Juventus – Napoli och lite till
6-1-0. Så såg statistiken ut får både Juventus och Napoli inför den tidiga seriefinalen. Allt lutade åt en otrolig fotbollsupplevelse...
Ingen Buffon, en Bonucci som blivit pistolhotad och utan Vucinic för de svartvita mot de ljusblå. Jag var väldigt nervös inför matchen i alla fall.
Fast någonstans i nervositeten fanns en bra känsla, det skulle i alla fall bli en fartfylld match med vackert spel och mängder av chanser.
Såhär i efterhand kan jag inte direkt påstå att jag är helt tillfredsställd. Efter att Chiellini blivit knockad två gånger, slagen i njurarna av en Campagnaro samt att Cannavaro slängt sig in i två dueller med dubbarna före insåg jag att det skulle bli en sådan match.
När, till råga på allt, Campagnaro skällde ut Asamoah som vred sig i smärtor kokade jag nästan över. Visst, ett toppmöte ska inte vara någon mysmatch – det är inte en riktig seriefinal utan gula kort, hårda tacklingar och utskällningar. Men det ska varvas med fartfyllda anfall, sylvassa räddningar och finlir av spelare som Pirlo, Giovinco och så vidare. När första halvlek hade Napoli lyckats skaka fram ett ynka skott... Visserligen var det väldigt nära att Cavanis frispark seglade in i bortre krysset, men man kan förvänta sig mer av serietvåan.
* * *
Lite annat i korthet:
- Sju segrar i Serie A nu, det känns bra att vara i ensam ligaledning. Även om ligan knappt börjat så känns det väldigt stabilt.
- 47 matcher i Serie A nu alltså, det är väldigt bra. Närmar sig rekordet. Inter den fjärde november kan dock bli en riktigt tuff nöt att knäcka.
- 19 mål i år, 12 olika målskyttar. Det är i mina ögon både bra och dåligt. Vi är svårlästa, det fungerar inte att bara stänga vår striker och sedan luta sig tillbaka (för typ så lätt är det väl?), men samtidigt så har vi inte heller den spelaren som man alltid kan räkna med. En Trezeguet, Inzaghi eller liknande – en som behöver en halv chans för att göra ett mål.
- Undra om Bendtner kommer få spela någon gång?
Pogba alltså! Killen är född 1993, och spelar redan så pass rutinerat och lugnt i en av Europas absoluta toppligor. Och vilket mål!
Tänk om ett par år alltså, vilken gigant det kommer vara. Var han nu än kommer att spela (vi får hålla tummarna att han är kvar i svartvitt) så kommer han vara en fröjd att kolla på.
* * *
Inter gör mig också nervös, ibland i alla fall. Milito, Cassano och Palacio – oj oj oj!
* * *
En liten parantes i sammanhanget, men toppstriden i Allsvenskan lever i allra högsta grad!
