From Turin with love
En liten resekronika i vantan pa Juve-Roma.
(Som ni kommer marka ar den har artikeln skriven pa ett tangentbord utan a, a och o. Jag hoppas det ska ga bra att lasa den i alla fall.)
For en tid sedan hade jag oturen att fylla 40 ar. Min olycka vagdes dock upp med rage da jag forarades en resa till Turin, med biljetter till matchen mellan Juventus och Roma, av mina nara och kara. En ofantligt fin present, och efter att ha raknat ner dagarna i drygt tva manader befinner jag mig nu i Turin.
Rsean gick problemfritt och pa flyget roade jag mig med att lasa Gezzetta dello Sports spekulationer om vilken anfallare Juventus kommer kopa in till sommaren. Cavani stod forst pa listan, men rubriken och bildsattningen lanserade Drogba som hetaste namn. Manga andra namns ocksa, till exempel Higuain och Van Persie. Marotta pastas ha 30-35 miljoner euro att kopa en anfallsstjarna for, och om det stammer ar inget av de listade namnen egentligen orealistiska. Vad artikeln egentligen har for varde later jag vara osagt, men den bidrar onekligen till att forsatta mig i ratt stamning infor sondagens match.
Nar vi kommer fram till vart Bed & Breakfast vantar en ung man otaligt pa oss.
- ANTLIGEN, suckar han med armarna strackta over huvudet, och visar oss darefter till vart rum. Han har en jacka med Torino-emblem pa brostet, vilket jag sjalvfallet inte kan lata bli att kommentera. Jag berattar att vi kommit till Turin for att se Juventus, och han forklarar da hogtidligt att Juventus sjalvklart ar fienden, men att han alltid forlater stranieri, som inte kanner till Torino, som inte har gjort nagot egentligt val mellan de tva klubbarna och som inte kan forvantas veta battre. Trots att han ar sen till en fest med sina kompisar tar han sig sedan gott om tid att visa oss runt pa det lilla hotellet, och han berommer oss nordlanningar for att vi inte har nagon maffia och for att vi alltid ar sa valorganiserade och vackra (aven om jag far en bestamd kansla av att den sista kommentaren riktar sig mer till min fru an till mig).
Nar vi sedan fragar efter en restaurang eskorterar han oss till sitt favoritstalle i kvarteret - dit ska han anda namligen for att hamta vin till festen. Det gor han alltid nar det ar fest, for annars blir hans vanner besvikna. Vinet heter Nebbiolo, och vi beordras bestalla det till maten.
Vi slar oss ner vid ett bord och bestaller varsin pastaratt, samt en halv liter Nebbiolo. Min ratt presenteras som en lokal specialitet och servitoren lovar att den ska vara mycket god. En kort stund senare landar en tallrik kottfyllda ravioli framfor mig. De ligger i en valdigt salt ofargad sky som paminner om kottsoppa, och det ar sanslost gott. Vinet, som vi betalat 4,50 euro for, ar precis sa gott som var vard beskrivit, och jag maste halla fast mig i bordet for att inte bli overexalterad och valta omkull nagot. Jag inser att jag under en dryg timmes tid haft formanen att fa uppleva Italien fran dess absolut basta sida. Charmerande oppna manniskor, underbar mat och gott vin. Inte undra pa att Zlatan saljer sin villa i Malmo - vad i hela friden ska han dit och gora nar han kan bo i Italien...?
Under lordagen har vi strosat omkring i staden, som ar langt finare an jag forestallt mig. Intill vart hotell finns flera stand som saljer billiga Juventus-prylar. Trojorna kostar 20 euro, utom dem med Krasic namn pa ryggen som bara kostar 10. Turin visar sig dessutom ha en alldeles bedarande park intill Po-floden, dar man kan ta en eftermiddagslur om man varit uppe sent kvallen innan och druckit Nebbiolo. Om drygt 24 timmar ar det avspark pa Juventus Stadium och pa sektion 204, rad 9, plats 8 sitter da en 40-arig SvenskaFans-skribent och ser Juventus ta annu ett steg mot ligatiteln.
Att bli gammal och fylla 40 ar inte kul. Och nog lider jag val for all del av nagon slags alderskris, det medges. Men det kunde fanimej vara varre!
