Conte har lagt grunden - hittat Juventus själ - men mycket jobb återstår

Antonio Conte har fått Juventus att födas på nytt. Han kom till en blek och lemlästad kopia av vad som en gång var Italiens största klubb. Nu har han satt sin prägel på laget och den prägeln tror jag är själva embryot till något stort. Vi får dock inte glömma att mycket jobb återstår.

När John F Kennedy tillträdde som USA:s president så sa han han något i stil med: "Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga istället vad du kan göra för landet." Inga jämförelser mellan Conte och Kennedy, men det känns som att den nytillträdde tränaren sagt något liknande till sina spelare: "Fråga inte vad Juventus kan göra för dig, fråga vad du kan göra för Juventus". Innan Conte så rådde en håglös känsla i klubben, allt skulle lösa sig per automatik bara för att man bar de svartvita emblemet på bröstet. Det är emellertid så att spelarna gör en klubb bra och inte tvärtom. För att återfå den insikten så krävdes en gammal lagkapten, som vunnit det mesta och vet vilket jobb det krävs för framgång. Conte kom som spelare till Juventus strax innan Lippis makalösa era tog vid. Det tror jag han drar nytta av nu, en ung Conte såg hur klubben gick från ett topplag strax under mästarsnittet till en vinstmaskin. Nu förvandlar han en sargad gammal storklubb till ett modernt spelande Cl-lag. Grunden för framgång är därmed lagd, en del arbete återstår dock.

När vi nu ser första frukterna av Contes jobb, serieledning med en match till godo på konkurrenterna, så växer sig hyllningskören stor. Media basunerar ut att Juventus är tillbaks och flera experter pratar om ligatitlar. Det är naturligtvis kul för spelarna samt för oss fans, men jag anser att vi måste behålla fötterna på jorden. Det är en lång säsong och mycket kan hända, skador, formsvackor och missflyt. Det händer i regel aldrig att en klubb undgår dessa störningsmoment över en hel säsong. Hur hanterar Juventus eventuella skador på Barzagli eller Pirlo? Vi ska också komma ihåg att turen varit på vår sida hittils, tänker på målen mot Milan samt att försvaret ibland släppt till onödiga frilägen (trots ett överlag bra försvarsspel) som motståndarna, turligt för oss, inte lyckats utnyttja. Det flytet kommer vi inte få behålla hela säsongen.

Juventus började bra under Ferraras säsong och hösten med Del Neri var också den bra, hur gick det sen? Inte för att jag tror att det blir så miserabelt ännu en säsong, uppmanar bara till visst lugn. Förväntningarna hos många kanske nu blivit så stora att allt annat än en scuetto i vår är ett misslyckande? Tyvärr blir det inte så enkelt, tror vi i första hand får rikta in oss på en Cl-plats, vilket jag innan säsongen trodde skulle bli en svår nöt att knäcka men nu finner realistiskt. En del kanske tycker jag är förbannat pessimisstisk, men jag påminner bara om att det är början på något, inte ett färdigt projekt. Först om någon säsong ska Turin-klubben vara som bäst. Jag ser stora framsteg men vi är inte vid målet ännu.

Det kommer perioder då stolpe in blir stolpe ut, då missflytet grinar spelarna i ansiktet. Det blir tillfällen när spelet inte stämmer till 100 %. Misströsta inte då, tänk istället att resan just startat och att Juventus har framtiden för sig. Jag påstod ovan att klubben först om något år når zenit något som innebär att truppen är i uppbyggnadsfas och har sina brister. Bredden som vi innan saknat finns, men små detaljer oroar. Backlinjen behöver förstärkas. Antingen via en ny mittback och behålla Chiellini till vänster eller genom att flytta tillbaks honom centralt och köpa en vänsterback. Framåt så tycker jag att vi saknar den absoluta spetsen, som jag varit inne på i tidigare texter. Vi har ingen riktig motsvarighet till Napolis Cavani eller Milans Ibrahimovic. Det tror jag kan bli en nackdel i jämna matcher när damens spel inte riktigt flyter. En liten föraning fick vi i några oavgjorda matcher tidigt i höstas.

Jag vill inte framstå som en pessimistapostel för er läsare. Också jag tror den här gången på vad jag ser. Contes filosfi fungerar, han har stärkt försvarsspelet, moderniserat spelet, få tillslag på bollen och ökad rörlighet hos spelarna. Han har också återinfört Juventus gamla signum, vinnarinstinkten, den svartvita tröjan bär du endast om du har ett bultande hjärta innanför den. Varenda närkamp, nickduell och meter på planen ska vinnas. Annars blir det inget annat än bänken, se på Elia. Nu vet hela Juventus värdegrunden för hur ett svartvitt lag ska uppträda, mycket av grunden är lagd. Tyvärr skulle den lagts redan vid återkomsten efter Calciopolin. Deschamps hade den visionen då men fick inget gehör från ledningen. Klubben fick betala ett rätt trist pris för det. Det har gett många sömnlösa nätter men vi har dragit ett streck över de gamla misstagen, vi gjorde det i samband med Antonio Contes ankomst.

Med Conte kommer framgångarna, det är jag övertygad om. Men han måste ges tålamod. Den här säsongen läggs grunden, kommande säsonger skördas framgångarna. Så bli inte besvikna för att spelet inte är lika glimrande i de återstående 28 omgångarna, gräv inte ner er ifall Juventus inte är i topp av tabellen när säsongen summeras. Tänk att det bara är början, början på något stort. Så ser jag på saken. Det här är säsongen då vi ska ta oss till Cl, nog så tufft men helt realistiskt. Sedan väntar de verkliga äventyren, nya sportsliga utmaningar för spelarna och ekonomiska muskler kapabla att knyta till sig stjärnvärvningar. Då kommer titlarna.Troligen inte före. Men det är en spännande säsong vi nu tar del av. Säsongen då nya Juventus inlett resan tillbaks. Glöm Calciopolin, alla sportsliga misslyckanden i dess efterdyningar. Klubben har skakat av sig allt tråkigt och Antonio Conte har hittat den svartvita själen. En vacker början på något stort.