Simone Pepe - som gitarristen i ett punkband
Om en ny era av framgång är på gång för Juventus så är knappast Pepe mannen vars indivduella klass kommer bana vägen. Däremot kommer han bli en lojal lagspelare och sådana har alltid varit viktiga för klubbens framgångar.
I Juventus 114 år långa historia har hjältarna varit många. Det har handlat om målvaktsfantomer, försvarsresar, tekniska genier eller målspottare. Listan av ikoner kan göras oändligt lång, att nämna några av dem vid namn känns därmed överflödigt. Ni läsare kommer av bara farten att tänka på den ena idolen efter den andra. Minnas, sakna och bli nostalgiska. Men men, den här texten kommer inte ägnas åt den allra förnämsta kategorin av hjältar. Dessa har redan hyllats och avhandlats nog. Istället väljer jag att uppmärksamma en kugge i det tysta. En kille som egentligen inte uppnått en sådan status ännu. Men når Juventus nya framgångar tror jag det bara är en tidsfråga innan så blir fallet. Om ni hittills undgått vem krönikan kommer handla om så låt mig klargöra saken, Simone Pepe.
När Simone Pepe anlände förra året så var det knappast något som firades av klubbens fans. Det rörde sig visserligen om en landslagsman men knappast någon indivduell klasspelare. Pepe är en ytter men inte den vars speed, teknik och inlägg är av bästa märke. Som kompensation är han däremot en fighter som aldrig ger sig med enbart lagets bästa för ögonen. Just detta kommer Juventus kunna dra nytta av. Man vinner kanske inte ligan med Pepe permanent i startelvan, men för att vinna ligan så krävs det just sådana killar i truppen. De ger alltid allt, gör omgivningen bättre och skapar positiv energi i gruppen. Pepe har haft föregångare i Di Livio, Torriceli och Tacchinardi. Inga stjärnor men riktiga hjältar i de tysta.
Till sist: Di Livio, Toricelli och Tacchinardi vann samtliga både ligan och Champions League. Vågar inte hoppas på att Pepe får göra detsamma, men minst en scudetto känns det realistiskt att drömma om. Isåfall ska jag fira med The Clash på högsta volym!