Juventus har tappat ligaledningen och svarat för ett par tveksamma insatser på sistone. Det har gjort att Conte från vissa håll blivit ifrågasatt. Oförtjänt enligt mig, hans engagemang och passion har tagit Juventus tillbaks. Men vissa saker bör förbättras.
En solig eftermiddag i september kom, sågs och segrade Antonio Conte. Jag var själv på plats och bevittnade spektaklet. Juventus Stadium var skådeplatsen och nämnde Conte dess huvudaktör. Vilt gestikulerande förde han sitt Juventus till en förkrossande seger över Parma med 4-1. Det blev ett härligt återuppvaknande och början på en väldigt bra höstsäsong. Superlativen haglade och jag själv var också imponerad av klubbens nye tränare. Samtidigt så höjde jag tidigt ett varningens finger. Juventus hade mycket flyt, bollarna studsade deras väg, tappade man poäng gjorde konkurrenterna detsamma. Funderade hur läget skulle se ut om stolpe in blev stolpe ut? Efter 27 omgångar har damen inte förlorat, imponerande. Samtidigt har 14 av matcherna slutat oavgjort. Detta i kombination med att Milan vaknat gör att förstaplatsen är förlorad i nuläget. Med tanke på våra förhoppningar inför säsongen är det starkt att ligga tvåa, men hade Conte kunnat agerat på annat vis och hindrat alla oavgjorda resultat?
Grunden till framgångarna är hårt arbete och högt presspel. Det är tveklöst en viktig ingrediens i dagens fotboll. Jag tycker dock att Conte närmast är manisk i sin strävan efter detta och avtrubbat anfallsspelet . Enligt mig är det en trolig orsak till alla oavgjorda resultat. Det går att anpassa spelet mer efter motståndet. Du kan och ska inte spela likadant mot Bologna som när Milan står för motståndet. Mot sämre lag kan någon vinthund avvaras för att ge plats för lite offensivt kunnande. Det går att starta med Vucinic, Matri och Quagliarella på topp utan att bli för sårbara. Snarare vinner vi i kreativitet och bollförande, viktigt mot lag som försvarar sig. Den här möjligheten har Conte negligerat. Han har varierat formation (4-3-3 och 3-5-2) men grunden (frenesi före kreativitet) har varit densamma oavsett siffrorna.
Är motståndaren Milan eller Napoli, som båda är spelskickliga och kan ställa om snabbt, så bör ett högt presspel och extrem löpvilja förespråkas. Juventus bollinnehav överskrider knappast 50 % i sådana matcher och chanserna uppstår oftast via kontringar. Contes taktik och val av startelva är därför perfekt skickad för dessa möten. Mot sämre lag är dock förutsättningarna annorlunda, mot dessa måste laget vinna på sin egen styrka och inte nyttja motståndarens svagheter. Möter du Bologna, Chievo eller Genoa så får ett lag som Juventus ta mycket av initiativet. Sådana motståndare mal man inte ner vi hänsynslös löpvilja, de luckras upp via fantasi och teknik. Trots detta väljs ofta det första alternativet. Ingenting är viktigare än uppoffrande arbete. Det är naturligtvis hedervärt, men får inte hämma den offensiva kompetensen, vilket det tyvärr har gjort vid många tillfällen. Dessutom är spelstilen väldigt krävande, vissa spelare har matchats oavbrutet och är slitna i dagsläget. Inte minst Vidal, Marchisio och Pepe
En plats i Champions League kan nog ses som garanterad i dagsläget. Om vi backar bandet till i somras så är det en väldig framgång, vem vågade hoppas på något sådant då? Inte många, min text är emellertid inte någon kritik mot att Juventus möjligen missar guldet. I första hand vill jag med krönikan belysa att Conte bör justera de saker som nämnts ovan, på lång sikt är det viktigt. Ska damen ta det sista steget, bli en verklig konkurrent om scudetton och hävda sig i Europa så är det nödvändigt. Det är väl ett sådant Juventus som alla fans drömmer om? Då krävs del en del spetskompetens i form av vassa nyförvärv, men också en mer flexibel tränare. En tränare med benägenhet att hushålla på den hysteriska pressen utan boll och släppa fram fantasin. Truppen är inte överbefolkad av offensiva spelare, men Quagliarella och Del Piero exempelvis, skänker möjligheter till en mer kreativ uppställning.
Eljero Elia förärades med ett inhopp i eftermiddags. Blott hans tredje framträdande i Serie A, trots 27 spelade omgångar. Otroligt, han har inte ens fått 90 minuters speltid totalt. Holländaren var föga lyckosam idag men statistiken är skrämmande och behandlingen av Elia inget annat än resursslöseri. Tänk vilken nytta han kunnat göra som inhoppare vid alla tillfällen då Juventus haft bekymmer med de mindre klubbarna. Vad gäller byten och Conte så är det en föga lyckosam kombination i största allmänhet. Han dröjer för länge med dem och kan förändra mer. Med det menar jag att en utbytt högerytter inte behöver ersättas av en likvärdig spelartyp. Nu har jag fått ge min syn på saken. I år tar vi Cl-platsen. Nästa år siktar vi högre. Med hjälp av en mer varierande Conte och några riktigt kvalificerade förvärv!
