig pärla.
Brescia
Arcari
Berardi - Zebina - Martinez - Daprelà
Cordova - Baiocco - Hatemaj
Eder - Diamanti
Caracciolo
Juventus
Storari
Motta - Bonucci - Chiellini - Grosso
Pepe - Aquilani - Sissoko - Marchisio
Quagliarella - Del Piero
Första halvlek
Efter ett par relativt mediokra långskott från båda håll, genom Eder och Aquilani, kommer matchens första riktiga chans i den trettonde minuten när Diamanti drar till med ett vänsterskott från avstånd. Bollen vaggar fram i luften och Storari släpper retur - lyckligtvis är Chiellini förste man på plats.
Ungefär tjugo minuter in i matchen byter Pepe och Marchisio kant. Caracciolo får sedan en sådan chans som man bara inte får missa. Chiellini, av alla man kan tänka sig, upphäver offsiden när resten av laget lyfter efter en hörna. Caracciolo kan helt ostört ta emot bollen men vad som endast kan förklaras som dålig fokus får italienaren att dunka bollen högt över mål från nära håll.
Efter en halvtimme har Juventus två riktigt fina chanser i följd: Aquilani bjuder på en delikatess när han skottfintar i ett volleyläge och serverar istället Sissoko som älgar till med högern. Tyvärr hamnar avslutet mitt i mål. Bara minuten efter driver Del Piero bollen framåt vackert och släpper ut till Pepe. Den senare slår ett inlägg som Quagliarella nickar vid den bortre stolpen, och en stark reflexräddning av Arcari hindrar Juventus från att ta ledningen.
Närmast att måla i den första halvleken är ändå Eder som, efter ett vackert Bresciaanfall, halvvolleyskjuter i ribban från straffområdets kryss. När halvtidsvisslan går konstaterar vi trots allt att denna afton inte är någon bra reklam för Serie A. Simplicio har precis gjort omgångens andra mål efter totalt 405 spelade minuter av omgång tio…
Halvtidstankar: Alla bianconeri ser ut att tänka på annat. Ingen kämpar mer än nödvändigt. Aquilani är ovärderlig på mitten. Det kan konstateras även efter en medioker halvlek som denna där han inte ens lyckats uträtta någonting konkret. Kontrasten är bara så markant när Momo spelar bredvid.
Andra halvlek
Efter pausen är Brescia det piggare laget utan att någonting allvarligt riktigt uppstår. En filmning/halkning av Diamanti i farligt läge, en billig och resultatlös frispark till Motta, två byten (Del Piero mot Iaquinta, Eder mot Kone) och ännu en filmning av Diamanti - där är egentligen varenda intressant detalj av den första halvan av andra halvlek.
Iaquinta lurar sedan offsidefällan och spelar in till Quagliarella som bredsidar bollen i stolpen. Inte ens halvminuten senare kommer istället Grosso på vänsterkanten och en perfekt styrning vid första stolpen innebär att nummer 18 blir matchens förste målskytt. 1-0 till Juve efter 70 spelade minuter! …men helt i led med lagen om livets eviga jävlighet skruvar Diamanti i följande anfall in en fantastisk yttersida i det bortre krysset. 1-1. Förstås.
De sista tjugo består av ett virrvarr av fult spel, filmningar, misslyckade passningar och byten innan domaren lättar alla trötta ögon som fått stå ut med detta.
Summering: Ingen i Juventus vill vinna. Alla vill hem. Jag vill stänga av. Nu gör jag det.
PS. Läste att Zebina innan matchen snyftade i Corriere della Sera om att han aldrig förstått varför Juventus fans avskyr honom, trots att "den officiella orsaken är att jag alltid var skadad". Nej, Jonathan, det är inte därför. Det är för att du var usel på planen, du örfilade kameramän, du bråkade med fansen, tjänade en hutlös och oförtjänt summa pengar och startade slagsmål på träningar. Och du var skadad hela tiden. DS.
