Mercatotider är tider fyllda av rykten, spekulationer och funderingar. För Juventus vidkommande ser den ut att bli ett vägskäl. Ska klubben ta sig tillbaks mot toppen eller väntar ännu en säsong av bortskjutna drömmar?
Juventus avslutade ännu en säsong i kraftiga toner av moll. Man var inte i närheten av Cl och ännu en tränare har tvingats lämna skutan. Trots detta så känner man en viss optimism under mercaton. Conte som tränare och uttalanden från Marotta om att det äntligen ska köpas riktigt etablerade spelare har fått mitt naiva Juvehjärta att slå igen. Texten ska dock inte handla om vilka storstjärnor klubben ror hem huvudsakligen. Snarare om en lagdel i vilken det finns en hel del frågetecken - det centrala mittfältet. Andrea Pirlos entré har skapat en hel del funderingar hos undertecknad. Hur kommer Conte formera sitt mittfält med Pirlo? Blir det två eller tre centrala fältare?
I min värld så är det centrala mittfältet en nyckel som kommer slå an tonen för hela Juventus offensiva spel i höst. Conte har tidigare använt sig av ett offensivt 4-4-2 (4-2-4 i mångas ögon). Det är ett system som, med ett undantag, känns klart gångbart i Juventus om Bastos snart blir klar. Undantaget stavas Andrea Pirlo, ställer mig frågande till om han fungerar som en av två centrala mittfältare i ett system som dessutom kräver mycket frihet för yttrarna? Ett alternativ är förstås att Conte frångår sin tidigare taktik och satsar på 4-3-3. Då ser det ljust ut med Pirlo i sin skräddarsydda roll som lågt liggande playmaker i par med Melo (eller en ersättare till denne som fysisk bollvinnare) och Marchisio som djupledsgåengde. Med det har vi hastigt och lustigt ett till synes komplett tremannamittfält.
Ovan nämnda lösning känns vid en snabb titt suverän. Då har man dock glömt att man flyttat fram problemet i banan. I Bastos (som jag förmodar kommer) och Krasic har vi två ganska enspåriga yttrar. För ett optimalt 4-3-3 så fordras mer kreativa sådana som dessutom har förmåga på små ytor. Dagens fotboll kräver att anfallarna i och kring straffområdet kvickt drar sin gubbe, avslutar eller frispelar en kollega. Detta är egenskaper som vår tilltänkta kantduo saknar. Man är bättre över större ytor, genom löpstyrka och inlägg från distans. Kan tänkas att Pirlos exceptionella speluppfattning gynnar dem men knappast tillräckligt!
Av det här drar jag slutsatsen att Pirlo mår bäst i ett 4-3-3 men att Juventus, sett till spelarmaterialt klubben tros få, mår bäst i ett 4-4-2. Möjligen så ser Antonio Conte chansen att variera spelsystem lite efter mostånd eller så ser han mer i Pirlos defensiva kvaliteter än många andra? Kanske är det så att vi inte behöver oroa oss, en defensiv pjäs vid Pirlos sida kanske räcker utan att försvarsspelet blir lidande? Nja, mina farhågor avtar inte. Pirlo har egenskaper få i Italien kan mäta sig med, men har sin bästa tid bakom sig, en spelstil som kräver att mycket av spelsystemet anpassas till honom och han sätter käppar i hjulen för Juventus taktiska maskineri.
Får jag drömma så spelar Juventus 4-4-2 till hösten. Detta med ett centralt mittfält bestående utav Diarra och Marchisio, yttermittfältare i form av Krasic och Bastos. Längst fram ser jag gärna Matri flankerad av en ny stjärnforward (ska inte spekulera om vem). En kille som är kreativ, rörlig, som både kan spela fram och avsluta. Då får vi ut max från yttrarna, mönstrar ett mångsidigt anfallspar och blir klasser bättre än tidigare år. Ska något ifrågasättas så blir det innermittfältets kreativitet. En ny chans för Aquilani kanske? Han var beklämmande dålig i våras, men hans fina höst har många glömt. Pirlo? Ja, för min del har han mycket att bevisa!
Till sist: Väljer att citera Bruce Springsteen som final på krönikan: "If you want luck, make your own." Varför vet jag inte, kändes bara coolt.
