Club Calcio - passion möter passion
Club Calcio är enligt mig ett utmärkt fotbollsmagasin. Äntligen tas italiensk fotboll på allvar i svensk tv igen. Det har vi inte varit bortskämda med på många år.
På det oskuldsfulla 90-talet var söndagseftermiddagarna en höjdpunkt. Strax före tre så bänkade man sig framför Uno Kryss Due. Det var ett program gjort med värme och passion. Av folk som brann för italiensk fotboll, för oss tittare som hyste samma känslor kring den. Jag minns med värme atmosfären i studion, Åkesons strama men korrekta programledande, Nordahls trivselfaktor och brinnande glöd. Matcherna bjöd på storheter som Zidane, Baggio och Weah. Det var en tid när Serie A verkligen var bäst i världen. Men det var inte kvalitén på ligan som var avgörande för programmets popularitet. Framgångsrecpetet stavades passion för Italien. Det handlade inte bara om fotboll, utan om så mycket annat utöver sporten. Historik kring lagen, kultur och mat. För en drömmande pojke med köttbullar på tallriken, Ikea-soffa och ett höstruskigt Sverige utanför blev det en underbar kontrast. Tyvärr så upphörde Uno Kryss Due våren 99 och en dyster era var inledd. I dryga tio år har jag saknat ett italienskt fotbollsmagasin som tar sporten och det så viktiga detaljerna på allvar. Till min räddning kom dock Club Calcio, vilket fick mig att utbrista grande!
Det ekonomiska läget hos det italienska lagen, arenorna och allt färre stjärnor har sänkt klassen på Serie A. Detta är givetvis en liten orsak till de bristfälliga Tv-sändningarna från 00-talet och framåt. Men det är inte acceptabelt att Serie A ett tag var Tv-tablåernas blindtarm, inklämd mellan två brittiska deckare, i värsta fall inställd om det krockade med någon tävling i hästpolo. Därför kändes det så härligt när TV 4 började med sitt Club Calcio. Precis som Uno Kryss Due på sin tid är programmet gjort med värme och passion. Av folk som gillar Calcion, för oss som brinner för den i Tv-sofforna. Den ständigt entusiasmerande Jesper Hussfelt, analytiskt skarpe Martin Åslund och Marcus Birro med sina filosofiska betrktelser. Har jag glömt några? Jo, Lorenzo Medici med sina briljanta krönikor och fotbollsoraklet Simon Bank. Samtliga tar det på allvar och ger oss tittare vad vi behöver. Programmet görs för oss som älskar att höra stories om Zamparini eller till dem som undrar varför i helvete Napoli spelar Go West inför matchstart.
Med Club Calcio har söndagarna fått en lite ny mening. Innan var kvällarna bara en lugn, lätt ångestfyllt uppstart inför den efterföljande veckans arbete. Nu kan man med viss tillförsikt se hur det mörknar utanför, glömma morgondagens stressiga lämning vid förskolan och jobbets tristess. Det kan hända att söndagen ackompanjeras av en viss baksmälla. Då är det utmärkt att ränna till närmsta pizzeria fär att köpa en pizza. Lagom till åtta så sliter man upp kartongen, börjar äta och njuter av sändningen. Jag tycker mig känna samma magiska värme inombords som jag gjorde på 90-talet under Uno Kryss Dues sändningar. Det är så det ska vara, det är det jag saknat i mer än tio år. Det händer att jag svär över de alldeles för många reklampauserna men i stort är programmet helt i min smak. För den glada stämningen i studion, Medicis krönikor eller varför inte för en frispark av Del Piero i krysset? Juventus är ju laget i hjärtat!
Det kanske är lite märkligt att hylla programmet ikväll när det uteblev? Fast det var just av de skälet som idén till krönikan föddes. Av saknad till de knappa tre timmar som annars brukar bli en fin avslutning på helgen.Jag har suttit och funderat, besviken över att de stekheta mötet mellan Napoli och Juve ställdes in, vilket bra program Club Calcio är alltså! I dess frånvaro har jag halvslummrat till en gammal Beck-film, en rulle som visats så ofta att jag kan Micke Persbrandts repliker utantill. Hur kul är egentligen det? Ser redan fram mot nästa Söndag. Då väntar ännu en kväll för oss som älskar Calcion, en kväll utan fördomsfulla kommentarer om filmningar och 0-0 matcher. Istället får vi bekanta oss med den ofta (numera) väldigt underhållande italienska fotbollen. Fast ok, undantag finns, somnade till och från under Cagliari-Lazio häromsistens. Man är inte mer än människa och det handlar inte bara om själva spelet, programmet skildrar ju så mycket av det runt den italienska fotbollen. Club Calcio-av folk med passion, för folk med passion!
