Lika men ändå väldigt olika
För drygt ett år sedan hade jag förmånen att lära känna en mycket vis man. Han var ursprungligen från Italien och hade under flera årtionden följt den italienska fotbollen. Själv är han en stolt Lazio-supporter, och som vilken annan supporter som helst, så har han varit med om glädje och sorg, vinst och förlust samt svett och tårar. Trots allt detta så fanns det inget annat som gjorde han lika upprörd som en tragisk händelse som skedde för ungefär två år sedan.
Incidenten gav honom en ny bild av den italienska fotbollen, vilket ledde till att han tappade all respekt och förtroende för sitt älskade lags så kallade ”supportrar”. Tragedin ägde rum i slutskedet av förrförra årets upplaga av Serie A, när Inter på bortaplan besegrade Lazio och när hemmalagets ”supportrar” firade bortalagets mål med samma glädje som Milano-lagets tillresta fans. Anledningen till det underliga handlandet var helt enkelt för att man inte ville att antagonisterna Roma skulle ta hem guldet, då guldstriden var mellan just Inter och Roma. Rent logiskt så kan man bara dra en slutsats av det hela, nämligen att hatet är större än kärleken i Italien.
Hat finns överallt. Den sprider sig lika snabbt som elden och blir alltjämt större och större. Den har blivit så pass stor att den dessvärre även har nått idrottsvärlden och framförallt fotbollen. Det var hatet som för drygt trettio år sedan skapade den så kallade ”Heyselkatastrofen” som ledde till att trettionio Juventus-supportrar miste sina liv och sexhundra skadades. Det var hatet som för några veckor sedan skapade upploppet i Egypten, då över sjuttio personer dödades när våldsamheter bröt ut efter en fotbollsmatch. Och det är hatet som har skapat denna spända och oförsonliga relationen bland topplagen i Serie A och även andra ligor runt om i världen.
De som ligger bakom detta hat är ingen mindre än en folkgrupp som kallar sig själva för ”fans” eller supportrar, när de i själva verket är ett gäng fanatiker. Men är då inte ”fans” och fanatiker samma sak? Många brukar faktiskt tolka det så, men det finns en skillnad mellan de båda. Det är nästan som att koppla ihop patriotism och nationalism. Distinktionen mellan att vara ett ”fan” och en fanatiker är deras beteende och uppförande. Beteendet hos ett ”fan” med överväldigande entusiasm för ett givet ämne skiljer sig från beteendet hos en fanatiker av fanatiska brott mot rådande sociala normer. Med andra ord så är ett ”fan” en supporter som med sann kärlek följer sitt lag både i motgångar och framgångar, medan en fanatiker oftast är en trångsynt person som hårt och blint kämpar för någon sak, i övertygelsen att alla motståndare har fel.
På senare tid har det vuxit fram ett stort hat mellan Juventini och Interisti. Ett hat som sorgligt nog aldrig kommer att utrotas. Vi strävar hela tiden efter att håna varandra, nedvärdera varandra, betrakta varandra med föraktfulla blickar, och behandla varandra på andra obehagliga sätt och vis. De som utför sådana typer av handlingar är inga supportrar, utan snarare fanatiker. Varenda helhjärtad supporter vet själv hur det känns när någon person provocerar något som man brinner för, och måste därför inse hur jobbigt det är för den andre att genomgå samma sak. Dessutom så är det bara lönlöst att utföra sådana djuriska handlingar, eftersom skandalen som skedde år 2006 är fortfarande ett aktuellt ämne som ständigt diskuteras och är därmed ett olöst fall, trots att den högre makten redan har vidtagit åtgärder och att de inblandade klubbarna redan har fått sina straff. Än idag är det ingen som vet vad som egentligen skedde under skandalens gång. Man hittar ständigt nya ”bevis” och kommer med nya argument. Media har sagt sitt, men det behöver inte betyda att det är sanningen. Det är med andra ord svårt att förstå vad som egentligen försiggår i ett land som Italien. Jag menar, vad kan man egentligen begära av den italienska fotbollen, när den förre premiärministern bland annat äger hälften av landets TV-kanaler, när den organiserade brottsligheten styr stora delar av landets ekonomi och när storklubbar anklagas för att ha mutat fotbollsdomare?
Personligen älskar jag Italien och kommer alltid att göra det, trots att landet precis som alla andra länder har sina brister och problem. Det jag dock försöker komma fram till med denna text är att vi supportrar inte ska haka upp oss på något oklart som har skett i det förflutna. Utan vi ska istället blicka framåt, med förhoppning om att rättvisan någon gång ska ha sin gång. Oavsett vilket lag vi håller på så kommer vi alltid att ha en gemensam nämnare, nämligen Serie A. Vi får heller aldrig glömma att vi är människor och ska därför bete oss som människor, och inte som djur.
På lördag kommer de två mest framgångsrika klubbarna i Italien att drabbas samman och det kommer säkerligen att bli en nervkittlande match för båda parter. Det är utan tvivel säsongens viktigaste match för båda lagen, mestadels på grund av att den i år kan bli helt avgörande i kampen om scudetton. Alla riktiga Juventini och Milanisti kommer sitta bänkade framför TV:n för att se denna match, och en och annan supporter kommer säkert att skrika svordomar eller peka finger åt motspelarna. Det är däremot något vanligt som förekommer ofta under sådana typer av situationer, eftersom rädslan att förlora får hatet inuti oss att explodera. Och då kan man ställa sig frågan varför inte spelarna själva uttrycker denna ilska gentemot varandra? Varför de kramar om varandra före och efter matchen? Och varför de respekterar varandra så pass mycket trots att matchen är så pass avgörande som den är? Jo, för att majoriteten av spelarna på planen är gentlemän. Det är dem som man ska ha som förebilder och det är dem man ska lära sig vett och etikett av. Så nästa gång du tänker på att nedvärdera ett lag eller en supporter, vill jag att du sänder en tanke till den du iakttar som din hjälte och fråga dig själv om han skulle göra samma sak om han vore i din sits? Personligen tänker jag direkt på vår kära kapten Del Piero, för han har inte enbart varit min inspirationskälla i livet, utan han har även bevisat för mig att vett och etikett alltid är ett vinnande koncept.
”Plantera i ditt hjärtas trädgård ej något annat än kärlekens ros”
