Lagbanner
Gästkrönika: Den vackraste av segrar

Gästkrönika: Den vackraste av segrar

Visst var Derby d'Italia spelmässigt ingen höjdare. Två slarvigt spelande lag och inget finlir överhuvudtaget, men atmosfären - den var spänd, nervös och samtidigt helt underbar. Segern mot rivalerna gav oss fans precis vad vi behövde för fortsättningen av denna säsong, en stark tro på vårt lag.

Derbyt mot Inter har under de senaste åren utvecklats till ett gigantiskt hatmöte. Naturligtvis har detta skett efter alla händelser i och omkring Calciopoli-skandalen. De flesta Juventini hävdar att den aldrig existerat, att Calciopoli är en myt, ett projekt iscensatt av FIGC för att plocka ned Luciano Moggi från tronen. Å andra sidan hävdar de flesta Interisti att Juve verkligen fifflade med domarna, och att Moggi hade Serie A i sin egen ficka. Hur det än ligger till, så har det hela väckt en rivalitet som sträcker sig till skyhöga höjder.
 
Igår var det vi som tog hem segern. Det var den gamla damen som var starkast. Elva zebror kämpade och slet på Olimpicos gräs, och visade svart på vitt att motivation slår klass. Liksom sonen Andrea hade Umberto Agnelli varit lycklig igår kväll om han ännu hade varit vid liv.
 
Att segra i Derby d'Italia känns alltid som en slags revansch. En hämnd på det blåsvarta lag som övertog vår tron i den italienska fotbollen. En hämnd som ger en indikation på att vi är på väg tillbaka. Tillbaka mot de forna glansdagarna och den tid då alla avundades den eleganta, gamla damen. Visst kan projektet kollapsa, liksom det gjorde under fjolårets misär, men segern mot Inter ger i alla fall ett tillfälligt hopp som bringar en lycka som är obeskrivlig.
 
I den 30:e minuten under gårdagens match slog Alessandro Matri till med huvudet efter ett perfekt inlägg. I samma stund som bollen passerade mållinjen blev jag fullständigt euforisk, galen och samtidigt gråtfärdig, och jag tror inte jag var ensam om det. Den här matchen betyder så oerhört mycket för oss Juventini att det inte går att beskriva. En seger i Derby d'Italia är den vackraste av segrar, och de tre poängen är de skönaste tre poängen man överhuvudtaget kan få.
 
Sedan återkomsten till Serie A har vi ännu inte förlorat på hemmaplan mot dem blåsvarta, varken med Mancini, Mourinho eller Leonardo som motståndarlagets tränare. Det är en av få sviter vi ännu kan stoltsera med, och det är underbart skönt att det är mot just Inter. För vad som än händer, i år, nästa år eller i framtiden, så kommer den gamla damen alltid att vara numret större än våra blåsvarta rivaler, och det kommer varken Leonardo, Javier Zanetti, Samuel Eto'o, eller någon annan, någonsin kunna ändra på.

Arash Moosavian2011-02-14 19:28:00

Fler artiklar om Juventus

Redaktionen söker nya skribenter