Mysteriet Juventus - försök till analys
Juventus bjuder emellanåt på bottennapp likt insatsen mot Lecce igår. Undertecknad har länge förbryllats över hur det ibland kan gå så illa. Här kommer jag med ett försök till analys.
När Juventus har en bra dag så kan man slå alla lag. Inter och Milan har bägge fått känna på hur tunga Juventus kan vara som motståndare. Parma och Lecce å andra sidan, är klubbar som bevisat att det kan vara precis åt andra hållet. Jag vill inte nedvärdera dessa klubbar men när lag av deras dignitet fullkomligt krossar Juventus så är det något som inte stämmer. Har ofta funderat på hur det kan komma sig. Det är heller inget nytt fenomen, tvärtom så har det närmast blivit en tråkig ovana sedan comebacken (efter Calciopolin) i Serie A. Efter mycket begrundan så har jag nu funnit några detaljer som möjligen kan vara en del av förklaringen.
Juventus har alltid en väldigt tydlig "ritning" för hur man ska spela. Om man får en bra start så innebär det att man blir ett mycket starkt och svårslaget lag. Dock tycks Turin-klubben lida av bristande flexibilitet taktiskt sett. Får man inte matchen dit man vill från början så har man svårt att ändra mönster eller matchbild. Man får ibland intrycket av att klubben inte har några mellanlägen, för att fungera så måste allt klaffa, i annat fall så rasar man fullständigt. Orsakerna till dessa egenheter är svåra att finna. Bör Luigi Del Neri rannsaka sig själv och sin taktik? Har klubben helt enkelt fel typ av spelare? Spår av sanningen finns sanolikt i bägge frågorna.
En detalj som börjat bli tydlig är avsaknaden av spelare med grinta /stake. Mats Engman var inne på det här i sin senaste krönika och jag instämmer till fullo. Får vi lite motvind så blir det omgående darrigt. Laget har en irriterande tendens att hänga med huvudet kollektivt. Buffons utvisning igår är ett tydligt exempel. Hela laget hamnar som i chocktillstånd, det blir svängdörrar i försvaret och spelarna blir oförmögna att överhuvudtaget slå en passning på fem meter. Man ser inte röken av någon som manar på och peppar spelarna, ingen som går i bräschen genom hårt arbete och tufft spel.
Allt som sker är att ett lunkande lag i total avsaknad av karaktär visar sig. Det ska visserligen tilläggas att det är tufft att spela med en man kort, fast inte ska hela laget behöva kollapsa? Fler spelare måste helt enkelt börja ta ansvar, i omklädningsrummet, på planen och dessutom måste man vara beredda att offra en hörntand för klubbens färger. Bianconeri var förr laget som aldrig gav sig. Spelare som Di Livio, Deschamps, Conte eller Davids beträdde aldrig en fotbollsplan utan att ge 110 %. Undrar vad de har att säga om dagens Bianconeri? Det är orättvist att jämföra gårdagens Juventus med dagens rent kvalitativt. Däremot borde man ta efter i fråga om attityd, inställning och förmågan att känna stoltheten för klubbmärket.
En annan detalj som saknas är spelare med individuell briljans. Vi har Del Piero som fortfarande kan slå mästerliga frisparkar och vi har Krasic som i form är en mästare. I övrigt är det tunt. Individualister är viktiga att ha när laget i övrigt inte riktigt är på topp. Du behöver spelare som kan göra det oväntade, dribbla sig igenom ett försvar, bjuda på geniala passningar eler curla in långskott. Ska man nå en topplacering behövs sådana killar. Vid matcher där det kollektiva spelet hackar så blir individualisterna den absoluta skillnaden. De kan se till att ett regnigt möte med Bologna vinns med 1-0 och inte slutar oavgjort. Om Juventus haft flera av dessa spelartyper så vore pängskörden högre än vad som är fallet.
Därutöver råder som bekant någon form av skadeförbannelse i klubben och de begränsade ytterbackarna höjer knappast spelkvalitén. Min slutsats; vi saknar ledartyper, vi har en fyrkantig spelidé och för få kreativa spelare. Av dessa skäl tror jag tyvärr Juventus kommer missa möjligheten till spel i Champions League även i höst. Vi kan bistert konstatera - vägen tillbaks är längre, krokigare och tuffare än vi kunnat ana.
Till sist: Trots avsaknaden av ledartyper så finner jag ingen fullvärdig förklaring till Juventus insatser mot Parma och mot Lecce. Känner att det jag nämnt ovan är förklaringar till att vi inte riktigt är ett topplag, men sådana fullständiga genomklappningar? Ofattbart helt enkelt!
