Tackar för mig
Efter tre år i redaktionen är det dags att tacka för mig, men inte utan att ha skrivit en avskedskrönika
För snart tre år sedan ansökte jag om en plats i redaktionen. Jag hade varit inbiten Juventussupporter enda sedan barnsben och varit aktiv på forumet under flera år. Att få möjlighet att vara en del av den redaktion som bevakar och skriver om klubben i mitt hjärta var lite av en dröm. Jag minns fortfarande dagen Jonas Söderström mailade mig och berättade att jag blivit antagen. Det var en stor grej för mig. Jag hade alltid varit intresserad av att bli journalist och det här kändes som en perfekt språngbräda. En plats där man fick skriva om sitt intresse för fotboll och dela med sig av sina tankar.
Idag, ett par år senare, är jag mer än nöjd med min tid i redaktionen. Jag har skrivit gott om krönikor, notiser, matchrapporter och analyser som nått ut till folk. Jag har både blivit hyllad och framförhållen som en talangfull skribent men också sågad och idiotförklarad. Det är lite det som är tjusningen med skrivandet. För oavsett vad folk tycker har de suttit ner och läst någonting som jag förmedlat. Både den positiva- och negativa kritiken fick mig att utvecklas som skribent. Givetvis är det alltid trevligare att läsa den positiva feedbacken men ni ser poängen. Svenskafans är en bra plats för skribenter att utvecklas på.
I november förra året skrev jag krönikan "Vilsen i anglofilernas värld". Den speglade min bild av missnöjet med att leva som calciofanatiker i Premier Leagueälskande Norge.De flesta svenskar känner igen sig men faktum är att det är betydligt värre här i grannlandet. Sverige har trots allt en fin historia av betydelsefulla spelare i Serie A. Exempelvis Gre-No-Li, Hamrin, Kenneth Andersson och inte minst Zlatan Ibrahimovic. Norge saknar motstycke. Deras mest älskade och hyllade spelare som Solskjaer, Tore Andre Flo och Ronny Johnsen höll till Premier League. Undantagsfallen Riise och Carew är inte särskilt populära här och de dominerade aldrig på samma sätt som ovannämnda svenska spelare.
Det är lite komiskt med just den krönikan. Jag visade den för en av mina kollegor på jobbet. Han skrev ut ett par exemplar och delade ut till fler. Efter ett par timmar visade det sig att den hade spridit sig och flera kom fram till mig och berättade att de faktiskt gillade vad de hade läst. De såg humorn i det hela samtidigt som de förstod poängen. Idag har fler av de faktiskt utvecklat ett större intresse än tidigare. De ser inte matcherna på tv men brukar åtminstone ha kollat upp resultaten och spanat lite efter höjdpunkter från Juvematcherna på sportnytt. På måndagen kan man mötas av ett "Heja Juve!" eller "Jeg så at de vant i helgen. Gratulerer!". Den tillfredsställelsen går inte att beskriva. De flesta är fortfarande överens om att italiensk fotboll är skräp men jag fick lite av den upprättelse som jag eftersträvade. De visar någon form av intresse som inte fanns förut. Ett steg i rätt riktning är taget.
Jag har bott i Norge i snart två år. Precis som många andra svenskar kom jag hit med motiveringen att tjäna stora pengar snabbt. Planen var att stanna här fyra månader. Jag blev kvar längre än så. Den norska livsstilen växte hos mig och i skrivande stund har jag inga planer på återvända till Sverige. Åtminstone inte på ett tag. Jag har kollat upp kurser på universitetet och har börjat ägna mig mer åt saker här. Det är därför tiden till svenskafans har minskat. Jag är fortfarande inne på forumet och skriver men fokus på krönikor och artiklar har minskat. All tid och den glädje som fanns för att skriva förut finns inte riktigt där längre och därför känns det inte mer än rätt att låta någon annan ta över.
Mitt bästa minne som redaktionsmedlem är resan till Turin i höstas. Jag, Patrik, Henric och Arash satte oss på ett flyg ner till Italien för att se debutmatchen mot den nya arenan mot Parma. Där nere mötte vi upp andra redaktionsmedlemmar och forumprofiler, bland annat Velovski, och var ett stort gäng som avnjöt matchen. Trots att de flesta av oss aldrig hade träffat varandra förut fanns det ingenting som tydde på att vi var främlingar för varandra. Efter alla år på svenskafans hade vi blivit kompisar. Jag tycker att det är häftigt.
Jag vill avsluta med att tacka alla redaktionsmedlemmar för all inspiration och för att jag har fått lära känna er.
Jag vill rikta ett särskilt tack och lyfta fram min goda vän och före detta redaktionskollega Patrik Hindefelt. Det är en av mina äldsta och närmsta Juventuskompisar. Trots att vi bara har träffats personligen vid två tillfällen har vi blivit bra kompisar över internet och vi snackar ofta om att styra ihop fotbollsresor eller bara träffas för att umgås. Under tiden han var huvudredaktör på Svenskafans fick han aldrig det erkännandet som han förtjänade för sitt jobb. Ingen lade ner lika mycket tid och energi på att organisera Juventussektionen som honom och han gjorde ett fantastiskt jobb. Stort tack till dig Patrik för ditt jobb som huvudredaktör och all feedback som du gav mig när jag skrev mina krönikor.
Jag vill även passa på att rekommendera en annan god vän och redaktionskollega, Henric Nilssons, sportblogg. Han har precis börjat skriva för Västeråstidningen VLT där han kommer att skriva ner sina tankar om idrott i Västeråstrakterna och runt om i världen. Spana in den för lite trevlig läsning.
Nu är den här tiden slut men jag kommer att fortsätta vara aktiv på forumet. Jag kommer också att fortsätta slåss för den italienska fotbollen här i Norge. Det är med stolthet jag åker runt med Juventuströjan fasttejpad på min truck. En gentleman har lämnat redaktionen men han lämnar aldrig sin dam.
