Genoa - Juventus 0-2: Viktig bortaseger
Efter ett turligt självmål och en soloprestation av Milos Krasic hämtade Juventus hem tre poäng till Turin.
Juventus och Delneri anlände till Marassi utan Amauri - däremot var äntligen höstens braksuccé Milos Krasic tillbaka i startelvan. Sista tiden har man börjat hitta tillbaka till stabiliteten, och poängen har kommit på löpande band. För hemmalaget Genoa har formen däremot svikit - så pass att man låtit Gasperini, en av de senaste årens mest erkända tränare, lämna laget. Ballardini har ersatt och har faktiskt kammat hem alla de sex poäng han haft möjlighet till så här långt.
Genoa (Ballardini):
Eduardo
Rafinha - Dainelli - Ranocchia - Kaladze
Rossi - Milanetto - Criscito
Veloso
Toni - Mesto
Juventus (Delneri):
Storari
Motta - Bonucci - Chiellini - Grosso
Krasic - Aquilani - Felipe Melo - Marchisio
Quagliarella - Iaquinta
Första halvlek
Båda lagen försöker inledningsvis att anfalla, men några riktiga avslutslägen når man aldrig. Toni får den bästa chansen där Storari är ute och glidtacklar(!) bort friläget. Criscito tacklar ned en utbuad Krasic bryskt och får matchens första gula kort. Sedan kommer 1-0 till Juventus i den 18 minuten - Quagliarella nickar snyggt ned bollen till Marchisio som volleyskjuter med vänstern. Bollen går mellan Dainellis ben, styrs i stolpen och sedan i Eduardos huvud och in i mål - alla mål räknas.
Milos Krasic svarar sedan på alla burop genom att lura upp en varnad och därmed passiv Criscito på läktaren och driva in i straffområdet. Han följer upp med ett hårt avslut som Eduardo inte klarar av att styra undan - 2-0 är ett faktum. Minuterna därefter är Criscito centimeter från att göra det obligatoriska drömmålet som alltid uppstår när ett mindre lag i kris möter Juve. Ribban hindrar volleyskottet från att gå in.
I minut 33 försöker Toni imitera vad endast argentinska folkhjältar lyckats med förr - att nicka i mål med handen. Domaren uppfattar förseelsen, som varken jag eller någon annan TV-tittare heller kan ha gjort - creds till Morganti & co som belönar bjässens konststycke med ett gult kort. Sånär, sånär, lyckas Iaquinta sedan peta in Krasic inspel.
Juve är det bättre laget i första halvlek och det är, precis som förr, mycket tack vare mittfältet. Det är rörligt, dynamiskt och kraftfullt åt båda håll. Krasic tar ett par minuter på sig att komma igång men lyckas sedan med i princip allt han tar sig för. Melo är, precis som tidigare denna höst, överallt på planen och omöjlig att passera.
Andra halvlek
När halvlek numero due är igång är det Genoa som trycker på framåt. Delneri gör en taktisk justering och plockar ut offensive Motta mot ytterst defensive Sörensen. Ingen förstår vad som händer när Iaquinta plötsligt kommer fri med Eduardo från kanten. Den senare gör det bra som lägger vantarna på bollen. Annars handlar det mesta om Genoa.
Varenda gång inhopparen Sissoko är nära bollen dyker ett och samma citat, signerat Simon Bank, upp i mitt huvud: "om fotboll spelades utan en boll så hade Sissoko varit världens bästa fotbollsspelare". I matchminut 74 inträffar den första riktigt farliga chansen för Genoa, och ironiskt nog handlar det om en slumpartad styrning av ett Juventusben som nästan ställer Storari. Strax därefter kliver Aquilani av och släpper in Salihamidzic istället.
I minut 82 SKA det vara 3-0 när Marchisio serveras ett drömläge av Grosso efter kontring. Visserligen är Eduardo snabbt ute, men nog ska han kunna placera bollen i det läget. Kharja är sedan spelare nummer två att vara centimeter från det obligatoriska drömmålet när han får ribban att darra. På stopptid får sedan Destro en hyfsad chans att putsa till siffrorna, men det tunga högerskottet räddas av Storari.
Juventus gör en bra match, och precis som tidigare i år var mittfältet segerreceptet. Genoa försöker att trycka på och har trots allt två ribbskott, men i övrigt uteblir de riktigt farliga chanserna. Delneri har satt sin prägel på laget, och idag lyckades Juventus att vinna mycket tack vare ett överlägset bollinnehav.
Bäst i Juve: Felipe Melo var en bjässe, Marchisio kämpar och sliter och gör (halvt om halvt) ett mål, Aquilani briljerar med sin teknik och Krasic lyckas med det mesta han tar för sig. Än en gång är mittfältet det som väger över till Juventus fördel.
Sämst i Juve: Ineffektiviteten framför mål. Vi borde ha gjort fler med de frilägen vi hade.
Highlights:
Nästa match: Juventus - Fiorentina, lördag 27 november 20.45
Fino alla fine, forza Juventus!
