Gästkrönika: Del Piero ”The Last Mission”
Säsongen 1994/1995 började ett nytt kapitel i mitt liv. Jag såg Baggio nicka in det avgörande 1-0 målet mot Milan och föll direkt. Den vackra symmetrin i svart och vitt, den fantastiska auran kring laget som nästan gick att ta på. Hänförda av dess elegante bolltrollare Baggio som forcerade laget fram till ”Den lilla skölden” (Lo Scudetto).
Aldrig tidigare hade jag sett något liknande. Passionen för fotbollen både på läktaren och på plan var fullkomligt euforisk. Själv yrade jag omkring på gården hemma i Malmö hela sommaren med bollen fastklistrad på fötterna, Baggio handskrivet på en vit T-shirt och längtade tills hösten. Då väntade första året i skolan och en ny säsong i svart och vitt.
***
Mitt i all glädje hände dock något konstigt. Baggio lämnar för AC Milan och jag själv drabbas av en inre konflikt där jag nu tvingades att välja mella min stora idol Baggio eller Juventus. Det var med blandade känslor jag såg fram emot premiären av Serie A. Men Juventus krossade US Cremonese med 4-1 och det var ingen tvekan alls längre. Jag bestämde mig klart och tydligt för att lägga Baggio bakom mig och blicka framåt. Laget går alltid före jaget. ”Ny kärlek kommer och går, gammal kärlek består” (Amor nuovo va e viene, amor vecchio si mantiene).
***
Del Piero blev snabbt min nya hjälte och jag envisades i diskussioner med mina släktingar och vänner att säga att detta kommer att bli den bäste fotbollsspelaren någonsin. Nu 16 år senare har jag fortfarande inte ändrat min uppfattning. Del Piero hade allt och lite till. Han var den oslipade diamanten världen väntat på. Svaret på våra böner, fotbollens Messias. Del Piero var diamanten som sedan slipades av Juventus och Gli Azzurri och blev den mest ultimata fotbollsspelaren världen någonsin skådat. Både på och utanför planen. En förebild, en ikon utan dess like.
Juventus vann den jävla Champions League 1996 och efter det rullade allting på och jag kunde år efter år sälla mig till den skaran som älskade Italiens och hela Europas mest fruktade klubb. En maskin i svart och vitt där stjärnglansen var stark nog även för den blinde. Zidane, Del Piero, Trezeguet, Nedved, Buffon, Camoranesi,Thuram, Cannavaro, Vieri, Ferrara, Zambrotta och Ibrahimovic var bara några av de stjärnor som bar vår vackra tröja.
***
I början av maj 2006 hände sen det som bara inte fick hända. Klubbens sportchef Luciano Moggi anklagades för att ha mutat domare och styrkt valet av domare till Juventus fördel. Klubben straffades och flyttades ner i Serie B och fick där börja säsongen med minuspoäng. Vi vet alla Juventus-fans världen över hur orättvist behandlade vi blivit. Men som man brukar säga nere i Italien (Tutto il male non viene per nuocer), "Inget ont som inte för med sig något gott ."
Efter många år nere i smutsen är det nu dags att slå tillbaks. Med Del Piero i spetsen. Pinturicchio går mot slutet av karriären och börjar sjunga på sista versen men än är han inte färdig. Den utvalde har fortfarande sitt kanske allra viktigaste mål att uppnå framför sig. Säsongen 2011 / 2012 ska ordningen återställas. Med en ny stark tränare vid rodret och en stark sommarmercato av Marotta ska vi tillsammans resa oss. Och som vi ska göra det! På vår nya hemmaborg ska vi inte visa någon fruktan. Det ska vara alla lags mardröm att besöka Turin.
Vi ska ut i Europa och vi ska ta tillbaka det som en gång togs ifrån oss, Lo Scudetto!
