Ögonblick 2012: Plats 5
11 april: En äkta Pinturicchio
Juventus gör en fantastisk match mot Lazio. Spelet bedrivs uteslutande på offensiv planhalva, och man öser inlägg och skott mot det ljusblå straffområdet. Men trots ett förkrossande spelövertag har man bara lyckats göra ett mål, alltså lika många som Lazio gjort på sitt enda anfall i matchen. Det ser ut att bli ännu en sån där missräkning där vi bara får en poäng trots stor speldominans, och frustrationen sprider sig. I den 82:a minuten tar en Laziospelare med handen och Juventus får frispark...
Säsongen 2011-2012 var i allt väsentligt en lång triumffärd för alla juventini, men det fanns ändå en tagg som skavde i många svartvita hjärtan. Del Piero sågs som en legend redan innan sitt berömda "En gentleman lämnar aldrig sin dam." sommaren 2006. Hans status därefter är svårdefinerad, men väljer man "helgon" har man åtminstone varit mer återhållsam än många andra. Med Del Pieros och Juventus gemensamma historia i åtanke kom det som en rejäl överraskning när klubben under hösten 2011 meddelade att man inte skulle förnya kaptenens kontrakt efter säsongen. Osentimentalt och typiskt Juventus enligt vissa (minns försäljningarna av Vialli och Ravanelli efter CL-vinsten 1996). Illojalt och hjärtlöst enligt andra.
Uppenbarligen trodde inte Juventusledningen att Del Piero skulle hålla på allra högsta nivå ytterligare en säsong, och ska man vara krass så var kanske det en riktig bedömning. Som kapten och ikon var han fortfarande fundamental för klubben, men som spelare hade hans delaktighet i Juventus framgångar under säsongen varit ganska blygsam. Del Piero själv höll god min, men nog fanns det ett stänk av vemod över situationen. Både medspelare och supportrar ville ju vinna en sista titel med sin kapten - inte för en kapten som i praktiken reducerats till birollsinnehavare.
I sin 700:e match för Juventus kommer Alessandro Del Piero in på planen som inhoppare i den andra halvleken. Anfallsspelet har kört fast, matchen är på väg att glida laget ur händerna och eftersom bara sex omgångar därefter återstår att spela är det väldigt dyrbara poäng som står på spel. I den 82:a minuten tar en Laziospelare med handen och Juventus får frispark.
Några ögonblick senare befinner sig Juventus Stadium i kaos. Publik, medspelare, tränare och en överlycklig målskytt öser ur sig floder av vild eufori, lättnad och kärlek. Conte är nära att självantända, Del Piero pussar Marchisio på munnen och publiken smälter ihop till en stormande dånande massa. En sämre konstruerad arena hade förmodligen spruckit mitt itu.
[klipp: från TV]
[klipp: från läktaren]
Del Pieros frispark är så intelligent, så vacker och så högklassig. Det är så här vi är vana att se honom och som vi vill se honom - som mästare, som Pinturicchio. En mer älskad målskytt får vi nog aldrig se på Juventus Stadium.
Inget mål betydde mer för Juventus, vare sig sportsligt eller känslomässigt, under 2012. Man hör ofta spelare säga att det inte spelar någon roll vem som gör målen. Ibland är det helt enkelt inte sant.
- - -
Plats 10: Vändningen på Stamford Bridge
Plats 9: Tystnaden
Plats 8: Buffons krishantering
Plats 7: Bonucci friad
Plats 6: Amauri skjuter Juventus till serieledning
