Pirlo och ambivalensen

Vi har förstås den goda sidan. Den extrema blicken för spelet, lämpligt ackompanjerat av den utsökta passningsfoten. Eller fötterna, Pirlo felfot är vassare än mångas rätta. Medspelarna vet att bara de håller sig i rörelse och hittar rätt ytor kommer de få en boll som spinner in sig i skosnöret på bästa foten.

 

När vi tidigare är stångat oss blodiga mot cyniska och väloljade mittfält har vi nu en person som kan bända upp ett kassaskåpsförsvar enbart med rörelseenergi. Pirlo är alltid steget före. När motståndaren tror att han vunnit visar det sig att även det ingick i Pirlos plan, som då är två steg före. Han är fotbollens bästa schackspelare.

 

Den onda sidan blir tydligast i känsliga bataljer mot skickligt motstånd. Fåfängan har tagit för stor del i Pirlos medvetande. Att slå en enkel passning i sidled eller bakåt är aldrig ett alternativ. Absolut inte att skicka bollen över sidlinjen. Därför hamnar han i halsbrytande situationer då han riskerar att ge bort ett baklängesmål. Det är helt uppenbart att det kommer hända.

 

Hur löser han då de trängda situationerna? Inte sällan med en tunnel, en chip eller på något annat till synes briljant sätt. Pirlo har vunnit "allt", ändå drivs han av ett aldrig sinande behov av att hävda sig. I varje enskild moment måste "geniet" agera. Det kommer kosta. Hittills har hans bravader alltid betalat sig. Att det inte skitit sig någon gång beror på tur och uppoffrande lagkamrater.

 

Sen har vi ju det här med frisparkarna. Han vet att han kan få en Juninho-kopierad träff och göra ett eurogol. Han kalkylerar inte, han bara kör. Chansen till succé bedöms till 1 på 200. Det där därför vi ser sju lagkamrater skicka upp armarna i straffområdet och kasta ilskna blickar mot den plats där bollen låg två sekunder innan den inledde sin bana mot vattengraven.

 

Det skulle vara intressant att veta hur Conte förhåller sig. Låter han Pirlo hålla på som han vill eller har han de facto påpekat bristerna? Det är omöjligt att utläsa.

 

Jag älskar att se Pirlo regissera den svartvita orkestern. Han är en ovärderlig tillgång. Nu väntar jag bara på att han vid något tillfälle slänger pinnen åt helvete och börjar om.