Juventus - konstnärerna och kämparna har tillsammans gjort oss framgångsrika
Juventus är klubben där storsjärnorna kommer och går. Få andra storklubbar kan mäta sig med det galleri av profiler som burit Juventus dress genom åren.
Hela sex Juventusspelare har fått France footballs prestigefyllda Ballon d`or. Det är ett bevis för vilken stor klubb Juventus alltid varit. Spelarna som förärats priset är Omar Sivori, Paolo Rossi, Michel Platini, Roberto Baggio, Zinedine Zidane och Pavel Nedved. Platini fick det inte bara en gång, utan vid hela tre tillfällen. Utöver denna sextett så finns det mängder av andra storstjärnor burit den svartvita dressen, Boniek, Buffon och Del Piero exempelvis. Det går naturligtvis att namnge ytterligare profiler men någonstans måste gränsen dras och jag gör det vid dessa namn.Det är en ojämförlig radda av superstjärnor som burit den svartvita tröjan. Ändå kommer den här texten inte enbart behandla storstjärnorna. Den är i lika hög grad en hyllning till de mer anonyma spelarna. Krigarna som krattat manegen åt storfräsarna med glidtacklingar och uppoffrande löpningar.
Trots stjärnorna så hade Juventus inte haft en lika stolt historia utan krigarna. Spelarna med begränsat spelsinne och utan överdrivet känsliga fötter men som kompenserat bristerna med hjärta, vilja och fightingspirit. Sådana typer är viktiga i alla storklubbar men jag vågar påstå att de i Juventus varit mer utmärkande än hos andra. Den gamla damen har långtifrån alltid varit klubben som vunnit matcher och titlar med klacksparkar och snabbt passningsspel. Däremot har man ofta varit laget som aldrig gett sig - som krigat ned sina motsåndare med hjärta, vilja och fightingspirit.
Med det sagt så menar jag inte att Juventus är och varit en tråkig klubb. Det är en lyckad kombination av tuffhet, vilja och teknisk briljans som fört klubben till alla trofeér. Finlirarna och kämparna har levt i en fruktsam symbios genom åren. Utan killar som Platini, Baggio eller Del Piero hade chansen till framgång varit begränsad hur mycket hjärta och fightingspirit man än besuttit i övrigt. Å andra sidan krävs uppoffrande spel från "vattenbärarna" för att de individuellt skickligare spelarna ska lyckas till fullo. En sällsynt lyckosam kombination helt enkelt.
Juventus mest framgångsrika era i modern tid, från mitten av 90-talet och några år framåt, är det kanske tydligaste exemplet på blandningen av individuell skicklighet och krigaranda. Ajax fick bittert erfara detta svartvita blandbygge både i Champions League-finalen 1996 och i turneringens semifinal året efter. Jugovic (vem minns honom idag?), Di Livio och Conte krigade ned Ajax mittfält med sin vilja och fysik. Framåt så briljerade konstnärer som Del Piero och Zinedine Zidane. Vilja, tuffhet och individuell skicklighet i en närmast obetvinglig blandning.
Juventus kanske inte alltid ansågs vara klubben som spelade bäst men med Marcello Lippi på tränarbänken var man definitivt den klubb som betraktades som mest svårslagen. Detta beroende på ett lyckat recept med många olika spelartyper som alla underordnade sig laget. Vitt skilda karaktärer, både till spelstilen och karaktären, har vandrat sida vid sida endast med Juventus bästa för ögonen. Ravanelli och Del Piero har med framgång agerat anfallspar. Zidane och Davids har med teknik, kraft och vissa spår av vansinne, dominerat damens mittfält. Ganska udda men väldigt framgångsrika kombinationer, en blandning av elegans och brutalitet, genialitet och galenskap. Hur man än väljer att definiera saken så har det resulterat i stora framgångar.
Nu var det dock ett tag sedan man fick se det verkliga Juventus. Efter återkomsten har en närmast sorglig kopia av originalet uppenbarat sig. Med Del Neri som tränare kan förhoppningsvis inledningen på en ny framgångssaga ta sin början. Vi är inte där ännu, men en början kan kanske redan skönjas vid horisonten. Receptet är förstås, nu som då, en blandning av hjärta, tuffhet och och individuell briljans. Det är långtifrån säkert att så blir fallet, finns inga garantier för att Juventus åter ska inneha en slags Pole position på fotbollshimlen. Men det finns små tendenser som är positiva. Försvarsspelet börjar stabiliseras, Krasic är en ny fixstjärna och mittfältsduon Melo/Aquilani är på sätt och viss en både udda och lyckosam kombination. En kombination som vagt för tankarna till flydda dagar. Alltid en början!
Till sist: Fabio Cannavaro tilldelades Ballon d`or 2006. Detta efter att tillbringat halva året i Juventus men när han prisades var klubbadressen Real Madrid. Dock fick han utmärkelsen efter sin suveräna VM-turnering, då han var Juvespelare. Så i praktiken är det sju spelare från Juventus som fått priset.
