Juventus-Roma 1-1
Strålande lördagsunderhållning från Turin i en match där båda lagen förtjänade två poäng.
I min införrapport skrev jag att matcherna mot Roma brukar bli händelserika, och lördagens drabbning blev sannerligen inget undantag. Det bjöds på strålande underhållning, dramatik, palaver och spänning så det räcker långt in på nästa vecka. Mycket roligare än så här blir det inte att se på fotboll.
Matchens första fem minuter surar jag bort över Juves råfula vit-grön-röda dräkter. Spelar vi inte på bortaplan mot Udinese eller Siena vill jag se Juve i klassiskt snyggt långandigt svart-vitt (det är därför vi kallas bianconeri eller zebror...). Lördagens utstyrsel känns som en smärre skymf mot klubbens estetik.
När jag slutat tänka på dräkterna upptäcker jag att Roma har kopplat ett betydligt spelövertag. Som Juvetränare lyckades Ranieris lag aldrig försvara sig mot hög press mot backlinjen, och följaktligen är det ganska logiskt att Romas tränare Ranieri tydligen beordrat hög press mot Juventus backlinje i uppspelsfasen. Roma dominerar kraftigt och Juventus har stora problem med att ens flytta upp spelet på mittplan. I tionde minuten gör Storari matchens flottaste räddning på skott av Menez, men bortsett från det skapar Roma inga jätteklara målchanser. Istället skapar Juventus en del möjligheter på kontring.
I 23:e minuten slår Aquilani ett klassinlägg som Quagliarella får huvudet på, men som kunde förvaltas bättre. I minut 31 skapar Roma nästa toppchans i regi av Totti, som både drar upp anfallet och avslutar på en täckande försvarare. Det är vackert som bara den, och för konstens skull är det nästan synd att det inte blir mål.
I 35.e minuten tar Juventus ledningen. Aquilani fumlar med bollen, men korrigerar med en snygg tunnel på en Romaförsvarare och sekunden efter ligger bollen i nät efter ett briljant inlägg och ett lika snyggt avslut av Iaquinta.
Första halvlekens avslutning blir dramatisk. I 44:e minuten tar Chiellini bryskt undan bollen och anfallande Mexes (i den ordningen) i eget straffområde. Domaren friar. Minuten senare skjuter Totti en hård frispark. Pepe gör en "Legrottaglie", kastar sig framför bollen likt en albatross och får bollen på armen. Domaren väljer korrekt att blåsa straff, och delar också ut ett synnerligen strängt gult kort för avsiktlig hands (skottet kommer i typ 100 km/h från sex meter och Pepe har ryggen mot bollen...). Juventus spelare är upprörda av en mängd olika anledningar:
A: Handsen var tydligt ofrivillig.
B: Det såg ut som att skottet stoppades utanför straffområdet (vilket inte var fallet).
C. Aquilani borde fått frispark i momentet innan Roma fick sin frispark.
Inget av dessa argument har dock någon betydelse. Straffen är korrekt och domaren blåser för halvtid direkt efter att Totti slagit straffen i mål.
Grosso lämnar planen i halvtid och ersätts av Traore. Med tanke på hur blek Grosso varit under den första halvleken lär det krävas fortsatt stor skademisär framöver om Grosso ska få mer speltid i Juve. Han lär knappast tillhöra Juventus nästa höst.
Andra halvlek påminner om den första, med klart spelövertag för Roma. Men Juventus kontringar kommer allt oftare och snabbare, och mot slutet av halvleken skapar Juve flera klara chanser. Marchisio är igenom efter en snygg lyftning från Pepe, men får inte ordning på avslutet. Quagliarella har en farlig volley i 70:e minuten, efter nickpassningar av inhopparna Amauri och Del Piero (årets mål om skottet gått in!). Farligaste chansen kommer efter att Melo i 80:e minuten snyggt vrickat sig förbi två försvarare inne i straffområdet. Passningen till Aquilani är perfekt, men han får ingen höjd på avslutet som räddas av en försvarare.
Mot slutet av matchen börjar Romas aggressiva press ta ut sin rätt. Spelarna är uppenbart utmattade och lagen blir uttänjda. De flesta Juventusanfall byggs upp genom att Pepe helt sonika springer med bollen från straffområde till straffområde, utan att någon röd orkar attackera. Till och med jag som TV-tittare är utmattade och har blodsmak i munnen.
I sista övertidsminuten får Juventus frispark i bra läge. Chiellini - het som en spis - kliver fram för att avgöra, men blir bortmotad av domaren på grund av ett ymnigt blödande blödande sår i huvudet. En ursinnig Chiellini vägrar först att lämna planen för vård, och först efter flera minuter kan spelet återupptas. En värdig avslutning på en dramatisk match. Del Piero drar frisparken i muren. Sedan tar matchen och TV-sändningen abrupt slut och jag lämnas själv med mina funderingar.
Å ena sidan: Vi fick en poäng i en match där vi var tillbakapressade 75% av tiden.
Å andra sidan: Det var vi som skapade de klart bästa chanserna och var närmast ett segermål.
Med tanke på underhållningen hade det mest rättvisa varit att dela ut två poäng till vardera laget, men möjligen hade de övriga klubbarna i serie A haft invändningar mot detta.
Bäst i Juventus:
Chiellini var sanslöst bra, och dominerade halva planen i andra halvlek. Aquilanis första halvlek var också mycket inspirerad. Plus också till tonåringen Sörensen, som låg rätt i positionsspelet hela matchen. Något passningsgeni är han inte, men han har ju tio år på sig att öva. Vad månde bliva...!
