Cupfinal - my ass!
Inför matchen mot Cesena talade Del Neri om inställning, om att de återstående ligamatcherna skulle betraktas som cupfinaler. Men vilka lyssnade egentligen?
Inför mötet med Cesena, med tio ligamatcher kvar att spela, tog Del Neri i rejält under träffen med media. Inga ansträngningar skulle sparas i ambitionen att göra en bra säsongsavslutning och rädda det som räddas kunde. Laget moral var hög. De tio återstående matcherna skulle alla betraktas som cupfinaler och inställningen från varje spelare skulle vara hundraprocentig.
Just matchen mot Cesena slutade oavgjort, men därefter följde tre segrar. Mot Genua förra veckan (en match jag inte kunde se själv) hämtade Juve upp underlägen två gångar, och kunde avgöra med ett sent segermål. Åtminstone resultatmässigt andades det lite cupfinalmentalitet. Kombinerad med en ocean av lyckliga omständigheter och tur under slutomgångarna skulle den till och med kunna ta oss till en Champions League-plats.
Med detta i bakhuvudet måste jag säga att gårdagens match mot Fiorentina gjorde mig förvånad. Juventus gör egentligen ingen dålig insats. Alla spelare skötte sina uppgifter anständigt, och om Bonucci haft förmågan att nicka i någon annan riktning än rakt fram eller om Del Piero fått bättre vinkel på sitt avslut i straffområdet eller om Toni inte fått för sig att slå en komplicerad bakåtpassning istället för att låta Marchisio banka in en upplagd volley från fem meter, så hade Juventus förmodligen vunnit matchen. En poäng i Florens är dessutom långt ifrån något uselt resultat. Men var fanns engagemanget? Var fanns cupfinalmentaliteten?
Jag förväntade mig att få se Juventus jaga som vildar på jakt efter den där avlägsna fjärdeplatsen - spelare som i slutet av matchen sliter bortom varje smärtas gräns och springer på tandköttet. Istället lufsade Juvespelarna omkring ganska förnöjda i sina fula kaktröjor (vi ser ju ut som Real Madrid!) och tycktes rätt belåtna med en poäng. Om något lag drev upp tempot på slutet och verkade intresserade av att vinna var det Viola.
Efteråt har jag svårt att analysera vad jag har tittat på:
* Ett taktiskt val att inte riskera en poäng för möjligheten att vinna två?
* Ett lag av utmattade spelare som inte fysiskt klarade att anfalla?
* Ett lag med likgiltiga spelare som helt enkelt inte har högre ambitioner?
Alla alternativ känns overkliga. Den enda förklaringen jag kan hitta är att spelarna missuppfattat snacket om cupfinaler och väntade in straffläggningen...
Cesena å sin sida avslutade förra veckans match med att forcera in två mål på övertid, och det på bortaplan med två spelare utvisade!! Kul att åtminstone några lyssnade på Del Neri.
