Att ersätta en hjälte
När Max Allegri kom till Juventus för att träna laget var han kraftigt ifrågasatt. Hur gick det?
Antonio Conte kom till Juventus. Han skrek på alla, knuffade sig fram, böjde stål, bröt mot naturlagar och skrek lite mer tills tre raka guldkistor var bärgade från havets mörkaste botten där ingen trodde några skatter fanns. Vi jublade. Han ville mer men ingen verkade förstå honom. Han ville äta på dyra restauranger, bildliga sådana, men sade sig bara ha 10 EURO att spendera. Han ville ha Cuadrado, men han var för dyr sa dem. Han ville ha försäsongen på ett visst sätt, gillade inte vänskapsturneringarna utomlands, han fick inte som han ville. Han var missförstådd, motarbetad och trött. Så han drog, precis när försäsongen skulle börja och Juventus stod där utan tränare. Juventus stod där utan Antonio Conte, mannen som förde Juventus tillbaka till toppen. Mannen som lyckades få klubben att förstå vad man var, något som försvunnit på senare år - en klubb som vann. Till varje pris. Människor från olika håll hade lyckats övertyga om att man inte längre var den klubben.
Du är sjuk, sa dem. Här, ta de här pillren och lugna ner dig lite.
Men Conte kom och skakade liv i den neddrogade patienten, slet loss tvångsremmarna och gav frihet. Den mannen var nu borta och vi var chockade. Hur skulle vi klara oss utan honom? Var Juventus återigen dömda till sjundeplatser och dåliga ursäkter?
Några mil österut, förbi Piemontes vingårdar och slätter, bland operor och modelejon i Lombardiets största stad Milano, satt en annan missförstådd man. Han var inte längre önskvärd i stadens rödsvarta lag utan hade fått sparken ett halvt år tidigare. Antagligen satt han och funderade på varför han envisats med att bänka Pirlo och således tvingat iväg honom till Juventus där han varit en av nycklarna till de tre raka ligaguld Juventus vunnit, när telefonen ringde.
Allegri, kom och träna Juventus, sa rösten.
Allegri tvekade inte, packade sina väskor och tog sig till Turin. Dai.
Ett beslut som inte var helt uppskattat i det svartvita lägret, minst sagt. Vem var Allegri? En provinstränare som lyckats köra en storklubb som Milan i botten. Tränaren som var den enda som lyckats med bedriften att INTE vinna ligan med Ibrahimovic i laget. Ett hundratal juventus-ultras samlades under Allegris första dag för att protestera och visa sin lojalitet till Conte. På forum där det skrevs om Juventus vara majoriteten överens om att Allegri skulle misslyckas. Allegri var dömd på förhand.
Allegri sa inte så mycket, han tog tag i träningen, instruerade spelarna på sitt (i alla fall jämfört med Conte) lugna vis. Hintade om att träningsläger Conte velat organisera kanske inte hade blivit så lyckade ändå. Allegri var mindre bångstyrig, försökte anpassa sig efter Juventus ledning.
År 1. Under Allegris första säsong vann Juventus ligan med sjutton poängs marginal ned till tvåan Roma. Man vann också ligacupen efter att ha besegrat Lazio i finalen med 2-1. Med nyförvärv som en gratis Evra, en obeprövad Morata och Pereyra (ni vet, argentinaren som numer agerar inhoppare i Watford) tog sig Allegris Juventus till final i Champions League, turneringen som Conte menade var i stort sett omöjligt att lyckas i utan dyra nyförvärv. Allegri hade tystat sina tvivlare.
År 2. Säsongen därpå vann man ligan och cupen igen. Pirlo, Tevez och Vidal hade lämnat laget och lämnat stora hål att fylla, men Allegri lyckades. Vred och skruvade lite på spelsystemet tills maskinen gick som den skulle. Bayern München blev dock för svåra i åttondelsfinalen i Champions League där man förlorade med totalt 6-4 efter förlängning. Totalt sett en bra säsong, även om resultatet i Champions League inte blev som önskat. Allegri fortsatte att leverera.
År 3. Förra säsongen, 2016-17, vann man den inhemska dubbeln, alltså både ligan och cupen, för tredje året i rad. Juventus tog sig till final i Champions League där man förlorade, den här gången mot Real Madrid. Om många var förvånade när Juventus tog sig till final 2015 var ingen förvånade den här gången. Juventus har nu under Allegri blivit ett lag att räkna med i Champions League.
Allegri förde stafettpinnen vidare på bästa sätt, genom en perfekt växling där Juventus framfart inte stoppades upp det minsta. Han förde med sig det viktigaste från Conte, besattheten av att vinna, men lyckades också förbättra en del. Allegris taktiska kunnande är stort och det har visat sig genom hans förmåga att lyckas få ut det bästa av den spelartruppen han haft till förfogande.
Vi är mitt uppe i Allegris fjärde säsong. Juventus ligger tätt bakom ett högpresterande Napoli i ligan, har ett svårt utgångsläge i åttondelsfinalen mot Tottenham i Champions League efter 2-2 i första matchen och är i final i ligacupen. Hur den här säsongen slutar är omöjligt att förutspå. Jag kan dock konstatera att oavsett hur den slutar kommer Allegris tid i Juventus ses som en stor succé. Den oro många av oss kände när han tog över som tränare visade sig vara obefogad. Ibland hör jag folk rikta kritik mot honom. Varför spelar han fortfarande Mandzukic? Varför spelar han inte Marchisio? Hur kan Sturaro få speltid? Varför spelar vi så defensivt? Jag har inte svaren på det, det jag vet är dock att Allegri fattar sina beslut av en anledning - att vinna. Han har förstått vad som gäller i Juventus, vad som är det enda. Han bryr sig föga om bollinnehav, överstegsfinter och klacksparkar så länge det inte leder till vinst. Precis som det ska vara i Juventus. Som Boniperti sa, Vincere non è importante, è la sola cosa che conti - att vinna är inte det viktigaste, det är det enda som räknas.
