Juventus saknar spets
Juventus inledde furiöst med 4-1 mot Parma och många började tjata om en ny era. Efter sju omgångar är klubben ännu obesegrad men det har handlat om några oavgjorda matcher för mycket. Något som ytterst oroväckande väcker tankar om föregående säsonger. Har funderat över eventuella orsaker och tror mig hittat en bidragande orsak till varför det inte rikitgt stämmer.
Vid en rundvandring bland Europas främsta klubbar så hittar du lag med vitt skilda spelstilar. Det kan handla om Barcelonas passningsorgier eller Bayern Münchens blixtrande kantspel. Däremot finns det en sak som förenar de bästa lagen något som i mitt tycke är allra viktigast för att nå framgång, spetskvalitén på planens sista tredjedel. Du finner den i Barca liksom hos Bayern. Fotbollsmatcher vinns inte av dem som skapar flest chanser utan av lagen som skapar de bästa chanserna. För detta krävs en samspelt offensiv, spelare som värderar lägena och som har den extra dimensionen individuellt. Det gäller att slå den där avgörande passningen, dribbla sig igenom eller dra till på distans. Så vinner man fotbollsmatcher. Spelet i övrigt kanske inte klaffar till 100 %, men med klasspelarna längst fram kan de räcka med en eller två chanser för seger. I Juventus saknas den här spetsen. Man har mycket bollinnehav men stora problem att skapa de kvalificerade chanserna.
Det kan tyckas orättvist att lägga skuldbördan på anfallsspelet. Mot Chievo förra helgen så var en nick i stolpen av Del Piero vad som stod i vägen för tre poäng till Juves favör. Mot Genoa igår så får vi lägga mycket av skulden på ett dåligt försvarsspel. En dos otur och ett slarvigt försvarsspel i högre grad än uddlöst anfallsspel kanske många tycker? Men jag insisterar, Juventus saknar spetskompetens på planens sista del. Som det såg ut både mot Chievo och Genoa så måste vi skapa mer chanser. Turin-klubben hade mycket bollinnehav och dominerade spelmässigt men pricken över i:et fattades. Spelarna är obeslutsamma, tar dåliga avslut utifrån och individuella nummer är ovanliga. En spelare i klubben besitter den där kvalitén jag eftersträvar, Andrea Pirlo. Men hans styrkor är större längre ned på planen. I våra förmodade konkurrenter hittar du spelare av den här digniteten. Napoli har en hel anfallstrojka, Milan har Ibra och Inter har Sneider. Vem har Juventus?
Jag ser visserligen framsteg för Juventus med Conte vid rodret. Försvarsspelet känns mer stabilt (undantaget gårdagen) och presspelet har visat sig framgångsrikt (inte minst mot Milan). Men än en gång, det skapas för få chanser! Juventus har en kompetent anfallsbesättning men inte mer än så. Vucinic är en attraktion, men loj och ojämn. Montenegrinen väljer ofta att passa när han borde skjuta och tvärtom. Kapten Del Piero glimtar stundtals till fortfarande men tempot är för lågt. I Matri har vi en djupgående målskytt av rang men ingen som avgör matcher på egen hand. Våra yttrar (som Conte vill ha högt upp) håller inte riktigt måttet. Giaccherini och Pepe gör det bra men borde i själva verket inte vara annat än inhoppare. Milos Krasic är genant usel för tillfället och har inget på planen att göra. Kvar står jag med en undran varför inte Quagliarella eller den holländske jokern Elia fått mer utrymme? Har förstått att Conte inte riktigt ansett att duon acklimatiserat sig till hans spelsystem, men hur ska det gå till om de inte får speltid? Quagliarellas mångsidighet och förmåga att näta från alla möjliga ytor behövs. Elia med sin irrationella spelstil och fart kan bli en injektion som kontrast till Pepes monotona tuggande.
Nu står vi fans förundrade efter en säsongsinledning som bjudit på en glimrande 4-1 triumf mot Parma i premiären och med en imponerande vinst över Milan med 2-0. Men vi har också sett fyra oavgjorda matcher med krampaktigt spel som illavarslande för tankarna till fjolåret och året dessförinnan. Med bättre spets vågar jag påstå att vi vunnit tre av dessa fyra matcher, så viktigt är det med den här ingrediensen. Antonio Conte får redan nu ta tag i bekymren och försöka få ordning på laget. Få in Quagliarella och Elia i gruppen - nöt mycket anfallsspel på träningarna. Det får bara inte bli ytterligare en misslyckad säsong. Som tur är har konkurrenterna också inlett svagt vilket gör att Juventus fortfarande har en framskjuten position. Men Milan har fått luft under vingarna, tror de blir omöjliga att tampas med i kampen om scudetton. Juventus kommer dessutom snart in en tuff fas av spelschemat. Har man fortsatt svårt mot de, på pappret, sämre motståndarna så blir det tufft att nå Champions League. Oavgjort mot Bologna, Catania, Chievo och Genoa är en för skral skörd.
På Tisdag möter Juventus Fiorentina och då finns inget annat än tre poäng på kartan. Vid vinst kommer jag i viss mån andas ut, vid annan utgång kommer jag bli mycket bekymrad. Är övertygad om att Conte den här säsongen tar Juventus några steg åt rätt håll. Men pessimisten i mig är tveksam till om framstegen leder ända till målet, Champions League. Det är då inte tränarens fel utan det kan skyllas på avsaknad av klasspelare. Tycker, med sju matchers, facit till hands att man kanske borde satsat på ett annat namn än Vucinic. Det är en väldigt begåvad spelare, men ojämn, loj och relativt målsnål. Sammantaget tycker jag han saknar den där spetsen jag eftersträvar. Han blir inte vad Ibra är i Milan eller Lavezzi är för Napoli. Innan säsongen tog vid så hade jag känslan att vi inte har de absoluta klasspelarna offensivt, berusad av premiärsegern mot Parma mildrades oron, men nu har den kommit tillbaks. Ska vi nå Cl måste Juventus komma till farliga avslutslägen oftare. Många kanske irriterat hävdar att jag är en grinig gubbe vid det här laget: "vi vann mot Milan med 2-0 för fan!" Visst, prestationen totalt var mycket bra då. Men det var mot ett tröttkört Milan och hur gick målen till? Ett rent turmål och en grov målvaktstavla. Skärpning krävs, redan på Tisdag!
