Gästkrönika: Spelaren som gett oss hoppet tillbaka
Den 31 maj år 2009 valde en av fotbollshistoriens bästa spelare att lägga skorna på hyllan för gott. Den 21 augusti 2010 anlände en spelare med höga förväntningar. Skulle den föregående spelarens plats kunna fyllas?
Pavel Nedved slutade sin karriär på rätt plats i rätt tid. Vi alla minns hans fina ceremoni där han löpte runt hela planen och tackade för sig. Vi minns även fansen som var samlade för att hedra legenden. Enligt mig kan alla spelare i världen jämföras med varandra, förutom med Nedved. Han hade det lilla extra som gjorde honom så unik. Den enorma kämpaglöd samt glädjen han spred kunde ingen annan mätas med. Hans val att sluta innebar ett helt nytt Juventus. Ett Juve som fick överge sin traditionella 4-4-2-formation för nya formationer varje match. Anledningen till att man gjorde det var inte enbart på grund av att man inte lyckats hitta en bra ersättare till Nedved. Man valde att satsa på en ”trequartista” istället för en yttermittfältare. Det fungerade inte alltid så bra, och inte ens en spelare som Diego kunde leva upp till de högt ställda förväntningarna.
Å andra sidan är det lätt att vara efterklok. Det som varit är historia och vi måste ägna tiden till att blicka framåt. Personligen tyckte jag inte att det fanns mycket att se fram emot för den gamla damen efter den usla säsongen 09/10. Jag var helt enkelt rädd för det som komma skulle. Idag känner jag annorlunda. Jag är inte längre skraj, och det finns anledningar till det. Den ena anledningen är vår nya ledarstab, den andra och största anledningen är en spelare - Milos Krasic.
Det är fortfarande väldigt tidigt att säga, men med tanke på hans kapacitet så tycker jag att det är tryggt att påstå att Milos Krasic har förändrat och kommer fortsätta att förvandla Juventus. Han kommer en dag vara det största skälet till att Juve återfår sin gamla roll i italiensk och europeisk fotboll. Krasic gör att jag vågar tro på Juventus. När han har bollen vid fötterna känner jag trygghet och framtidstro, eftersom jag vet att han snart skapar ett läge som kan komma att avgöra matchen. Han har en oemotståndlig snabbhet som är en fröjd att skåda.
Efter att Milos anlände till klubben, har hela verksamheten genomgått en metamorfos. Klubbens ledning har numer skäl att se optimistiskt på framtiden. Spelarna som en gång var osynliga, har börjat spela effektivt och vinnande och inse vilken klubb de representerar. Felipe Melo kan betraktas som ett levande exempel. Laget presterar bättre än förut, även om det inte alltid syns på resultaten. Det jag försöker få fram med denna krönika är inte att förbättringen i laget endast beror på Krasic. Nej, syftet är att vi ska inse vilken resurs denna spelare är för klubben och vad han kommer att bjuda på framöver. Hans potential är otrolig. Vem kan glömma hattricket som offensiv yttermittfältare mot Cagliari? Och man glömmer definitivt inte bort hur laget för ett tag sedan presterade mot Salzburg i den första halvleken utan Krasics närvaro. Och hur matchbilden förändrades när han klev in på planen i den andra halvleken, och kvitterade efter endast två minuter.
Ur ett annat perspektiv, så kan man se Krasic betydelse som något negativt. Att en klubb som Juve är så pass beroende av endast en spelare att till och med Jesper Hussfelt ska få hävda att ”Krasic gör allt i Juventus” är inget annat än dåligt. Vad skulle Juve bära sig åt utan honom? En liknande händelse var Champions League-finalen 2003, där Juve inte kunde prestera på topp utan Nedved som i föregående match dragit på sig en avstängning.
Slutligen har man en del obesvarade frågor att reflektera över:
- Är Krasic Nedveds ersättare och håller han i längden?
- Kommer han sluta som ännu en flopp för klubben?
Vem skulle tro att man skulle hitta en spelare som är identisk med vår lilla björn.
MILOS MILOS KRASIC KRASIC!
