Säsongens juventino: "Han har tyckts vilja ta revansch på allt och alla"

Månadens juventino

Oktober: Felipe Melo

"Har han en bra dag har Juve en bra dag"

November: Marco Storari
"Utan honom hade poängskörden garanterat varit lägre"

December: Fabio Quagliarella
"Han har fått oss att framstå som okunniga"

Januari: Claudio Marchisio
"En av de få som kan se tillbaka rakryggad"

Februari: Alessandro Matri
"Det är bara han som värd det"

Mars: Alessandro Del Piero
"Han har fler liv än en katt"

April: Felipe Melo

"Precis det vi fans vill se"


 

Poängfördelning

Max: 18 poäng

 

15: Felipe Melo
 

11: Quagliarella

6: Matri

5: Krasic

2: Storari

2: Chiellini

1: Sörensen

 

Motiveringar

Mats Engman

Efter fjolårets fiaskosäsong har Melo gjort en strålande återkomst. Han har hållit en överraskande jämn nivå och verkat mer harmonisk. Det känns som att han återfått tron på sig själv. Hans förbättrade fokus märks främst genom att antalet spelmässiga hjärnsläpp och idiotutfall mot motståndare har minskat, men också genom att han tar en tydligare pådrivarroll gentemot sina lagkamrater (och för all del även publiken). I dagsläget känns han oersättlig på Juves mittfält, och värvningen av Pirlo har inte på något sätt förändrat den känslan.

 

Till nästa år hoppas jag få se ännu mer av Melo i det offensiva spelet. Han kan på sikt bli den spelare vi trodde att Sissoko var, fast bättre och på riktigt.

 

 

Johanna Alm

Melo har varit en favorit, åtminstone stundtals, under säsongen. Han har en sjuhelsikes förmåga att skapa stämning, på gott och ont, men med dagens kyliga klimat i Juve-lägret gör det absolut ingenting att vi har en tok på mittfältet. Jag hoppas verkligen att vi vårdar honom och inte säljer ut honom till Real. Honom behöver vi i höst!

 

Jonas Söderström

Under en säsong då mental närvaro och vilja efterlysts i varannan match finns det en gubbe som alltid sett till att vara där han ska. Utan Felipe Melo är vårt mittfält ihåligt, och därmed vårt försvar vilset. Ingen går i bräschen som Felipe Melo, ingen visar samma vilja som honom. Han har tyckts vilja ta revansch på allt och alla. Ett hjärnsläpp eller två som hämmar laget är acceptabelt när man ställer det mot hur det varit att inte ha honom över huvud taget. Vår hårdaste, viktigaste men knappast mest älskvärda spelare är också vår MVP.

 

Pouian Cherloo

Melo gjorde som många andra spelare i laget en ganska övertygande höstsäsong. Något som jag ser som en höjdpunkt var samarbetet på det centrala mittfältet mellan Melo och Aquilani. Efter vinteruppehållet vet vi alla hur det gick och även Melos prestationer började svaja men Juventus har spelat bättre (inte bra) med Melo på planen än utan. Något jag kommer att minnas från den gångna säsongen är bland annat Melos galna firanden. Speciellt firandet efter att han har blockat ett skott med huvudet i vinstmatchen mot Milan.
 

 

Daniel Ljungström

Felipe Melo gick från att vara uträknad, bespottad och hånad till säsongens klart bästa spelare. Konkurrensen har inte varit särskilt hård i ett underpresterande lag där i stort sett samtliga spelare saknar självförtroende. Brasilianaren som inte ens hade de egna fansens förtroende i början av säsongen motbevisade däremot alla genom att gå in på planen med rätt inställning och glöd varenda match. Han spelar tufft och hänsynslöst utan att för den delen vara ful vilket han inte behärskade ifjol. Undantaget kom mot Parma där han tappade behärskningen och stod för en fullkomligt meningslös eftersläng. Det är förmodligen därför han är på väg att lämna klubben då Conte betraktar en sådan humörspelare som en säkerhetsrisk. Hade det varit första gången hade det troligtvis varit okej, men eftersom brassens psyke var instabilt under hela debutsäsongen på Olimpico får han gå. Trist på en begåvad fotbollspelare som var en av få ljusglimtar i en annars becksvart säsong. 

 

 

Patrik Hindefelt

I relativt klen konkurrens har Felipe Melo varit den spelare som oftast kunnat hålla huvudet högt när han klivit av planen. Vi pratar inte om en perfekt spelare - hans psykbryt mot Parma talar för sig självt - men däremot en spelare som inte viker ned sig, utan snarare rest sig efter en debutsäsong och ett VM som närmast kan liknas vid en mardröm. Utan brassen på Juventus mittfält har vi saknat tyngd. Han vårdar nu boll på ett helt annat sätt än förut, värderar situationerna på ett annat sätt och försöker alltid underlätta lagkamraternas spel genom att hitta nya positioner och finnas tillgänglig. Av allt att döma försvinner Felipe Melo i sommar. Än en gång väntar alltså ett nykomponerat centralmittfält. Jag hoppas att Marotta tänker till både en och två gånger om vem som ska ersätta brassen.

Felipe Melo är säsongens juventino. Om inte han vet jag inte vem det annars skulle kunna vara.


Håller du med redaktionen? Eller är man helt ute och cyklar? Kommentera och motivera. Tumregeln för kommentarsfältet är sunt förnuft.