Asamoah ut. Ronaldo in...?
Det är smärtsamt att vara supporter under silly season.
Som juventino borde silly season egentligen ses som en av årets höjdpunkter. Juventus har en lång rad framgångsrika värvningssäsonger bakom sig - i princip har vår spelartrupp stärkts varje sommar sedan Marotta anlände 2010. Troligen kommer den här sommaren inte vara något undantag. Ändå är det svårt att känna sig speciellt uppsluppen. Den känns som att jag tycker bättre om dem som går än dem som kommer.
Buffon
Mina känslor inför att se Gigi Buffon som PSG-spelare (räknar med att övergången blir definitiv inom de närmaste dagarna) kan väl bäst beskrivas som kluvna och vemodiga. För egen del hade jag såklart hellre sett att han avslutat karriären i Juventus än i en av Europas minst älskvärda klubbar. Samtidigt borde jag som fotbollssupporter uppskatta att få se honom spela vidare, och självklart unnar jag honom såklart ett avslutande äventyr i det vackra Paris. Skulle PSG plötsligt lyckas i Champions League behöver jag dessutom inte vara helhjärtat besviken. Alltid nåt.
Lichsteiner
Att se pålitlige favoriten Stephan Lichsteiner rusande längs kanten i en sån där trist Arsenaltröja känns inte heller så kul, även om det lindrar känslorna att han kommer spela för en klubb som faktiskt går att tycka om. Lichsteiner inledde sin tid i Juventus med att sparka in det första målet på nya arenan, och har avslutat samtliga sju säsonger med att fira en ny ligatitel.
"En av de mest otrevliga spelare jag träffat", säger domare Jonas Eriksson.
"Herregud vilken nytta hans attityd kommer göra i Arsenal", säger jag och tänker sorgesamt tillbaka på schweizarens alla utskällningar och vredesutbrott.
Juventus högerkant känns trevligare, tråkigare och sämre idag än vad den gjorde för några veckor sedan.
Asamoah
Kwando Asamoah fortsätter karriären i Inter. Faktiskt känns det som sommarens tyngsta spelarförlust. Asamoah är ett sympatiskt ärkeproffs, och trots sex raka ligatitlar känns han lite underskattad. Stabil, smart, stark och pålitlig, och därtill en suverän lagpjäs som har kunnat flyttas runt som ytterback, inner- och yttermittfältare efter behag. Inte det mest glamorösa som går i fottbollsskor kanske, men såhär i VM-tider kan det ändå vara värt att påminna om den här godbiten till inlägg från VM 2014.
Det tar emot att hoppas på framgång för spelare som går till Inter, men för Asamoah tänker jag - åtminstone individuellt - göra ett undantag.
Ronaldo
Till sist har vi då Ronaldo. Det spekuleras ganska friskt i en övergång till Juventus, och faktiskt känns det inte helt främmande. Jag tror inte han spelar i Real nästa säsong, och Juventus är en av få klubbar med ekonomi och status att ro en Ronaldo-övergång i hamn (applåderna han fick av Juventuspubliken efter konstmålet i Champions League-kvartsfinalen i våras gör säkert inte saken sämre). För stunden tänker jag inte ge mig in i diskussionen om Ronaldo är den bäste fotbollsspelaren någonsin (vilket han är), men att han är bäst i världen just nu är ett helt okomplicerat faktum. Fotbollsmässigt vore Ronaldo en dröm. Men som supporter...?
Jag har gjort spridda försök att tycka om Ronaldo, men aldrig varit nära att lyckas. Han är fotbollsvärldens bästa avslutare, men också en gnällig vuxenbäbis som ägnar en tredjedel av speltiden åt att hånflina, filma, sitta tjutande på marken och bära sig åt som en tönt. Lagbygget Juventus skulle kompletteras med en monumental egoist som inte tycks uppskatta några andra framgångar än sina egna. Jag har sett Ronaldo begrava ansiktet i händerna av besvikelse efter att missat en målchans, trots att en lagkamrat slog returen i mål. Det är svårt att tänka sig ett beteende som känns mindre Juventus.
Christiano Ronaldo är en spelare jag beundrar och avskyr. Det är en relation jag känner mig bekväm med och jag fortsätter helst på den vägen. Jag har redan testat känslan glad-och-ursäktande när Pippo Inzaghi vräkte in mål för oss under 90-talet, och skulle helst slippa ta den ett varv till. Även om det skulle förlänga vägen till en ny Champions League-titel.
