Inter - Juventus 0-0: Mot framtiden
Chanserna fanns där - målen uteblev. Chiellini visade att han fortfarande är att räkna och Eto'o dansade en natt.
Ja - då kan vi lägga ytterligare ett Derby d'Italia till handlingarna. Var det mycket heta känslor? På läktaren ja - på planen nja. Var det som förr i tiden? Verkligen inte.
Det är ett nytt Juventus vi ser. Om jag får hyfsat rätt, vet inte om jag vill det, kommer det bara vara Buffon som är kvar av det gamla gardet från och med nästa säsong. Min stora idol, vår stora ikon, Alessandro Del Piero, kommer antagligen fortfarande att finnas i klubben - kanske fortfarande som spelare. I annat fall är hela högen utbytt. Cannavaro, Thuram, Zambrotta, Nedved ... Listan är lång. De gamla hjältarnas tid är förbi.
Ett nytt Juventus är tvunget att komma - det gamla finns inte där längre, det finns inte längre att plocka fram. Det är en bra bit kvar innan klubben är tillbaka där den ska vara i den allra högsta toppen. Jag hoppas innerligt att vi kommer att få en hjälte av Nedveds mått i Krasic. Jag hoppas innerligt att Chiellini och Bonucci med lite tid kan bli det nya Montero och Iuliano eller Cannavaro och Thuram.
Igår tittade en av de gamla hjältarna på en av de nya. Nedved satt på läktaren och Krasic gjorde honom antagligen rätt stolt. Matchen mot Inter var visserligen inte serbens bästa i den svartvita tröjan men hans blotta närvaro gjorde Inter mindre fantastiskt, hans blotta anblick fick Chivu att känna obehag och Benitez att tänka både en och två gånger när han satt med sin hemläxa inför matchen. Förr i tiden hade det gjort detsamma - Juventus var som ett självspelande piano med få gelikar vad gällde förmågan att kontrollera en match.
Under de senaste säsongerna är det Inter som har övertagit den förmågan i Serie A. Man har styrt och ställt som man har velat och när det inte är Ibrahimovic som bär laget på sina axlar delar Sneijder, Motta, Eto'o och Milito på den bördan. Och som de har gjort det. Maicon har under en tid varit världens bästa högerback och tillsammans med Samuel, Lucio och Zanetti utgjorde han förra säsongens bästa försvar.
Det är lite så det fungerar i fotbollsvärlden. Klubbarnas storhetstider kommer - och går. Det är egentligen bara en klubb som alltid lyckas återfinnas där, som alltid är lika äckligt stabila och som alltid är att räkna med när Champions League börjar dra ihop sig. På det viset är Manchester United ett unikum. Det kunde Juventus med ha varit.
Igår såg vi det nya Juventus. Igår såg vi hur Chiellini och Bonucci gjorde allt de kunde för att förtjäna rätten att spela i Juventus. Igår såg vi Krasic sätta skräck i en motståndare - något vi Juventini inte har varit bortskämda med under de senaste säsongerna. Förhoppningsvis börjar Delneri lagbygge få ihop det. Förmodligen är det så. Med lite tur och en storlek större fotbollsdojjor på Iaquinta och denna "matchrapport" hade varit fullständigt lyrisk. Med tanke på besvikelsen efter matcherna mot Lech och Palermo skulle det antagligen ha inneburit en hjärtinfarkt eller en bestående bipolär personlighet.
Det kanske är bättre att ta förbättringen stegvis. Vi vill ju inte äventyra hälsan.
