Tårar av glädje istället för av sorg
Det här är en berättelse om Pavel Nedved. En kontrafaktisk historia som utspelas under Champions League-finalen 2003. Handlingen kretsar kring hur det möjligen sett ut ifall Nedved klarat sig från den där varningen som stoppade honom från medverkan.
Pavel Nedved fick aldrig möjligheten att vinna Champions League. Den där varningen mot Real Madrid sitter fortfarande kvar som en tagg i alla Juvefans hjärtan. Ämnet har avhandlats vid många tillfällen på SF, men tar mig friheten att fabulera lite hur det kunnat se ut om tjecken varit med mot Milan. Det finns ju inga garantier, så här sju år efteråt, att det blivit Juventus-triumf med Nedved på planen. Men vi vet att han bar klubben på sina axlar hela säsongen och att Juventus haft andra förutsättningar med honom. Jag hoppas, hur som helst, att ni ska få en trivsam och nostalgisk läsning.
Juventus (4-3-1-2): Buffon; Thuram, Ferrara, Tudor, Paolo Montero; Davids, Tacchinardi, Zambrotta; Nedved; Del Piero, Trezegeut
Milan (4-3-1-2): Dida; Costacurta, Nesta, Maldini, Kaladze; Gattuso, Pirlo, Seedorf; Rui Costa; Shevchenko, Inzaghi
Spelplats: Old Trafford, Manchester
Tidpunkt: 28 maj 2003
I Italien vajade fanorna högt inför matchen, två Italienska lag i finalen vittnar om ligans kvaliteter. I övriga delar av Europa var tonerna tveksamma, två defensivt inriktade lag, det kan inte bli annat än tråkigt. Alla var dock rörande överens om att Pavel Nedved, som närmast på egen hand tagit Juventus till finalen, var Europas hetaste spelare. Viss oro hos Juventus anhängare förekom huruvida Turinklubben var alltför beroende av sin tjeck. Å andra sidan ledde hans form till oro i Milan-lägret, hur stoppas han?
Matchen
Inför avspark gör tjugotvå spända spelare entré, i täten går kaptenerna Del Piero och Maldini. Mer taggad än någon annan är dock Pavel Nedved, de tätt sittande ögonen brinner av intensitet och hunger. Efter avsparken vidtar en ganska trevande inledning. Spelarna känner på varandra och är tagna av stundens allvar, förstatouchen vid många mottagningar vittnar emellertid om vilka kvaliteter det finns på planen. Första chansen tillhör Milan: i matchminut tio hittar Rui Costa Kaladze med en diagonalpassning. Georgiern i sin tur slår ett bra inlägg med vänstern som når måltjuven Inzaghis panna, denne bemästrar däremot inte läget bättre än att det blir inspark till Juve.
Ett löpstarkt Juventus tar sig mer och mer in i matchen. Vinthundar som Thuram, Zambrotta och Davids ger Juventus kommandot i matchen. Offensivt är Nedved överallt med majestätisk klass. Trots de begynnande spelövertaget skapar inte Juventus några farliga chanser. Halvleken närmar sig slutet då Zambrotta trummar fram till höger, mötande Kaladze tvingas ta till otillåtna medel strax utanför straffområdet. Det blir varning till Kaladze och frisprark för Juventus. Frisparken slås med precision av Del Piero och Ferraras huvud når högst och tvingar Dida till en avancerad parad som leder till svartvit hörna. Hörnan blir resultatlös och en avvaktande första halvlek är till ända.
Sammanfattning
Första halvlek bjuder inte på någon större underhållning. Lite positivt får man ändå se det ur Juventusperspektiv. Den gamla damen får ses som klart bäst sista halvtimmen av halvleken och har även tydligt övertag i fråga om bollinnehav.
Andra halvlek
Halvleken är inte gammal när Nedved bryter sig in i planen. Han dribblar bort Gattuso och avlossar i steget ett rappt skott som slickar Didas vänstra stolpe. Minuterna efter slår Thuram en lång svepande boll som Trezeguet nickar mot en framstormande Nedved, tjecken drar till på halvvolley och får kalasträff. Endast Didas fingertoppar hindar Juventus från att ta ledningen. Juventus fortsätter att dominera och med undantaget för två halvchanser från Shevchenko är man klart bäst. Juventus vinner mycket närkamper och Nedved har börjat halvleken furiöst bra.
Matchuret rullar mot sjuttio minuter när bollen åter naglas fast på Milans planhalva. Alessandro Del Piero befinner sig metrarna utanför boxen, med fin blick når han Nedved diagonalt. Tjecken mottar bollen mästerligt och bortgör Costacurta via förstatouchen. Vid det efterförljande momentet hittar han vackert Trezegeuet, snett inåt bakåt på "radiosports-språk" . Fransmannen rullar enkelt in 1-0 och hysteriskt svartvitt jubel utbryter. Målet är lika snyggt som viktigt. I höjd med sraffpunkten bildas en hög av euforiska Juventusspelare. Vid sidlinjen bjuder även Marcello Lippi på ett leende, nu är det bara dryga kvarten kvar tycks han förmedla med smilet.
Målet innebär att Juventus blir mer defensiva, oroande, inte minst för oss Juvefans framför otaliga tv-apparater runtom i världen. Milan lyckas etablera visst tryck, vid en tilltrasslad hörna nuddar bollen stolpen via Gatussos tår. Något senare prövar Seedorf skott från distans och tvingar Buffon till en fantastisk räddning. Hörnan som följer leder till viss oro men Maldinis nick går tätt över ribban. Nu har klockan passerat åttiofem minuter och det är gastkramande att följa slutskedet, står Juventus emot eller blir det en oviss förlängning?
Edgar Davids bryter ett Milan-anfall och driver bollen in på offensiv planhalva. Holländaren slänger ut bollen till höger där Zambrotta löper fram. Zambrotta slår halvt på chans in bollen mot boxen, en försvarande Kaladze tycks reda ut situationen men missar att rensa. Bollen når istället Pavel Nedved, positionerad i utkanten av boxen. Tjecken drar distinkt till direkt och utan chans för Dida, 2-0!!! Nedved rusar rakt mot Juventus supportrar och faller ned på knä, som för att tacka högre makter. Efter sig har han hela Juventus lag (inklusive bänken) som snart bildar en pyramid i vild glädje, samtidigt passerar matchklockan nittio minuter. Målet innebär förstås spiken i kistan och ett uppgivet Milan konstaterar att slaget är förlorat. Efter fyra tilläggsminuter tar domaren Markus Merk pipan i sin mun och blåser av matchen. Juventus har vunnit Champions League för tredje gången!!!
Sammanfattning
Ett återhållsamt besviket Milan går först upp på podiet för att ta emot sina silvermedaljer. Därefter är det dags för mästarna, ett odisciplinerat led av Juventusspelare tar sig jublande upp. Veteranen Ferrara har kastat sina skor till trånande fans, Trezeguet delar ut slängkyssar medan andra hoppar av glädje. Slutligen är det dags för det stora ögonblicket, kapten Del Piero ska motta pokalen ur Lennart Johanssons händer. Stort jubel utbryter bland de dryga sextiotusen åskådarna. Del Piero räcker ögonblicken senare pokalen vidare till den store segerorganisatören, Nedved. Matchvinnaren lyfter pokalen med en nybliven fars stolthet. Nerför hans kinder rinner tårarna, tårar av ren glädje.
Det är naturligtvis så här vi önskat att det slutat för vår älskade Pavel Nedved. Istället för varningen och tårar av sorg skulle han få avgjort finalen och lyft den där bucklan i tårar av glädje!
Fotnot Kontrafaktisk historia, eller alternativ historia, är en litterär genre urpsrungligen. Den baseras på att historien tog en annan väg än den gjorde. Ganska intressant att använda även i fotbollshistorien då många tillfälligheter spelar in.
