Sebastian Giovinco - Världens bäste i två sekunder

Sebastian Giovinco är ständigt omdebatterad och omdiskuterad. Förblir han underbarnet som aldrig riktigt blommade ut eller är han på väg mot något stort?

Juventus har genom åren med mästerligt handlag (åtminstone före calciopolin) hanterat lovande spelare. Man har tagit dem till klubben i exakt rätt tidpunkt och gjort många unga stjärnor till riktiga superstars. Baggio, Zidane och Zambrotta är tre glimrande exempel. Finns det däremot något att anmärka på så är det avsaknaden av egna produkter. Sådana har lyst med sin frånvaro under klubbens glansdagar. Del Piero kom förvisso som ung, men först som 18-åring från Padova. Egentligen har det inte spelat någon roll, de flesta har accepterat att Juventus inte är klubben med egna talanger som främsta märke. Man har så många andra förtjänster. Fast personligen har jag alltid önskat att åtminstone en av klubbens stjärnor varit med hela resan. Ett tag trodde jag mina drömmar skulle besannas i Giovinco, tyvärr känns det knappast så i dagsläget.

Jag minns inte riktigt när Sebastian Giovinco blev talangen på allas läppar. Rimligtvis bör det varit runt 2004. En extremt liten kille med kvicka fötter och magisk touch, det gav givetvis eko inte bara i Juvekretsar, utan över hela fotbollsitalien. Skulle vi äntligen få se en superstjärna som bokstavligen fötts in i klubben? Det som Giovinco visade till en början var inte bara talang, utan en begåvning av guds nåde. En liten tanig sak som spåddes gå i giganter som Baggios, Del Pieros och Tottis fotspår. När det gått en del år sedan han började omtalas och man i viss mån har facit till hands, hur bra är/blir han egentligen? Jämngamla spelare som Messi och Fabregas har för längesedan tagit klivet från underbarn till superstjärnor. Giovinco ses av många fortfarande som det första, hur länge kan han leva på det?

Jag hade tidigare en väldigt romantiserad bild av Giovinco. Väntade på att han skulle ta det där steget alla väntade på, bli den där killen som avgör seriefinaler mot Milan och som dominerar mot topplagen i Champions League. Istället fick jag se honom negligeras av den ena tränaren efter den andra. Mina synpunkter på Claudio Ranieri (först i raden av tränare som förbisåg Giovinco) var till en början kraftigt negativa, vilken idiot som inte ser killens talang! Men Ranieri var inte ensam, han följdes av Ferrara, Zaccheroni och Del Neri. Samtliga valde att se nackdelarna i högre grad än fördelarna hos bolltrollaren. Mina egna synpunkter fick också en och annan törn när jag såg Giovincos prestationer på planen. Tränarna var kanske inte så fel ute? Visst, atommyran visade upp sin begåvning när han fick chansen. Men det framstod som uppenabart att något fattades i hans spel.

Nu har Giovinco hittat en lycklig hemvist i Parma. Klubben låter mycket av spelet kretsa kring honom och han har blivit ett namn för landslaget. Äntligen är atommyran på väg att tvätta bort sin underbarns-stämpel och bli någonting riktigt stort. Eller? Nja, jag ser Giovinco som en ruskigt begåvad fotbollsspelare men utan några nödvändiga ingredienser. Hans blick för spelet, första.touch och crossbollar är rent gudomliga. Han är kvick första metrarna och gör fantastiska mål med sin högerfot. Men jag saknar ändå något, det behvös lite fler attribut för bli en absolut toppspelare. Det känns som allt bra händer på några få moment. Han tar emot sveper med blicken och hittar yttern på andra kanten med en smörpass, eller tar emot snurrar bort en back och skjuter i steget. Allt är tekniskt briljant och få spelare kan matcha det. Men det måste ske på störten känns det som. Han är gudomlig i två sekunder, sedan händer inget mer liksom. Mot bra försvarare får Seba kanske inte den där sekunden som krävs för att briljera och tenderar vid sådana tillfällen att försvinna.

Vad är det då som saknas? Enligt mig så begränsar Sebastian Giovincos lilla kroppshydda hans nivå som spelare. Är du liten som måste du kompensera med fysik, balans och löpstyrka. Jämför med Leo Messi, argentinaren är liten men enormt stark trots detta. Dessutom har han en löpstyrka som Seba saknar. Skulle Giovinco hålla farten under längre sträckor så skulle han hitta ytterligare en nivå i sitt spel. Vore han mer rörlig så skulle han bli farlig över större delar av planen och därmed mer svårmarkerad. Nu cirkulerar han ofta runt straffområdet och kan rättvänd bli en mardröm för motståndarna. Men med hård markering kan han lätt försvinna, något som riskerar skapa en ojämn nivå på spelet. Två bra matcher, är jag rädd, kommer följas av några sämre. Så en Giovinco som kommer dominera en hel säsong, som föregångare likt Baggio och Del Piero gjort vid många tillfällen, tror jag knappast. Landslagsmässig och ett namn för storklubbarna, men utan den där sista kryddan.Tänk om han var lite mer löpstark och hade lite bättre fysik! Tyvärr tror jag just detta är vad som saknas och innebär att han aldrig blir riktig stor.

Till sist: Hur framtiden än utstakas så kommer Sebastian Giovinco bli en stor attraktion för världens fotbollsälskare. Med en förstatouch som bara det riktigt stora besitter och ett genialt fotbollsöga. Men fotbollen består tråkigt nog av mycket mer ingredienser än så!